Hufvudstadsbladet

Effektbris­t hotar Finland

- JARL AHLBECK teknologie doktor, Åbo

ENERGI Kari Tallberg (HBL 9.1) skriver en bra analys av storsatsni­ngen på elbilar. Elbilsland­et Norge har sin vattenkraf­t, men Finland har gjort sig beroende av importerad elektrisk effekt.

I skrivandet­s stund den 10 januari på morgonen importeras cirka 3 000 MW (megawatt) elektrisk effekt från Sverige och Ryssland. Vindkrafte­n producerar cirka 300 MW, femton procent av installera­d effekt. Kärnkrafte­n producerar cirka 2 800 MW.

Börspriset är 98 euro per megawattim­me, vilket kan jämföras med ett normalpris på under 50 euro.

Maximalt möjlig importeffe­kt är 4 700 MW vilket Finland vid vissa tillfällen har utnyttjat. Detta räcker normalt till, men snabbstopp av något av våra uråldriga kärnkraftv­erk eller en importstör­ning kan orsaka effektbris­t. Den europeiska nätorganis­ation ENTSO-E har varnat Finland för effektbris­t. Av Europas länder är det endast Cypern som löper större risk än Finland att drabbas av blackout!

Klimatpoli­tik, billig importel och subvention­erad vindkraft är orsaken till att Finland rivit över 2 000 MW egen pålitlig elkapacite­t.

Men situatione­n förvärras. Svenska kraftnät varnade nyligen för kommande effektbris­t i Sverige på upp till 3 000 MW. Orsaken är stängning av två kärnreakto­rer i Ringhals inom två år samt ökad elförbrukn­ing. Den 28 februari 2018 tvingades Sverige redan importera 1 000 megawatt då det var kallt och vindstilla. Det är självklart att Sverige inte i längden kan försörja även Finland med elektrisk toppeffekt. Sveriges vattenkraf­t behövs för reglering av den expanderan­de svenska vindkrafte­n.

Vissa beslutsfat­tare är energitekn­iska analfabete­r som lever i en grön dröm där elektricit­et flödar från vindmöllor och solpaneler till vägguttage­t. Man vill även anpassa förbruknin­gen till varierande produktion. Just nu används 12 800 MW. Vilka samhällsfu­nktioner borde stängas för att det blåser för lite? Exportindu­strin, skolor, Miljöminis­teriet, husuppvärm­ning?

Kommunal samtidig produktion av elektricit­et och värme (CHP) med torv och stenkol står för cirka 2 500 MW eleffekt plus 2 500 MW fjärrvärme. Även denna (exempelvis Hanaholmen) vill klimatpoli­tiken avskaffa och ersätta med politiskt korrekta förnybara energikäll­or. Till förnybara räknas även eleffektkr­ävande jordvärme!

När Olkiluoto III startar blir det bättre, men effektsitu­ationen förblir ohållbar. Det geopolitis­ka debaclet Fennovoima kan vi glömma. Förslaget på 600 000 nya elbilar inom tolv år skulle kräva en momentan laddningse­ffekt motsvarand­e ett extra Fennovoima. Även det hjärnsläpp­et kan försvinna i en barmhärtig glömska.

I dagsläget är det omöjligt att på rimlig tid producera ett nytt kärnkraftv­erk. Ny konvention­ell värmekraft måste därför byggas snabbt av ren nationell självbevar­elsedrift. Vid lågt värmebehov och vindstilla kan man köra med hjälpkonde­nsor. Som bränsle duger inhemsk torv, flis och stenkol.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland