Klimatstrejk.
”Vi står med Greta”, skanderar ungdomarna på Riksdagshusets trappa. De är flera hundra och de är här för att sätta press på politikerna och kräva handling, inte bara vackra ord.
Freja Wallen, Stella Bondestam, Rebecka Forsman, Jenny Bergman, Nathalia Lundberg, Irene Lindberg och flera hundra andra skolungdomar strejkade i går. De kräver att politikerna snabbt tar kraftfulla beslut som bromsar klimatförändringen. Merparten av ungdomarna får inte rösta i år, men alla ska leva med de beslut som tas i dag.
”Det här kan inte vänta tills jag blir vuxen”, står det på plakatet som Sofie Savander håller upp på raka armar. Det sammanfattar varför hon demonstrerar högljutt utanför Riksdagshuset i stället för att sitta tyst i sin bänk i Hagelstamska skolans nionde klass.
– Jag får inte rösta än, så det här är mitt sätt att påverka. Och klimatförändringen är ett jättestort problem som måste lösas så snabbt som möjligt, säger hon.
Savander hoppas att klimatstrejken ska visa att det är många som oroar sig för klimatförändringen och som kräver snabbare tag av beslutsfattarna. Det här är ett svar på Greta Thunbergs, den nu 16-åriga svenska skolstrejkande klimataktivistens, initiativ för att tilldra klimatpolitikens svagheter mer uppmärksamhet.
– Vi är en del av en större global rörelse. Det är jag och min generation som ska kunna leva här på jorden i framtiden. Därför är klimatet en av de viktigaste frågorna, säger Sofie Savander.
Initiativet till fredagens strejk kom från en grupp i Gymnasiet Grankulla Samskola, och det spred sig både till flera andra svenska och finska gymnasier och till en del grundskolor. Sofie Savander tvekade inte att delta.
– Skolan ville att vi skulle be om lov för att strejka, men det gjorde jag inte. Jag kanske får försittning för att jag är här, men det är det värt, säger hon.
Politikerna applåderar
Det är några eldsjälar, främst gymnasietjejer från Grankulla, som koordinerat strejken. De har tagit fram en kravlista som de läser upp för de politiker som bemöter ungdomarna. På kravlistan finns utsläppssnål energi och en grön skatteväxling, men också att slopa onödig plastförbrukning, åtgärda ”massproduktionen” av kött, minska matsvinnet och införa obligatorisk klimatkompensation på flygresor.
– Politikerna måste ta större ansvar. Det duger inte att ta lätta beslut som ska passa allas smak, säger Catarina Korkman, studerande vid Gymnasiet Grankulla samskola.
Ett tiotal riksdagsledamöter åtminstone från De gröna, SFP, SDP, Samlingspartiet, Centern och Vänsterförbundet kommer ut för att tala med ungdomarna och lyssna på deras krav.
Politikerna är samstämmiga,
Vi är en del av en större global rörelse. Det är jag och min generation som ska kunna leva här på jorden i framtiden. Därför är klimatet en av de viktigaste frågorna.
Sofie Savander
Niondeklassare
Ett klimatneutralt Finland 2035 är ingen utopi.
Anders Adlercreutz
Riksdagsledamot (SFP)
Vi är den sista generationen som kan ta de beslut som ni ska leva med.
Silvia Modig
Riksdagsledamot (VF)
ger ungdomarna rätt och tonar ner det faktum att de sinsemellan har olika syn på hur vettig klimatpolitik förs.
Anders Adlercreutz (SFP), vars dotter håller ett tal till politikerna säger att kraven är realistiska, rimliga och i linje med vad åtta av nio riksdagspartier enades om kort före jul.
– Ett klimatneutralt Finland 2035 är ingen utopi, säger han medan ungdomarna jublar.
Saara-Sofia Sirén (Saml) säger att klimatpolitik är samarbete men att någon måste gå först och att det inte finns någon orsak till varför det inte vore Finland. Emma Kari (Gröna) säger att alla i riksdagen tyvärr inte har förstått hur viktig och brådskande frågan är, och att det därför är bra att ungdomarna sätter press.
– Vi är den sista generationen som kan ta de beslut som ni ska leva med, säger Silvia Modig (VF).
Konfliktfyllt tema
Flera av ungdomarna säger att klimatfrågan inte kan vänta och att politikerna måste våga ta tuffa beslut genast. Men samtidigt är de medvetna om att alla inte tänker så, eller åtminstone inte är benägna att skolstrejka för klimatets skull. Från vissa skolor är könsfördelningen rätt jämn, men i många fall är tjejerna betydligt fler än killarna.
– Det fanns en intern opposition i skolan. Vissa killar tyckte det var löjligt att vi ville strejka, att kom igen, det finns andra sätt att påverka. Men jag tror att de också var rädda för att strejken skulle bli en flopp, säger Catarina Korkman.
Det blev den inte. Ungdomarna är många, högljudda och välartikulerade. Men faktum kvarstår, tjejernas majoritet är påtaglig. Korkman, Matilda Panula och Joanna Fuhrmann resonerar kring att det kanske är lättare för tonårsflickor att ta det här steget än det är för pojkar. De säger att det hårdaste motståndet mot strejken kom efter diskussioner i deras skola.
– Det blev en jättehetsig debatt mellan pojkarna. En del menade att en demonstration är ett för enkelt sätt att föra fram sin åsikt, säger Panula.
En annan konflikt, också för dem som inte tvekar att demonstrera, är svårigheten med att själv ställa om till den klimatsmarta livsstil de kräver. Gymnasisterna Cecilia Andersin och Emilia Hanhirova från Grankulla försöker. De reser inte till södern med flyg, men många av deras skolkompisar gjorde det under jullovet.
– Det är inte många som stannar hemma om föräldrarna har köpt flygbiljett, säger Hanhirova.
Tjejerna anser att man inte ska skuldbelägga ungdomar för flygresor, men samtidigt vet de att just flyget orsakar stora utsläpp.
– Det finns en konfliktsituation, det stämmer. Ingen behöver vara perfekt, men alla kan bidra till att vi sammantaget blir lite bättre, säger Andersin.