I Älskade är det ingen skillnad på levande och döda. De svarta som ännu är levande är skuggor, vålnader och spöken, och de riktiga döda är arga och oroliga.
Vikten av att inte glömma har framhävts under året som gått, med anspelningar händelserna 1918. Museet WAM i Åbo ger sitt bidrag i form av utställningen Inbördeskrig.
KONST
WAM: Inbördeskrig
Till 13.1.2019
Den stunden kommer nog aldrig då allt sagts om året 1918 i Finlands historia. Året har uppmärksammats inte minst för vikten av att inte glömma, vikten av att häva tystnaden som omgivit det. Nu går det hundrade året efter mot sitt slut, och fokus kommer snart att vändas åt annat håll. Förhoppningsvis har det inte talats för döva öron, förhoppningsvis lämnar oss året med mindre låsta uppfattningar om vad det riktigt handlade om.
På årets slutraka bjuder Wäinö Aaltonenmuseet i Åbo på utställningen Inbördeskrig, där perspektivet flyttats till vår egen tid och ett mer allmänt plan. Utställningen påminner oss om att det sedan vårt inbördeskrig pågått ett femtiotal liknande konflikter och att många av dem fortfarande rasar runtom i världen. Vi får inte glömma, som professoremeritus Helena Ranta sade i sitt öppningstal. Såren har läkts, hos oss, men ärren finns kvar och nya sår, nya ärr bildas hela tiden.
Etisk fråga
Utställningen tar in konflikten med de drabbades – vanliga människors – upplevelser för ögonen. Så har den också fått möta den knepiga etiska frågan om huruvida det är rätt att göra konst med avstamp i människors lidande. Frågan är egentligen ganska konstig – i alla tider har väl konstnärer gett ansikte åt människors lidande.
Var det den lilla flyktingpojken som vågorna fört upp på Medelhavets strand som blev för mycket? Hans döda kropp var någonting helt annat än alla tidigare ikoner, kanske för att han var här och nu, åtminstone nästan. Och slog oss i ansiktet med vårt eget dåliga samvete som mådde ännu sämre av vår totala hjälplöshet inför det mänskliga lidande som han med sin död kom att symbolisera. Vill vi bortförklara någonting med att säga fel! exploatering! oetiskt!? Om vi vill ta fasta på eventuell ekonomisk vinning på bekostnad av mänskligt lidande borde vi kanske hellre se på varför lidandet blir till och hur det hålls vid liv.
Naturligtvis måste vi reagera på