Ekonom: Putin är ingen strateg
Början av 2000-talet hade kunnat bli tiden för ”det ryska undret”, en ekonomisk framgångssaga. I stället byggde Putin upp ett auktoritärt system där ingen vill investera. Det skriver den ryska ekonomen Sergej Aleksasjenko i sin nya bok, ”Putin’s counterre
Om rysslands president Vladimir Putin hade fortsatt med de politiska reformerna när han tillträdde år 2000, då hade den ryska ekonomin utvecklats på ett helt annat sätt, anser ekonomen Sergej Aleksasjenko.
– I stället torpederade Putin alla politiska reformer som Jeltsin hade gjort. Bland de viktigaste var ett oberoende parlament och pressfrihet. Putin nedmonterade allt detta, inte på en gång utan med hjälp av många små beslut. Han var en byråkrat som hade blivit president av misstag, och rådgivarna sade till honom att Ryssland var en svag stat. För Putin betydde det att presidenten hade för lite makt.
– Putin är ingen stor strateg. Om han har någon plan heter den ”Ryssland är mäktigt” – men det är ingen strategi, det är ett valspråk, säger den ryska ekonomen Sergej Aleksasjenko.
För Aleksasjenko är Putin inte det onda geniet. Han är en ledare som styr på det sätt han kan, en byråkrat som egentligen saknar uppfattning om hurdant Ryssland han vill ha.
– Jag tror inte att dagens Ryssland var Putins plan från början. Han fattade många enskilda beslut som ledde till dagens situation. Det är som när en svampplockare börjar gå runt, runt. Vi älskar att gå i skogen och plocka svamp i Ryssland, men har man ingen kompass eller uppfattning om var man är börjar man ofta gå i cirklar, säger Sergej Aleksasjenko.
Jag intervjuar honom via Skype från Kalifornien, där han befinner sig på jullov. Sedan 2013 är han bosatt i USA. Aleksasjenko är bara en av ett flertal liberala ryska ekonomer som under de senaste åren har lämnat hemlandet. Några andra exempel är Sergej Guriev, i dag chefsekonom på European Bank for Construction and Development, och Konstantin Sonin, professor vid University of Chicago.
Guriev, Sonin och Aleksasjenko har alla lämnat Ryssland efter att de fått tydliga signaler om att varken deras kunskap eller närvaro är önskad.
– Vi stör makthavarna eftersom vi försöker tala om hur ekonomin ser ut i verkligheten, säger Aleksasjenko.
På 1990-talet var Sergej Aleksasjenko en av Rysslands mest inflytelserika ekonomer. Mellan 1993 och 1995 var han vice finansminister, därefter vice direktör för Centralbanken 1995–1998. Efter att Putin kom till makten år 2000 knuffades Aleksasjenko ut i marginalerna. Han behöll dock vissa styrelseposter i stora företag, bland annat Sberbank och Aeroflot.
År 2013 lämnade han Ryssland, efter att ha blivit utmanövrerad ur Aeroflots styrelse. I dag är han bosatt i Washington och samarbetar bland annat med tankesmedjan Brookings Institution.
I Ryssland anklagades han i fjol för att ha försökt smuggla ut sovjetiska medaljer olagligt, vid en tidpunkt då han inte ens befann sig i landet.
– Jag skulle kunna resa till Ryssland, men har fått klara signaler att jag blir gripen om jag gör det. En dag hoppas jag att det sker en förändring. Men jag vet inte hur eller när, säger han.
Torpederade Jeltsins reformer
I sin bok Putin’s counterrevolution, som kom ut i höstas på både ryska och engelska, beskriver Aleksasjenko den ryska ekonomiska utvecklingen som ett exempel på förlorade möjligheter. Hans skildring går stick i stäv med den bild som Putin själv brukar lansera. Putin har många gånger upprepat hur han år 2000 tog över ett land i kaos och förtvivlan, ett samhälle som ”gick på knäna”, och drog upp det på fötter. Aleksasjenko säger att det var tvärtom.
– När Putin kom till makten år 2000 hade alla de svåra reformerna redan gjorts. Hans föregångare, Boris Jeltsin, begick vissa misstag, men han hade ett övergripande mål: Att reformera Ryssland enligt västlig modell. Och han hade verkligen fått landet i rätt riktning. Dessutom var 2000 ett år av enorma möjligheter – vi hade nästan tio år av stabil tillväxt framför oss och det fanns möjligheter att göra vad som helst, säger Aleksasjenko och fortsätter:
– Rubeln hade devalverats fyra gånger under krisen 1998, vilket var bra för exportföretagen. Det låga oljepriset tvingade ryska företag att arbeta effektivare. Sedan steg oljepriserna och det lyfte ekonomin.
Hade Putin fortsatt med de politiska reformerna hade den ryska ekonomin utvecklats på ett helt annat sätt, anser Aleksasjenko.
– I stället torpederade Putin alla politiska reformer som Jeltsin hade gjort. Bland de viktigaste var ett oberoende parlament och pressfrihet. Putin nedmonterade allt detta, inte på en gång utan med hjälp av många små beslut. Han var en byråkrat som hade blivit president av misstag, och rådgivarna sade till honom att Ryssland var en svag stat. För Putin betydde det att presidenten hade för lite makt.
Enligt Aleksasjenko är det omöjligt att utveckla ekonomin utan demokrati och ett fungerande rättssamhälle.
– Så länge det finns en opposition kan makthavare inte sopa problem
under mattan, eftersom oppositionen ser till att man talar om dem. Fria medier reagerar när makthavare bryter mot lagen. Oberoende rättssystem garanterar investerare rätten till deras egendom. När Putin avskaffade de här institutionerna gjorde han Ryssland ointressant för investerare. Ingen vill investera i ett land där det inte finns några garantier för att man själv får behålla vinsten, säger Aleksasjenko.
Långvarig hämmande effekt
Kina är heller inte någon demokrati. Ändå har den ekonomiska tillväxten i Kina hela tiden varit större än i Ryssland. Enligt Aleksasjenko beror det framför allt på att kinesiska tjänstemän inte har samma möjligheter som ryska att roffa åt sig framgångsrika företag.
– I Kina kan polis eller tjänstemän inte raida andras företag på samma sätt som i Ryssland. Nu håller Kina dock på att bli ännu mer auktoritärt. Det är samma tendens vi ser i Ungern och Polen. I Rysslands fall leder frånvaron av demokrati till att den ekonomiska tillväxten fortfarande stagnerar. Till och med enligt de mest optimistiska prognoserna kommer ryska ekonomin inte att växa snabbare än världsekonomin – vilket den borde göra, eftersom Ryssland är ett land i utveckling, säger Aleksasjenko.
Enligt honom har Putin skadat den ryska ekonomin grundligt.
– Den skada Putin åstadkommit kommer att hämma den ekonomiska tillväxten länge. Då Ryssland en dag beslutar sig för att gå i västlig riktning har man ett enormt arbete framför sig. Om vi får se ett ryskt ekonomiskt mirakel på nytt sker det tidigast om tjugo, trettio år.
Samtidigt har den ryska ekonomin visat sig förvånansvärt tålig. Trots sanktioner, låg tillväxt och så gott som obefintliga utländska investeringar har den inte kraschat.
– Det är ytterst sällan ekonomier kraschar. De gör det inte ens i krig. I Venezuela har vi en krasch eftersom regeringen frös priserna. Om man på samma sätt försöker göra Ryssland till en planekonomi – då blir det krasch. Men det gör inte Putin. Ryssland har fri prissättning och en flytande rubelkurs. Putin rör inte marknadsekonomin.