Vi kommunicerar bättre – och sämre – än någonsin

Där det förut räckte med ett samtal behövs nu tiotals meddelanden. Hösten 1997, en måndagskväll. Niklas, 12 år, ringer hem till sin klasskamrat Tom. Toms mamma Anna svarar i trådtelefonen, ropar på sin son och ger honom luren.

Niklas: Moi, tänkte bara kolla om du har lust att gå och se den nya Austin Powers-filmen på fredag? Klockan åtta på kvällen, jag har en extra biljett.

Tom: Gärna! Ska vi äta pizza först? Pizzerian bredvid bion, klockan 19?

Niklas: Joo absolut! Ses där! Resultat: Tom och Niklas träffar varandra på pizzerian klockan 19, äter varsin pizza och ser den nya Austin Powersfilmen klockan 20.

Hösten 2018, tisdag klockan 11.13. Niklas, 33, skriver till Tom på Whatsapp:

Niklas: Moi, skulle du hinna ta en öl på fredag kväll? Sjukt länge sedan sist. 18.30 på Kaisla där i Kajsaniemi?

Tom: Hej! Perfekt, jag tror jag är ledig från och med 18. Vi kan ju höras lite närmare ännu och dubbelkolla.

Niklas: Vi siktar på det, skulle vara roligt att ses!

Tom: Jess! Torsdag klockan 16.47

Niklas: Blir kul att ses i morgon! Passar 18.30 fortfarande?

Tom: Jo, det passar. Eller borde vi säga 19.30? Lite osäkert med tidtabellen.

Niklas: Jepp, för mig är 19.30 helt ok. Blir skoj!

Tom: Nice! Torsdag klockan 22.06

Niklas: Hej igen, jag började fundera, skulle du ändå hinna till 18.30? Jag måste kanske vidare lite senare, men det är lite oklart ännu i chattgruppen om det blir av.

Tom: Jepp, just nu ser 18.30 ändå helt bra ut. Vet inte vad jag yrade i morse. Borde hinna!

Niklas: Bra, då säger vi så! Fredag klockan 10.35

Niklas: Hej, hur ser tidtabellen ut? 18.30 ok?

Tom: Jo, jo, allt ok, inga ändringar.

Niklas: Prima! Tom: Ses! Fredag klockan 18.07

Niklas: Hej, sorry helt massor men jag blir lite sen. Hoppas du inte redan är på väg?

Tom: Jo ... Men det gör inget. Jag kan ju ta en öl medan jag väntar.

Niklas: Oj fan, jag är jätteledsen, det kan ta en stund.

Tom: Ingen fara, det går ingen nöd på mig bara jag får en öl.

Fredag klockan 18.26

Niklas: Hej sorry glöm det där, jag hinner sen också nästan till 18.30. Tom: Ok, fint!

Niklas: Var e du nu? Tom: Alltså, jag kommer just till Kaisla där vi från början stämde träff.

Niklas: Okej, jag är på spåran. Är helt snart där.

Niklas skickar selfie från spårvagnen med tummen upp.

Tom svarar med en emoji där två ölglas slås ihop.

Fredag klockan 18.29

Niklas: Jag steg nu av spåran. Tom: Okej

Niklas: Jag står nu vid ett trafikljus, men jag är riktigt snart där. Tom: Okej

Niklas: Ser du mig nu? Tom: Jepp! I verkliga livet, klockan 18.32

Niklas: Hej, sori helt massor på riktigt, hoppas du inte väntade jättelänge?

Tom: Nej alltså jag har ju inte stått här i mer än två minuter.

Niklas: Tur! Nu behöver vi öl. Jag ska bara snabbt svara på ett meddelande först.

Antal meddelanden innan de två gamla vännerna sitter tillsammans med varsin öl i näven på den plats och vid den tid de ända från början avtalat om: 35. Eller 36, om man räknar med Niklas sista, brådskande meddelande i en annan chatt.

Okej, kommunikationen var självklart inte bättre förr. Tvärtom. I dag är verktygen fler och bättre än någonsin.

Ändå har vi ibland svårare än någonsin att kommunicera.

Möjligheten att ständigt hålla kontakt i realtid gör att vi inte håller tider med våra kontakter. Eller om vi gör det, då måste en redan avtalad tid bekräftas på nytt och på nytt.

Den som i dag vill arrangera ett större evenemang via Whatsapp eller Facebook måste vara redo för flera hundra meddelanden med frågor och kommentarer innan evenemanget i praktiken äger rum. När tråden blir lång hjälper det exempelvis inte om man i början skrivit att gästerna gärna ska ta med sig egna handdukar, eftersom ingen orkar scrolla upp till början utan hellre ställer frågan på nytt.

Nu är ju nästan hundra procent av den här kommunikationen vänlig, positiv och uppmuntrande. Hjärnan känner sig belönad av små glada meddelanden av trevliga människor. Men skärmtiden ökar exponentiellt.

Och kanske har något fallit bort om en enkel fredagsöl kräver tiotals meddelanden i stället för ett samtal? Något av hänsynen och respekten för vänner och tider?

Forskare varnar för vad stora mängder skärmtid gör med hjärnan. Jag skulle hellre spara den tiden för att träffa mina vänner på riktigt.

Första steget är i så fall att ändra på mitt eget beteende.