Om jag som förälder till skolbarn får komma med några önskemål på köksgolvsnivå: Utveckla och förläng eftermiddagsvården, överväg en helhetsskoldag med hobbyverksamhet inkluderad eller med sponsrade fritidsaktiviteter enligt isländsk modell.

Är Finland redo för reformer av familjepolitiken, när partierna nu tävlar om att vara barnvänligast?

– Det har varit ett jättebra jullov, sade 12-åringen inför att skolan började igen i måndags.

Va, tänker jag. Vi som inte gjort så mycket alls. Eller jo, ätit, sovit, tittat på tv, umgåtts, hängt vid mobilerna trots tankar om begränsad skärmtid, läst och ätit igen.

Mellan varven har de vuxna jobbat – barnens lov är som bekant oftast längre än föräldrarnas, så det har pusslats med diverse skötselarrangemang snarare än med julklappsspel.

Så vad var det då som hade varit så lyckat enligt barnet? Jo, att det hade funnits tid att bara vara, eller för att återge svaret ordagrant, ”tid att chilla”.

I mitten av december publicerade Institutet för hälsa och välfärd THL en undersökning som visar att en tredjedel av barnen på årskurserna 4–5 och 8–9 vill umgås mer med sina föräldrar. De som inte får tillräckligt med tid med familjen tycker inte om skolan lika mycket som andra, de retar oftare och känner sig oftare ensamma.

Resultatet får det att svida till, för vem kämpar inte med känslor av otillräcklighet åt olika håll, av att inte finnas där ofta nog och av att inte alltid mentalt vara på plats även om man fysiskt är hemma?

Forskningen, i kombination med den informella jullovsutvärderingen, väcker en del tankar.

Dels: Tid är värdefullt, och just programlös sådan kan ibland vara det som behövs mest. Och dels: Hur ser vi till att ordna tillräckligt av den varan i vårt samhälle som i så mycket är antingen eller? Antingen är du hemma på ett förhållandevis långt hemvårdsstöd eller så arbetar du hundra procent och lite till. Eller: Antingen har ditt barn fullt upp med hobbyer eller så har din familj inte råd med en enda. För att uttrycka det karikerat. I veckan ordnades ett barnforum med Undervisnings- och kulturministeriet samt Social- och hälsovårdsministeriet som värdar. Temat var sammanjämkning av arbets- och familjeliv. Det genomgående budskapet verkade vara att mer flexibilitet behövs, och arbetsgivarnas roll lyftes fram.

Nationalekonomen Sixten Korkman i sin tur har pekat på forskning som visar att preventiva åtgärder för att stödja barnfamiljer med utmaningar betydligt förbättrar barnens situation senare i livet. Det handlar om stärkt hälsa, bättre skolresultat och, när tid är, bättre sysselsättning, skriver han i ett inlägg i Helsingin Sanomat.

Det mesta av det här vet vi, det gör också politikerna. Hittills har ändå reformarbetet gått trögt och har delvis varit motstridigt.

När nu familjepolitiken verkar bli ett av vårens valteman och partierna vill visa en familjevänlig sida, vilket vi har rapporterat om, finns det hopp om att ord ska leda till handling och att det ska finnas mod till förändringar och satsningar. Jag vill lita på att familjer fattar de beslut som är bäst för just dem, men politikens påverkan är stor och samhällsstrukturerna styr valen.

Och om jag som förälder till skolbarn får komma med några önskemål på köksgolvsnivå: Utveckla och förläng eftermiddagsvården, överväg en helhetsskoldag med hobbyverksamhet inkluderad eller med sponsrade fritidsaktiviteter enligt isländsk modell – se dessutom gärna till att de ordnas under eftermiddagen. Som överkurs: koordinerad transport till hobbyerna kan kanske låta som en utopi men är något som jag upplevt med egna ögon på just Island.

Så kan kvällarna fredas för ”chillande” och i bästa fall tillsammanstid.

”När nu familjepolitiken verkar bli ett av vårens valteman och partierna vill visa en familjevänlig sida, vilket vi har rapporterat om, finns det hopp om att ord ska leda till handling och att det ska finnas mod till förändringar och satsningar.”

ANNA SVARTSTRöM reporter