Rädslan för Sverigedemokraterna väger tyngre än den svekdebatt Annie Lööf och Jan Björklund får räkna med från sina forna alliansvänner.

Lena Skogberg i sin analys av regeringsbildningen i Sverige

Allt tyder på att Sverige får en blocköverskridande regering. Centerns Annie Lööf går nu ut med beskedet att partiet släpper fram socialdemokraten Stefan Löfven som statsminister. Också liberalerna väntas trycka gult när riksdagen röstar nästa vecka. Bakom det historiska beslutet skymtar rädslan för Sverigedemokraterna.

Två gånger tidigare har den svenska riksdagen röstat nej till den statsministerkandidat som talmannen Andreas Norlén lagt fram. I november blev det nej för Ulf Kristersson (M) som ville bilda en regering bestående av Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD). Därefter gick turen till Stefan Löfven (S) men också han fick tummen ner för sitt regeringsförslag mellan Socialdemokraterna och Miljöpartier med Centern och Liberalerna som stödpartier.

I de efterföljande förhandlingarna har Centern (C) och Liberalerna (L) agerat ömsom bromsklossar, ömsom pådrivare. Så när Centerns partiledare Annie Lööf i går eftermiddag gick ut med beskedet att hennes parti är beredd att släppa fram Löfven som statsminister har Sverige tagit ett avgörande steg mot en regering.

Mycket ska alltså till för att Sverige nu inte ska få sin regering. I går hade det gått 124 dagar sedan valet.

Men helt klart är det inte. Socialdemokraterna och Miljöpartiet med Centern och Liberalerna som stödpartier har tillsammans 167 mandat. För att Löfven ska kunna bilda den ”handlingskraftiga” regering som nu ligger på ritbordet krävs att även Vänsterpartiet röstar för honom som statsministerkandidat på onsdag.

Före det ska både Liberalernas partistyrelse, riksdagsgrupp och partiråd godkänna det utkast till överenskommelse som publicerades på de inblandade partiernas hemsidor i går. Det innehåller 73 punkter inom 11 ämnesområden. Annie Lööf framställer det som att partiet fått igenom sina krav på en liberal reformpolitik, bland annat inom arbetsliv och miljö.

Hon säger också att det är ”historiskt” att socialdemokraterna är beredda att driva denna politik. Visserligen ligger det i Annie Lööfs intresse som kantstött politisk fixstjärna att peka på de punkter som Centern fått igenom, men hon har rätt i att överenskommelsen är anmärkningsvärd om den går igenom.

I skrivande stund är det svårt att bedöma vem som kompromissat mest men klart är ändå att det som driver fram en regeringsöverenskommelse över blockgränserna, utan sammanhållande ideologiskt kitt, är rädslan för Sverigedemokraterna.

Det hot som de liberala mittenpartierna ser i Sverigedemokraterna väger tyngre än den svekdebatt som de får räkna med från sina forna alliansvänner. Moderaterna och Kristdemokraterna kan naturligtvis inte gilla läget, och Lööf och Liberalernas partiledare Jan Björklund får stå ut med epitet som ”svikare” och ”quislingar”.

Att Centern och Liberalerna träffar en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan att gå in i regeringen tyder på en vilja att trots allt hålla ihop alliansen.

”Varför tar ni inte steget fullt ut och kliver över blockgränsen”, frågar journalister men till svar får de bara vaga formuleringar om vikten av att behålla den liberalt borgerliga profilen och självständigheten.

Om det räcker för att hålla ihop alliansen får tiden utvisa.

Intressantare ändå är att se hur lång tid det tar att erkänna Sverigedemokraterna som ett demokratiskt valt parti. Flera bedömare som HBL har talat med säger att den svåra regeringsbildningen kommer att driva fram en normalisering av Sverigedemokraterna.

Det som hänt i Sverige liknar nämligen det som hänt i många andra länder: de gamla partierna får inte längre majoritet, ytterhögerpartier tar plats. Det gör regeringsbildningen svår om positionerna är fastlåsta på förhand.

Den politiska kartan har obönhörligen ritats om.

”Visserligen ligger det i Annie Lööfs intresse som kantstött politisk fixstjärna att peka på de punkter som Centern fått igenom, men hon har rätt i att överenskommelsen är anmärkningsvärd om den går igenom.”

LENA SKOGBERG Biträdande ansvarig utgivare