”De anhöriga ville se stället med egna ögon”
Anhöriga till de österbottningar som saknas i Nordnorge var i går på besök nära olycksplatsen för att följa med arbetet. Det handlar inte längre om att hitta levande.
Det är kolmörkt, stilla, uppehåll och ett par minusgrader i den ödsligt belägna Tamokdalen mellan Tromsö och Kilpisjärvi när vi anländer på fredagseftermiddagen. Polisen har nyss under en presskonferens meddelat att det inte längre rör sig om en räddningsinsats, utan ett eftersök.
– Nu är det beslutat utifrån medicinsk utvärdering att vi sö-
ker omkomna personer, säger polisens insatsledare John-Kåre Granheim.
Mycket snart efter att vi anlänt till den privata tomt längs fjälldalen där polisen har upprättat en tillfällig ledningscentral hålls en snabbt inkallad presskonferens klockan fem norsk tid. Vi är en handfull journalister på plats, och vi får då veta att ytterligare eftersök knappast kommer att kunna ordnas under helgen.
– Som läget är nu så kan helikoptern nog landa i det aktuella lavinområdet. Men väderprognosen säger att det kommer mer nederbörd under lördag eftermiddag och kväll. Då vill vi inte riskera att inte få ned manskapet i tid, säger insatsledaren.
Från ledningscentralen är det bara någon kilometer till platsen där en lavin gick i onsdags samtidigt som de fyra topptursåkarna, en rikssvenska och tre finlandssvenska män, passerade. De var på väg upp till Blåbaerfjellet då snömassor lossnade från bergets topp och drog igång en lavin nedför fjällets sydbrant som de antagligen höll på att passera. Skidspår går in i skredområdet, men inte ut.
Efter flera frustrerande dagar med ytterligare snöfall som förvärrat riskerna – samt dålig sikt – gjordes framsteg på fredagen då den överflygande helikoptern fann signaler från två transceivers, sådana som turåkare använder för att utföra kamraträddning ifall någon hamnar i en lavin.
Men det är ett svårt arbete att gräva fram de saknade i lavinkäglan som är 300 meter bred och mellan 600 och 800 meter lång – och ligger på kring tusen meters höjd i en brant.
Anhöriga på plats
Uppdragets nya karaktär gör att man inte alls är redo att ta några risker.
– Det finns inte längre någon möjlighet att hitta levande i lavinen. Och eftersom vi inte längre söker efter levande personer kommer vi inte att riskera det manskap som ska upp till lavinområdet, säger insatsledaren.
Då batterierna i sändarna kan ta slut har platserna GPSmarkerats av helikoptern.
– De signaler vi fick i dag var väldigt starka. Men ifall vi ska kunna söka mer grundligt måste vi ned på marken. Det har vi inte kunnat gö ra under fredagen, säger JohnKåre Granheim.
Han tillägger också att man inte vet varför de två övriga saknades transceiversignaler hittats.
– Signalerna rör sig lång väg så de ligger knappast för djupt.
Vi har förstått att anhöriga har kommit hit för att följa med er insats. Vilken hjälp har de fått från er?
– De har fått hjälp av kristeamet i Balsfjords kommun där vi befinner oss. De får stöd och tas omhand på bästa möjliga sätt.
Vi befinner oss nu på den tillfälliga ledningscentralen som har byggts upp här. Har de anhöriga varit här?
–Ja, de har varit här i dag och jag har träffat dem. De hade ett stort behov av att få se platsen med egna ögon.