Spårvagnsföraren ska ha både humor och auktoritet
Spårvagnsföraren Alma Forics passagerare är i goda händer. Med precision, humor och kärlek har hon i femton års tid sett till att resenärernas färd håller toppklass.
Naturlig auktoritet, god människokännedom och humor. Det är egenskaper som kommer väl till pass om du jobbar som spårvagnsförare. HBL tog en åktur med Alma Foric som för 26 år sedan flydde Bosnienkriget och kom till Finland för att slutligen finna sitt drömyrke – spårvagnsförare.
Det finns spårvagnsförare – och så finns det spårvagnsförare. Alma Foric hör till den senare kategorin. Foric väcker HBL:s uppmärksamhet då hon en mörk decembereftermiddag kör en smockfull 7:a genom centrum på väg mot Busholmen. Före järnvägsstationen knackar en synskadad dam med vit käpp på luckan till förarhytten och ber Foric hjälpa henne eftersom hon håller på och missar tåget varpå Foric stannar strax innan den egentliga hållplatsen, hjälper ut kvinnan och ser till att hon hittar fram till järnvägsstationens huvuddörr.
Operationen tar bara några sekunder varpå Foric igen bänkar sig i förarhytten och kastar en noggrann blick över sina drygt 100 passagerare. En del utgörs av folk på väg hem från jobbet medan andra är på väg till Tallinnfärjan. En flicka i förskoleåldern sitter med slutna ögon bredvid sin mor och sjunger av hjärtats lust med änglalik barnstämma som hörs i hela främre delen av spårvagnen.
Pli på ölsugna passagerare
Ett par manliga Estlandsresenärer har redan inlett kryssningsfirandet och då den ena av dem öppnar en ölburk med ett väsande klick undgår det inte Forics känsliga öron. Via högtalaren meddelar hon omedelbart att spårvagnen sannerligen in te är någon restaurang och tillägger att resan för männens del kommer att ta slut ögonaböj om de inte lägger ifrån sig ölburken.
Ett par gånger försöker de trotsa hennes uppmaning, men det är som om hon har ögon i nacken: Varje gång de törstiga passagerarna höjer burken mot sina läppar, blir de ab rupt avbrutna av Foric som med bestämd stämma uppmanar dem att låta bli.
HBL blir nyfiket och stämmer träff med den skickliga föraren som utstrålar naturlig auktoritet och som har så god hand med olika passagerargrupper. Ett par dagar senare möter vi Foric vid Tölö hall då hon kli ver av spårvagnen i kraftig snöyra efter ett förmiddagspass.
Krigserfarenhet
Ödet och en räcka händelseförlopp till följd av ett brutalt krig ledde till att Foric via omvägar blev spårvagnsförare i Helsingfors. För 26 år sedan då hon var 20 år anlände hon
Varken mina barn eller några andra ska behöva känna sig otrygga på grund av fulla passagerare.
Kvinnor som flyttar till Finland är ofta flitigare på skolbänken än män och lär sig därför språket bättre, vilket gör att de kommer in på spårvagnsförarutbildningen.
Jag bär alltid en sminkväska med mig och ibland brukar jag visa för mina kvinnliga kolleger hur de borde sminka sig eller kamma håret eftersom det här är ett representationsyrke.
till Finland och Uleåborg som flykting mitt under det brinnande Bosnienkriget som mor till ett nyfött flickebarn.
Hennes sedermera avlidne make hade tillfångatagits och tillbringat ett halvt år i det ökända koncentrationslägret Omarska. Själv hade hon som höggravid suttit inspärrad i fånglägret Trnopolje innan hon deporterades från hemstaden Kozarac. Bägge koncentrationslägren drevs av bosnisk-serbisk milis som bedrev omfattande utrensningar av bosniska muslimer. Maken var så illa däran efter tiden i fånglägret att han valdes ut som kvotflykting och sändes till Finland tillsammans med hustrun och den nyfödda dottern.
Sitt gamla hemland återsåg hon först nio år senare då hon åkte tillbaka på besök med familjen.
– Husen stod i ruiner, men det var bara väggar så det spelar ingen roll. Det hemska var att så många människor dog. Men livet måste fortsätta och i dag är staden återuppbyggd och vackrare än före kriget. Man ser knappt längre några spår av vad som hände.
Ett kvarts sekel senare verkar Foric inte bitter över det förflutna. Hon berättar hur hennes serbiska vän hjälpte henne då hon var höggravid i fånglägret och utsatte sig själv för fara genom att smuggla mat till henne. Varje sommar då hon besöker sitt gamla hemland hälsar hon på sin vän och välgörare.
I Uleåborg lärde sig Alma Foric finska och utbildade sig till frisör. Maken blev busschaufför. I början av 2000-talet flyttade familjen söderut till Helsingfors och här tog hon spårvagnsförarexamen uppmuntrad av sin man.
Drömjobbet
– Jag har älskat det här jobbet ända sedan min första arbetsdag. Det händer alltid något, du får jobba i centrum och du träffar hela tiden nya människor. Det är underbart även om det ibland uppstår svåra situationer.
En sådan oförglömlig händelse var till exempel då hon för femton år sedan som alldeles nybliven spårvagnsförare fick genomgå eldprovet att köra treans spårvagn fylld av trötta och glada picknicksällskap mellan Brunnsparken och Kajsaniemi på första maj.
Arbetspasset förlöpte väl ända till sista varvet och nästsista hållplatsen Fölskvären där en man stod för nära dörrarna så att de inte gick att stänga. I högtalaren uppmanade Foric honom på tydlig finska att stiga in i spårvagnen varpå mannen med bärande stämma röt så hela spårvagnen kunde höra det: ”Tala finska för fan.”
– Spontant muttrade jag för mig själv: ”kom du och kör idiot så går jag på finskkurs”, men jag hade glömt mikrofonen påslagen. Jag blev skräckslagen över vad jag hade gjort, men passagerarna verkade roade. På nästa hållplats kom mannen fram till mig och bad om ursäkt och sade att han tyckte att jag var underbar. Efteråt bekände jag genast för min chef vad jag hade gjort och han förlät mig och skrattade så han grät.
HBL följer med Foric på en till åktur längs med hennes favoritrutt som löper genom absoluta centrum. På Alexandersgatan gäller det att vara på alerten. Utanför affärerna står skåpbilar parkerade på trottoaren och shoppingsugna fotgängare skuttar ut på körbanan utan att lägga märke till den tiotals ton tunga spårvagnen som närmar sig.
Vid Olympiaterminalen hinner hon ta en kort bensträckare på ändhållplatsen där spårvagnen byter nummer från 2 till 3 varpå färden fortsätter genom Eira och Rödbergen via centrum mot Hagnäs.
Från förarhytten har Foric uppsikt över samtliga passagerare i vagnen och i synnerhet om det finns barn bland passagerarna har hon nolltolerans vad gäller alkoholdrickande bland resenärerna.
– Jag är själv trebarnsmor och tänker på barnen. Varken mina barn eller några andra ska behöva känna sig otrygga på grund av fulla passagerare.
Nyttig humor
På nätter och kvällar kan hon ha en tolerantare linje och tar humorn till hjälp för att hålla ordning. För inte alltför länge sedan då hon körde ett skrålande festsällskap meddelade hon via högtalaren att deras sång inte hördes tillräckligt bra fram till förarhytten och resten av färden skedde till tonerna av högljudd sång.
Men spårvagnsföraryrket är inte alltid en dans på rosor. De senaste tio åren har hon upplevt att det re- gelbundet uppstår situationer där hon som förare måste ingripa. På dagarna räcker det oftast med att hon stannar vagnen, öppnar dörren och meddelar att spårvagnen fortsätter först då den störande passageraren har klivit av. Men på kvällar och nätter måste hon ofta tillkalla väktare eller polis.
– Ett problem är ökande drogmissbruk. Det märks också att det de senaste åren har kommit mer människor till huvudstaden som går sysslolösa om dagarna. Jag ogillar lättja och tycker att man ska arbeta för brödfödan.
Förebild för andra
Foric älskar sin internationella liberala arbetsgemenskap och säger att socialt begåvade människor med tillräckliga språkkunskaper har de egenskaper som behövs för yrket. Ungefär en tredjedel av spårvagnsförarna i Helsingfors är kvinnor vilket Foric tror att hänger ihop med att språkkravet för spårvagnsförare är strängare än för till exempel busschaufförer.
– Kvinnor som flyttar till Finland är ofta flitigare på skolbänken än män och lär sig därför språket bättre, vilket gör att de kommer in på spårvagnsförarutbildningen. Som spårvagnsförare är du en förebild för andra. Jag bär alltid en sminkväska med mig och ibland brukar jag visa för mina kvinnliga kolleger hur de borde sminka sig eller kamma håret eftersom det här är ett representationsyrke.