Mera form än funktion i Peugeot 508
Det är inte tu tal om det – Peugeot har i nya 508 på många sätt en vinnarbil som är exemplariskt tyst, fin att köra och som känns välbyggd. Men också paradiset har sina skuggsidor: i jakten på formen har funktionen delvis glömts bort så att bilen kan känn
Att skriva om två olika bilar på samma gång är en svår kombination, men jag gör ett försök eftersom HBL provkört både halvkombiversionen av nya Peugeot 508 i Gumbostrand och kombiversionen 508 SW vid en Lissabonstrand. Bilen är just nu också aktuell som en av de sju återstående finalisterna i tävlingen Årets bil i Europa.
Tillverkaren poängterar hur man lyckats göra bilen nästan lika låg som en sportbil och fått ned luftmotståndskoefficienten till endast 0,24 (jämfört med till exempel 0,29 för nya Škoda Scala). Tyvärr innebär det samtidigt att man stiger ner i stället för in i bilen och att en lite längre person slår huvudet i taket i sedanens baksäte.
Framme är det bättre takhöjd, men insteget hindras av det låga och sluttande taket. Även baktill är dörröppningen trång, men kombin erbjuder lite bättre dörrhöjd. Alla provkörda bilar hade panoramatak som ytterligare minskar takhöjden inuti.
Skön att köra
Kombin känns överlag förnuftigare med sin större rymd baktill och sitt mera lättlastade bagageutrymme där golvet är i linje med luckans öppning. Sedanen har en lasttröskel under den i och för sig stora bakluckan. Kombins bagageutrymme är 530 liter mot 487 i halvkombin.
Peugeots så kallade I-cockpit är en sak som delar åsikterna kraftigt. Det är märkets sätt att profilera sig med en högt placerad digital mätartavla och en liten ratt som man ska se över i stället för igenom. Min kroppsbyggnad passar åtminstone inte för den taktiken eftersom det gällde att ha ratten nästan i famnen för att se mätarna.
Om man bortser från de här detaljerna som inte stör alla människor är det en förträfflig bil, en njutning att köra i både regn och solsken. Under presentationen i Finland med start i Gumbostrand i Sibbo var det ett riktigt hundväder, och det var det också under den första provkörningsdagen i Portugal. Sedan kom solen och bilen kunde tas ut på lite snabbare körning.
Styrningen är lätt men inte helt okänslig, fjädringen stadig utan att vara obekväm. På motorväg håller bilen körriktningen bra, och eftersom sedanen var behagligt tyst på Borgå motorvägs mest högljudda partier tror jag att också kombin är i samma klass.
Stolarna kändes stadiga och gav tillräckligt sidostöd också på krokiga bergsvägar, så det här är en lämplig långfärdsbil för varierande vägar. Bilen är 4,75 meter lång men ändå så smidig att de smala och krokiga gatorna i portugisiska bergsbyar inte blev en pärs. Den aktiva filassistansen och den adaptiva farthållaren fungerade utan anmärkning.
Välutrustad
Det mesta av bilens funktioner styrs via pekskärmen som har en underlättande rad med tryckknappar som genvägar till menyerna. Tyvärr är de sju knapparna placerade så att det är svårt att se och känna vilken av dem man har fingret på. Med knappen Drivemode kan man välja några olika körlägen, där Sport stramar upp bilen. Den åttastegade automatlådan växlar snabbt och mjukt både uppåt och nedåt.
Bilen är som de flesta bilar i dag välutrustad redan i standardutförande. Redan på grundnivån Active, om nu någon köper den, har bilen farthållare, regnsensor och aktiv filhållningsassistans. I Allure tillkommer utvidgad igenkänning av trafikmärken, LED-strålkastare, adaptiv farthållare och större pekskärm samt navigation. I GT-Line och toppmodellen GT är listan ännu längre. Alla dieselmodeller har bränsledriven värmare.
En specialfunktion är mörkerseende som erbjuds som tillval. Det är alltså en infraröd kamera som på mätartavlan tydligt visar människor och djur som rör sig i mörker eller nedsatt sikt.
Om systemet en enda gång förhindrar en älgkollision kan det vara värt
priset på ungefär 1 800 euro.