Ge de unga hopp om en fredlig samvaro på jorden

FöRSVARSVILJA I HBL (12.12) bekymrar sig Sven-Erik Weber över den sjunkande försvarsviljan bland unga. Enligt Planeringskommissionen för försvarsinformationens (PFI) årliga mätning av finländarnas försvarsvilja har den sjunkit med sex procentenheter och mest har försvarsviljan sjunkit bland de yngsta svararna i åldern 15–34 år.

För dem som dagligen umgås med unga människor och lyssnar till vad de bekymrar sig för är saken rätt klar. Unga i dag har en helt annan världsbild än deras mor- eller farföräldrar har eller till och med deras föräldrar. Världen har förändrats i snabbt takt under de senaste 50 åren. De ungas tillgång till information är massiv.

Unga i dag bekymrar sig mer över klimatförändringen och flyktingströmmarna som klimatet och krigen förorsakar. Dagens unga bekymrar sig mera över om de kommer att få en studieplats, de oroar sig över att få jobb som inte endast är visstidsjobb och hur de skall klara av sin dagliga ekonomi med låga osäkra löner (working poor).

Många unga har varit, eller planerar att åka ut i världen som utbyteselever eller utbytesstuderanden och de har upplevt främmande länder och deras befolkning och kultur på semesterresor utomlands där de har bundit starka vänskapsband. Många unga har vänner med utländskt ursprung eller lever i multikulturella familjer. Vem vill kriga mot sina vänner eller sin släkt utomlands?

Många unga vet också att krig i dag skördar otaliga civila offer, att stora områden blir förgiftade av krigsverksamheten och utgör fara för människa och miljö i flera årtionden. Koldioxidutsläppen i kriget i Irak var större än utsläppen för tre års användning av fossila bränslen i Finland. Militären och vapenindustrin är absolut de största miljöförstörarna i världen. Ett B-52 krigsplan använder 12 621 liter bränsle per timme. Under tio minuter använder det lika mycket bränsle som en normal personbil under ett års tid. En M-1 Abram stridsvagn som även används vid militärövningar i Europa slukar 954 liter bränsle per timme. De unga ser att stormakternas krig gäller framför allt makt och kamp om naturresurser och detta är inte något för dem.

Om Finland vore mer än en ”så gott som medlem” i Nato skulle finländska unga soldater löpa risken att skickas långt bort för att ”kriga för Finland”. För närvarande är situationen i Ukraina synnerligen allvarlig. Enligt Business Insider (29.10) levererade USA i oktober den största lasten ammunition sedan bombningen av Jugoslavien 1999 till sin militärbas Rammstein i Tyskland. Ukrainas president Poroshenko, som ställer upp för nyval i mars 2019, och vars understöd har rasat betydligt, har bett Nato att skicka örlogsfartyg till Azovska sjön. På nätet florerar bilder av ukrainska soldater med Naziemblem på uniformer och hjälmar. Oberoende av orsaken till konflikten är det här kanske inte ett sällskap som tilltalar finländska unga.

Kanske unga även funderar över att den internationella vapenhandeln fortsätter att frodas samtidigt som barnfattigdomen ökar. Också Finland är med sin vapenexport (Patria) med i vapenhandeln. Omsättningen för de 100 största vapentillverkarna 2017 uppgick till 400 miljarder dollar, medan flyktingar drunknar i Medelhavet och barn i Jemen svälter ihjäl som flugor på grund av kriget (85 000 barn under fem år de senaste tre åren). För sitt engagemang i det här förödande kriget har USA, Natos mäktigaste medlemsland, fått utstå skarp kritik. Kanske inte ett krig som finländska unga har förståelse för.

Att trygga det egna samhällets och närområdenas politiska stabilitet och att upprätthålla en hög nivå på socialskyddet är det bästa sättet att öka säkerheten bland folket.

Det viktigaste för dagens unga är fredsundervisning. Vi behöver undervisning i konfliktlösning i våra skolor på alla nivåer i stället för att uppvakta försvarsmaktens parader. Vi bör inge dagens unga hopp om en fredlig samvaro på jorden. Det torde även de som har utkämpat krig för Finlands självständighet kunna omfatta.