Mäkäräinen försöker återfinna storformen
Saker och ting är sällan riktigt så bra som det ser ut att vara – och sällan är det egentligen så dåligt ställt som det ser ut att vara. Frånsett Liam Neesons filmer och en Specialized Venge med diskbromsar och elektriska växlar (ni kanske kan avgöra vilket som är vilket i detta fall).
Så hajpen kring Kaisa Mäkäräinens sensationella inledning på skidskyttesäsongen var kanske något i överkant. Hon hade förberett sig bra för säsongen, några av hennes värsta konkurrenter saknades och hon hittade flytet direkt i skyttet.
Det var kanske inte någon överraskning att det kommer en svacka under vintern, fast ingen hade kanske förutsett en sådan djupdykning i Nove Mesto. Precis som förut, kan det vara att ta i att tala om en katastrof.
Efter att ha inlett säsongen med 90 procents träffsäkerhet i fem individuella tävlingar, träffade Mäkäräi nen med bara 66 procents träffsäkerhet i Nove Mesto. I Pokljuka och Hochfilzen var hon suverän i skidspåret, men i Nove Mesto var hon inte ens snabbast längre. I sprintloppet drabbades Mäkäräinen av snöfallet, men i jaktstarten i jämlika förhållanden förlorade hon med 14 sekunder till Anastasia Kuzmina över 10 km. Kuzmina bommade lika många gånger, sex, så det går inte heller att säga att Mäkäräinen blev trött av att skida fler straffrundor. Marginella skillnader då en straffrunda tar 20–25 sekunder, men en indikation över att Mäkäräinens försprång minskat.
”Det är dock mindre troligt att hon är lika överlägsen som i början av säsongen. Det viktigaste för henne är att återfinna en normal rytm, med cirka 85 procents träffsäkerhet. Då är hon ganska ofta på prispallen och är fortfarande med i kampen om segern i den totala världscupen.” MARCUS LINDQVIST
Jaktstartstiderna är inte alltid fullständigt jämförbara, men i det 7,5 km långa sprintloppet en vecka tidigare i Hochfilzen var Mäkäräinen 21 sekunder snabbare i skidspåret än den näst snabbaste skidåkaren Tirill Eckhoff. Som sagt, det är små marginaler och Mäkäräinen var fortfa rande en av de snabbaste skidåkarna i Nove Mesto.
Såväl mentalt som fysiskt är det dock en stor skillnad mellan att vara 15 sekunder snabbare än närmaste rivalen, eller 15 sekunder långsammare. I början av säsongen hade Mäkäräinen fördelen av att ha tränat mer på snö än de flesta konkurrenterna. I det avseendet har läget utjämnats.
Mäkäräinen var också lite förkyld i början av förra veckan, vilket säkert tog lite på krafterna och kanske också förorsakade lite osäkerhet i slutet av ett tre veckor långt tävlingsblock (sju, medräknat tävlingshelgerna i Finland före världscupstarten). Hon kanske tog i lite mer i skidspåret för att kompensera för att hon kände sig sliten. Behövs inte mer för att benen ska börja darra i det stående skyttet, där hon hade sina största problem.
Så att oroa sig över Mäkäräinens form är ungefär som att undra över Patrik Laines måltorka. Skyttet och formen finns fortfarande där och efter att ha tränat under julpausen kommer hon säkert tillbaka med stärkt självförtroende då världscupen fortsätter i Oberhof efter nyår.
Det är dock mindre troligt att hon är lika överlägsen som i början av säsongen. Det viktigaste för henne är att återfinna en normal rytm, med cirka 85 procents träffsäkerhet. Då är hon ganska ofta på prispallen och är fortfarande med i kampen om segern i den totala världscupen.
Resten av laget har haft problem med skidfarten och en av dem som i synnerhet varit i oroväckande svag form är Mari Eder, för ett par år sedan dubbelvinnare i världscupen. Lite märkligt med tanke på att hon minskat skytteträningen för att fokusera mer på längdåkning i vinter, men i uthållighetsgrenar är mer inte alltid bättre. Hon försöker återfinna sin form med att skida de första deltävlingarna i Tour de Ski, samtidigt en uppvärmning och ett formbesked för skidVM i Seefeld.