Nu skallar ”Nationalister förenen eder!”
Italiens inrikesminister Matteo Salvini går ut med ett budskap som kunde sammanfattas med orden: ”Nationalister i Europa, förenen eder.”
Italien går plötsligt i spetsen för en EU-kritisk rörelse och landets mest tongivande politiker, inrikesminister Matteo Salvini, söker ett brett samarbete med högernationalister i hela Europa. Han har redan träffat bland andra Marine Le Pen från Frankrike och Geert Wilders från Nederländerna och i veckan var han på besök i Polen. Där mötte han ett av EU:s största problembarn Jaroslav Kaczynski, som är landets starke man, ordförande för det styrande partiet Lag och rättvisa.
En annan enfant terrible inom EU, Ungerns premiärminister Viktor Orbán, hyllade i samband med en presskonferens i torsdags Salvinis aktivitet och gav sitt fulla stöd för en ny euroskeptisk, invandringskritisk högerallians.
Vad är det som egentligen händer? Italien har tidigare varit ett av de EU-vänligaste länderna och för tillfället sitter italienare på hälften av de sex topposterna i EU. Många italienare har sett EU, till skillnad från den italienska administrationen, som något stabilt, rättvist och okorrumperat. Nu agerar landets ledande politiker för något som snarast kan ses som ett försök att skrota det framgångsrika samarbets- och fredsprojektet EU.
Det omtumlande valresultatet i Italien för knappt ett år sedan var inte helt oväntat. Det fanns både missnöje och oro bland italienarna. En svag ekonomi och en hög arbetslöshet skylldes på globaliseringen, den stora flyktingvågen ett par år tidigare sågs som ett hot och skötseln av det som ett svek av EU. Man var också trött på den ständigt närvarande italienska korruptionen.
Många väljare övergav sina gamla partier och röstade på de två populistiska alternativen, Femstjärnerörelsen och Lega.
Legas ledare Matteo Salvini har visat sig vara klart starkare än Femstjärnornas Luigi Di Maio, trots att den senare blev den största vinnaren i valet. Salvini är också mer invandrarfientlig och nationalistisk och det är på den vägen Italien nu kör vidare.
Också di Maio har höjt sin profil utanför Italiens gränser. Men då han nyligen uttryckte sitt stöd för de gula västarna i Frankrike och erbjöd dem all hjälp de kan tänkas behöva var det många som höjde på ögonbrynen. Det kan rentav ses som en inblandning i Frankrikes inre angelägenheter, vilket inte anstår en minister i ett EU-grannland.
Salvini spädde på ytterligare och konstaterade att ”han stöder ärliga medborgare som motsätter sig en president som regerar mot sitt eget folk”.
Salvini var optimistisk efter mötet i Polen och hoppas att axeln Italien– Polen kunde bryta den fransk-tyska alliansen i Europa. Den italienska inrikesministern sade vid en presskonferens efter sina möten i Polen att vårens EU-parlamentsval kan skapa en renässans för europeiska värden och befria unionen från byråkraterna som nu styr EU.
Han säger att om hans projekt lyckas betyder det en ny vår för Europa. Det är svårt att hålla med honom. Om högernationalister får mer inflytande än de redan har i vissa europeiska länder är Europa snarare på väg mot en bister vinter som får en att tänka på 1930-talet.
Partierna och rörelserna som nu söker samarbete är ett brokigt sällskap, men de har också en hel del gemensamt. Många är nationalister, alla är mer eller mindre populister och en stor del mycket invandringskritiska. De är också alla EU-skeptiker, men deras mål är inte att deras länder ska lämna EU eller att EU ska skrotas.
De är ute efter att tillsammans försöka förändra dagens EU till något som bättre passar in i deras syn på värden och omvärlden. De talar för och samlar sig kring en europeisk identitet som gör en mörkrädd och som kan splittra hela unionen.
Men de här partierna har en hel del olikheter som kan bli svåra att överbrygga och lyckligtvis kan de också stoppas på demokratisk väg, men det kräver engagemang och mobilisering i EU-valet i maj och i alla nationella val.