Patetiskt enögda
FÖRSVARSVILJA I HBL (29.12) skriver Lea Launokari, i en som det verkar tillfredsställd ton, om uppgifterna angående den sjunkande försvarsviljan bland ungdomen i Finland. Hon räknar upp en hel mängd mer eller mindre självklara saker som bekymrar dagens unga: klimatförändringar, studieplatser, karriärmöjligheter och ekonomiska framtidsutsikter. Självfallet vill de unga resa och uppleva främmande kulturer med mera. Men det borde väl vara lika klart för alla att ett uppnående av allt detta är beroende av om Finland lyckas behålla sin självständighet.
Hur fredsälskande än en
stat är kan alla drömmar falla ihop som ett korthus om en till tänderna rustad granne beslutar sig för att intervenera med vapenmakt. Redan J.V. Snellman skrev att ett vapenlöst folk är värdelöst. Ett land utan trovärdigt försvar blir föremål för förakt och utgör ett vakuum som i en krissituation tenderar att fyllas med främmande trupper – det utvisar historien. Alltså skulle det löna sig för dagens ungdom att se litet längre än näsan är lång angående nyttan av att hålla sig med ett trovärdigt försvar och en stark försvarsvilja.
Den fredsälskande trojkan Launokari, Ulla Klötzer och Carl Fredrik Sandelin har under den senaste tiden aktivt i denna tidnings spalter nagelfarit Nato och västmakter-
na. Men det är iögonfallande hur skribenterna har undvikit att på något sätt kritisera Ryssland. Det ligger något ”trumpskt” i trions återhållsamhet härvidlag. Några exempel: de senaste händelserna i Azovska havet antyds, hör och häpna, vara en provokation av Nato!
Launokari beskriver även hur mycket bränsle ett B-52 bombplan och en Abramsstridsvagn förbrukar – förvisso ansenliga mängder. Men tror hon då att det ryska krigsmaskineriet kantänka går på luft och vatten allena? De ryska stridsövningarna är till sitt omfång flerfalt större än de Natoledda övningarna. Dessutom slukar de rysktillverkade motorerna i snitt mycket mera bränsle
än sina västliga motsvarigheter! Precis som taistoiterna anno dazumal är de ärade skribenterna patetiskt enögda i sina skriverier. Vore man av misstänksam natur skulle man nästan kunna tro att trions skriverier härstammar från en rysk trollfabrik!
Till all lycka torde dessa alster genom sin ensidiga blåögdhet närmast förmå att övertyga de ”redan frälsta”. Ingen klart tänkande människa önskar sig krig, men i denna värld är en viss realism ändå av nöden. Den gamla devisen om att man ska man förbereda sig för krig om man vill ha fred är i dag lika aktuell som för 2 000 år sedan!