Lata dagar i Prag
Jag har firat jul och nyår i Prag – tveklöst Europas vackraste stad. Det är 40 år sedan första besöket i dåvarande Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken.
Prag 1979 var en dyster stad. På centralt belägna Václavtorget förkunnade en skylt med stora bokstäver att landet för evigt är förbundet med Sovjetunionen. Tji fick den som tillverkat skylten.
Reser med Alf, min klasskamrat från högstadiet i Huskvarna i början av 1970-talet. En kväll träffar vi mina sedan länge pensionerade vänner Pepík och Libuše. Jag tolkar mellan tjeckiska och svenska och de berättar om sitt liv efter järnridåns fall 1989.
– För en tid sedan var jag i Iran, förklarar hon och han berättar om gemensamma resor till bland annat Jordanien och Egypten.
De åker alltid på organiserade paketresor, med tjeckisktalande guide.
– Bekvämast så, förklarar Libuše och vi bestämmer att de 2019 ska försöka ta sig till Helsingfors.
– En weekend med tjeckisk guide. Man kan förlänga den och då får vi tid att uppleva Helsingfors med dig, föreslår paret.
Roligt också att uppleva Prag tillsammans med ungdomsvännen Alf. Vi lämnar sällan hotellet före lunchdags och sussar åter sött redan vid 23-tiden efter att ha lyckats tanka maximalt tre eller fyra Plzen-öl vardera.
Den så kallade sammetsrevolutionen i dåvarande Tjeckoslovakien 1989 skedde på fredlig väg. Marionett-regimen under president Gustáv Husák föll som ett korthus, sedan tjeckerna demonstrerat på Václav-platsen och slovakerna på SNPtorget i centrala Bratislava. Härligt, tänker jag, att personer som Pepík och Libuše därefter kunnat resa så flitigt och se sig om i världen.
Roligt också att uppleva Prag tillsammans med ungdomsvännen Alf. Vi lämnar sällan hotellet före lunchdags och sussar åter sött redan vid 23-tiden efter att ha lyckats tanka maximalt tre eller fyra Plzen-öl vardera.
Så skulle kanske ett idealiskt 2019 se ut. Att ägna mer tid åt vila och samvaro med goda vänner. Samt att av och till bara lyssna till andras tankar och måhända åter någon gång få uppleva glädjen att fungera som språk- och kulturfilter. Det kunde till och med ibland vara som så, att andra har konstruerat såväl högre som djärvare tankekatedraler än de små man själv lyckats bygga.