Mycket hänger på dig, 2019
Om 2019 blir en besvikelse får vi gå tillbaka till 1940-talet för att hitta ett decennium som backat från föregående decennium.
Nej, man tänker väl inte på bruttonationalprodukten varenda dag. Men om man gör det för en stund, kan man bli förbryllad och kanske också nedslagen. Är det faktiskt så att Finland, mätt i bnp per capita, är ett mindre rikt land än för tio år sedan?
För så är det – bnp per capita, justerat för inflation, kommer för 2018 att vara lägre än vad det var som högst under förra decenniet, år 2008. Det hänger på tillväxten 2019 om 2010-talets högsta notering når högre än 00-talets topp.
Om 2019 blir en besvikelse får vi gå tillbaka till 1940-talet för att hitta ett decennium som backat. Alla decennier sedan dess har noterat högre bnp per capita än det föregående decenniet.
Andra ekonomiska indikatorer visar också på den stagnerande ekonomin i Finland.
Hushållens justerade disponibla realinkomster visar på hur mycket resurser hushållen har att röra sig med (här räknas också vissa välfärdstjänster som vård och utbildning med). Från 2010 till 2017 ökade de med cirka 3,5 procent.
Det kan jämföras med 1990-talet då Finland drabbades av efterkrigstidens djupaste ekonomiska kris. Trots det ökade hushållens justerade disponibla realinkomster med cirka tio procent under 1900-talets sista decennium.
Under 1980-talet var ökningen 39 procent och under 00-talet 27 procent.
Statistikcentralen publicerar uppgifter från 1975. Mellan åren 1975 och 1979, trots en lågkonjunktur, var ökningen 12 procent.
I en artikel i tidskriften Talous & yhteiskunta funderar Eero Lehto, tidigare prognoschef vid Löntagarnas forskningsinstitut, på varför den finländska ekonomin gick betydligt sämre än euro-området i genomsnitt under åren 2012–2015. Det är de här åren som framför allt sänkt Finland under 2010-talet.
Han nämner tre fenomen: mobiljätten Nokias kräftgång, pappersindustrins svårigheter och sanktionerna mot Ryssland som slog hårdare mot Finland än andra euroländer.
Det finns många sätt att relativisera betydelsen av den stagnerande finländska ekonomin.
Att bnp inte mäter allt och att de välfärdsvinster som internet fört med sig är svåra att mäta med ekonomiska indikatorer, är två argument för att strunta i bnp. Vem behöver pappersindustrins miljarder när man får gratis epost, 15 gigabyte med lagringsutrymme och strömningstjänster för ynka tio euro i månaden? Det kunde man inte ens drömma om på 1980-talet.
De som ogillar ekonomisk tillväxt på grund av miljöhänsyn ser kanske en chans i stagnationen. Men det råder ändå stor osäkerhet: Leder ekonomisk nedväxt och fattigare samhällen till bättre miljö?
Andra säger kanske att vi fortfarande är relativt rika och att det i praktiken inte är så stor skillnad till exempelvis 00-talet, vilket förstås är sant, åtminstone för dem som det går bra för.
Den amerikanska ekonomen Tyler Cowen ger i sin nyaste bok Stubborn Attachments: A Vision for a Society of Free, Prosperous, and Responsible Individuals en kontrasterande, filosofisk syn på tillväxten.
Ur hans perspektiv finns det ingenting som kan bidra till mänsklig välfärd lika mycket som en hållbar, ekonomisk tillväxt som är så stor som möjligt.
De som argumenterar mot honom får en motfråga: När i historien skulle man ha bromsat tillväxten och nöjt sig med det man har? 1000-talet? 1870? 1970? Att tro att det just nu i vår tid är lämpligt blir ur Cowens synvinkel ett svek mot framtida generationer.
Cowen ger ett exempel. Om USA:s tillväxt 1870–1990 skulle ha varit bara en procentenhet långsammare per år skulle landet 1990 ha varit lika rikt (eller fattigt) som Mexiko var 1990.
Cowens tillväxtbudskap kan lämpligen läsas som ett provokativt inlägg om vart Finland kan vara på väg. Tillväxten och hurdan den är spelar stor roll för hur vårt samhälle ser ut om tio, tjugo eller hundra år.
”Tillväxten och hurdan den är spelar stor roll för hur vårt samhälle ser ut om tio, tjugo eller hundra år.”
TIM JOHANSSON producent