Älskad – mot alla odds.
När Iida Åfeldt fick veta att hon väntade barn uppstod ett dilemma. Det fanns två möjliga pappakandidater till barnet. Situationen är inte unik. Årligen fastställs närmare tvåtusen faderskap med hjälp av en rättsgenetisk faderskapsundersökning i Finland.
När Iida Åfeldt insåg att hon var gravid stod hon inför en prekär, om än inte ovanlig situation. Hon var inte säker på vem av de två killar hon hade umgåtts med som var pappan. Hon gick öppet ut och berättade om sin situation i sin blogg. Svaren lät inte vänta på sig. Hon blev rejält utskälld, kallades för hora och hon uppmanades att göra abort. I dag är sonen Eemi den största gåva Iida någonsin kunnat få.
Overkligt. Så kändes det för bloggaren och barnträdgårdsläraren Iida Åfeldt då graviditetstestet visade positivt. För säkerhets skull gjorde hon ett nytt test, sedan ännu ett, men resultatet var alltid samma.
– Det var svårt att tro att det kunde vara sant. Jag hade trots allt använt preventivmedel! Samtidigt var besvikelsen stor. Jag hade alltid velat bli mamma, men inte på det här sättet. Jag hade drömt om en traditionell kärnfamilj och tänkte att nu blir jag ensam för evigt, säger Åfeldt som i sin blogg bland annat beskriver livet som singelkvinna.
Det största problemet var inte att hon var singel utan att hon inte med säkerhet kunde säga vem av två möjliga män som var pappa till barnet.
– Jag var självklart tvungen att berätta för båda två och reaktionerna var väldigt olika. Den ena förhöll sig väldigt negativt och tyckte jag borde göra abort. Han kunde helt enkelt inte acceptera tanken på att bli pappa. Den andra förhöll sig däremot väldigt positivt.
Den sistnämnda reaktionen gav krafter och hopp. Kanske skulle det visa sig att det var han som var pappan?
Hora och dålig mamma
Åfeldt valde i ett tidigt skede att öppet tala om situationen på den egna bloggen och i offentligheten.
– Jag tänkte att det skulle uppstå så mycket spekulation kring ämnet om en bebis plötsligt bara dyker upp i mina inlägg. Samtidigt tänkte jag också på barnet. Om det hyschas kring det hela blir det kanske en större grej än om jag som mamma visar att jag accepterar situationen och inte tycker det är något märkvärdigt med det.
Men hon var inte förberedd på den mängd hat som följde.
– Jag har blivit utskälld, kritiserad och till och med fått mejl där avsändaren önskar att jag dör. De flesta negativa kommentarer har ändå haft ett gemensamt budskap: jag är inte lämpad att bli mamma då jag är en sådan hemsk hora som ligger runt och jag borde göra abort eller ge upp barnet för adoption.
– Det kändes fruktansvärt! Att folk skäller ut dig och talar illa om dig som om du inte vore en riktig människa med känslor, det är hemskt. Jag kände inte igen mig i det som sades om mig och hade svårt att förstå hur någon kunde tycka att jag är en så dålig människa.
Den stora mängden negativa kommentarer fick Åfeldt att inse hur stort tabu kvinnlig sexualitet fortfarande är i vårt samhälle.
– Varför är det så skamligt? Som kvinna blir man av någon anledning automatiskt kallad hora om man haft fler än en sexuell partner.
Fler faderskapsundersökningar
Då ett barn föds utanför äktenskap måste faderskapet alltid fastställas. Oftast sker det här hos magistraten, men i en del fall kan en domstol också avgöra frågan. I klara fall kan den som anser sig vara pappan erkänna faderskapet redan under graviditeten. Om det däremot råder oklarheter kring vem som är pappan kan barntillsyningsmannen beställa en rättsgenetisk faderskapsundersökning – i praktiken ett dna-prov som görs efter att barnet fötts.
– Varje år fastställs totalt cirka 1 800 faderskap genom rättsgenetiska faderskapsundersökningar i Finland. Antalet har hållit en ganska jämn nivå och 2018 ser ut att landa på ganska samma siffror som 2017, säger Marjo Avela, chef för den rättsgenetiska enheten på Institutet för hälsa och välfärd (THL).
I Åfeldts situation togs dna-prov först på den mer positivt inställda pappakandidaten. Testresultatet uteslöt faderskap. Den andra kandidatens dna-prov var däremot en match.
– Det var den mer motvilliga av dem som visade sig vara pappa. Lyckligtvis har hans inställning ändrats mycket nu då han väl träffat sin son, säger Åfeldt.
Själva faderskapsundersökningen går relativt snabbt att göra.
– Att få resultaten tar i medeltal några dagar hos oss. Svaren skickas per post till barntillsyningsmannen eller domstolen, som sedan informerar de berörda parterna. Hela processen kan ta omkring en vecka om alla prover har tagits som de ska, säger Avela.
Om barnets föräldrar inte bor tillsammans ska de efter att faderskapet erkänts komma överens om praktiska frågor, som till exempel vem som ska vara försörjare, hurdant underhållsbidrag som betalas och hur ofta barnet ska träffa den förälder hen inte bor hos.
– Ur de vuxnas perspektiv kan det kännas att det är mycket onödigt pappersarbete. Men allt görs med barnets bästa i åtanke, barn mår bra av fasta rutiner, säger Åfeldt.
Betala bort faderskapet
Under graviditeten blev Åfeldt via sin blogg kontaktad av tiotals kvinnor som berättade om liknande erfarenheter och den stora skam de upplevt över situationen. Utöver skammen har flera också varit med om att tampas med de problem som uppstår då någon av de potentiella papporna inte vill bli pappa.
– Många har upplevt kraftiga påtryckningar att göra abort eller uppmanats ljuga för barntillsyningsmannen för att undvika att en faderskapsundersökning beställs. En del motvilliga pappor försöker till och med köpa sig fria och erbjuder sig att betala stora summor för att man ska ljuga och säga att man inte vet vem som kan vara pappan.
Om någon är i samma situation som du var då, vad skulle du vilja säga åt hen?
– Steg ett är att skaffa dig ett bra stödjande nätverk. Du måste ha någon du kan prata med. Många råkar som sagt ut för påtryckningar att göra abort så man behöver någon objektiv som stöd. Abort är självklart okej om man vill det, men det ska aldrig behöva ske på grund av att man pressas till beslutet.
Finns det något du i dag önskar att du hade gjort annorlunda?
– Nej. Det enda som grämer mig är hur mycket energi jag förlorade på grund av de negativa kommentarerna och den sorg de orsakade under graviditeten. I dag är det konstigt hur betydelselösa de känns, mitt barn är den största gåvan som finns och jag känner mig mycket säkrare som person. Sist och slutligen är jag glad att det blev en sådan diskussion kring det här. Genom att ämnet diskuteras hoppas jag kunna få till stånd en positiv förändring och ett bättre framtida samhälle.