USA:s reträtt skapar nya spänningar i Syrien
Att USA lämnar Syrien ger ökat spelrum åt Ryssland, Turkiet och Iran. Åtgärden applåderas i Iran, men inte i Israel.
”Syrianisering” finns inte på listan över nyord som Svenska språkrådet årligen ställer samman. Ordet användes för ett par dagar sedan i Rolf Gustavssons presentation i Svenska Dagbladet av den tyska journalisten Kristin Helbergs bok ”Der Syrienkrieg”, där hon analyserar tragedin i Syrien.
Syrianisering innebär att de diplomatiska konfliktlösningsmodellerna har slutat fungera. De internationella institutionerna har varit oförmögna att förhindra en av de största katastroferna sedan andra världskriget.
Den internationella handlingsförlamningen gav möjlighet åt Syriens grannar att utnyttja konflikten för att främja sina egna intressen. Ryssland, Iran, Turkiet, och hittills också USA, har allierade bland de stridande parterna, och i bakgrunden finns också andra intressenter, som Israel och Saudiarabien.
Syrianiseringen fick ökat spelrum då president Donald Trump meddelade att USA inom kort drar tillbaka sina cirka 2000 soldater från Syrien. En makt som har fungerat dämpande på de övriga som är inblandade i kriget drar sig frivilligt ur spelet. Maktbalansen förändras till de auktoritärt styrda Turkiets, Irans och Rysslands fördel.
De kurdiska trupperna i nordöstra Syrien gjorde med amerikanskt flygstöd den tyngsta insatsen när terrororganisationen IS fördrevs.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan betraktar de kurdiska organisationerna som terrorister allierade med det kurdiska partiet PKK, men USA:s närvaro har förhindrat turkiska angrepp.
Men bara ett par dagar efter Trumps tillkännagivande meddelade Erdogan att Turkiet tänker inleda en offensiv mot kurderna inom de närmaste månaderna.
För Erdogan är det ett militärstrategiskt intresse att pressa tillbaka de kurdiska styrkorna.
Men i nordöstra Syrien som kurderna kontrollerar finns de viktigaste olje- och gaskällorna i Syrien, centrala vattenresurser, dammar, kraftverk och bördiga marker. För Ryssland, som stöder Bashar al-Assad, är det här ett ekonomiskt lockbete. Om regeringen i Syrien återfår kontrollen över området ökar Rysslands möjligheter att få ekonomisk kompensation för det dyra engagemanget i Syrien.
Men också Iran har intressen i området. Iran vill skapa en shiamuslimsk korridor från Teheran till Damaskus och Hizbollahstyrkorna i Libanon vid gränsen till Israel.
Iran stödde USA i kampen mot IS, och räknade med att USA drar sig tillbaka när striderna är över. Nu gör USA just det, vilket antagligen mottogs med glad förvåning av de styrande mullorna i Teheran.
Israel och USA har (haft?) samma intresse av att stävja Irans inflytande i regionen. När USA försvinner från nordöstra Syrien inverkar det också på Israels säkerhet, och leder eventuellt till att Israel aktivare än hittills griper in i Syrien.
Trumps oöverlagda och impulsiva beslut att dra bort USA från Syrien gagnar paradoxalt nog USA:s fiende Iran, och försvagar landets viktigaste allierade, Israel.
Spänningarna som uppstår när USA lämnar Syrien kan dessutom utlösa nya konflikter mellan de makter som nu dominerar utvecklingen.
Det här senaste skedet i syrianiseringen får geopolitiska konsekvenser. Donald Trump har under hela sin presidenttid försvagat USA:s internationella inflytande.
Det handlar inte bara om maktförhållanden. Fram till Trump har USA försvarat den demokratiska, liberala världsordningen som nu befinner sig på defensiven.
Nu visade Trump att USA inte tvekar att svika sina allierade, i det här fallet de kurdiska styrkorna, och att USA inte längre är att lita på i en av världens farligaste konflikthärdar, Mellanöstern.
Signalen uppfattas av både med- och motspelare på det geopolitiska spelbordet.