Du 30-åring, dags att rösta om pensionsfrågor
Startknallen kom tidigt, redan i maj. Då höll SDP:s ordförande Antti Rinne sitt redan ökända tal om ”Valborgshundringen”, som hans motståndare kallar det.
Rinne lovade alltså att de som har små pensioner, under 1 400 euro i månaden, småningom skulle få hundra euro till. Senare har SDP preciserat planen till att pensionerna stegvis kunde höjas med 30 euro i taget, ”förutsatt att statsfinanserna håller för det”. Det skulle ske via garantipension och folkpension, det vill säga FPA-stöd till dem som har små arbetspensioner eller inga alls.
Pensionspolitik är en klassiker, eftersom pensionärer och äldre är aktiva väljare. Lika aktiva väljare är inte 30-åringarna. Men du som är ung – du behöver säga vad du tycker.
Bakgrunden till Rinnes löfte är flera års nedskärningar. Indexfrysningar har lett till att de som har lite i plånboken halkat efter, när det blivit dyrare att leva. Regeringen har gjort ett par höjningar av garantipensionen, som är den minsta pensionen, men folkpensionen har inte höjts och många lever på mycket liten arbetspension.
Men hur man ska hantera det framöver är mer komplicerat än så. Vi har troligen nått höjden av högkonjunkturen och ekonomin planar ut, för att kanske sjunka framöver. Befolkningen åldras.
Det blir en strid om pengar igen. SDP har beräknat att partiets program kostar närmare en miljard.
Till detta kommer dilemmat med de unga pensionärerna – de som kanske bara är 65 år. En arbetstagare som är född 1988 får full pension först vid 70 års ålder, och får tidigast gå i pension vid 67 år och 4 månader. Den här 30-åringen ska alltså ta ställning till pensionärer som visserligen har skralt med pengar, men som fått pension i en ålder då yngre generationer ännu kommer att jobba för fullt.
Något generationskrig har ännu inte blossat upp. Enligt en enkät gjord av Helsingin Sanomat stöder en majoritet av finländarna Antti Rinnes förslag. 67 procent säger att de helt eller delvis håller med Rinne – inte minst pensionärerna.
Rinne har också funderat på att jämna ut motsättningarna mellan generationer genom att rucka på livslängdskoefficienten för framtida pensionärer. Livslängdskoefficienten skär i nuläget ner framtida pensioner om man inte jobbar längre. Problemet är att det är något som de nyfödda barnen borde rösta om – ni vet, bebisarna som det finns ytterst få av i Finland. I motsats till vad många tror är det inte de egna pengarna man får ut då man går i pension, utan det är barnens och barnbarnens framtida avgifter som man lever på.
”Många unga företagare har valt att underförsäkra sig, för att ha råd att leva. Det innebär att man med flit betalar alltför små pensionsavgifter nu och riskerar bli fattig som äldre. Det är en tickande pensionsbomb om något.”
SYLVIA BJON
De senaste åren har de som lönearbetar redan betalat högre pensionsavgifter än tidigare. Konkurrenskraftsavtalet har flyttat över en större del av avgifterna på arbetstagaren. Det gäller också dig, 30-åring.
För att inte tala om ifall du är företagare. Då borde du betala 24-25 procent i företagarpensionsavgifter. Det är massor. Så mycket att många unga företagare har valt att underförsäkra sig, för att ha råd att leva. Det innebär att man med flit betalar alltför små pensionsavgifter nu och riskerar bli fattig som äldre. Det är en tickande pensionsbomb om något.
Att alltför många pensionärer lever fattigt är ett problem som kvarstår, men problemet kan växa i framtiden med fler som har korta jobb eller är underförsäkrade företagare. Hur ska vi då rikta pengarna i politiken? Ska det faktiskt vara ännu mer till de stora årskullarna?
Det rullar in fler förslag och ser ut att bli valdebatt. Samlingspartiet gick i mellandagarna ut med sitt politiska seniorprogram, och föreslår att man granskar om indexhöjningarna tar tillräckligt mycket hänsyn till hur mycket den service som just de äldre behöver påverkar indexet. Men vad den granskningen ger är oklart. Möjligtvis ett index som ibland är mer förmånligt, och ibland mindre, än det vanliga konsumentindexet. Kostnaderna för boende, läkemedel och vård kan hållas i styr på andra sätt än att låta ett index skena med.
Det finns andra ändar att börja i.
En riktad åtgärd kunde vara att sänka kostnader som vållar problem för äldre, som patient- och läkemedelsavgifter. I en artikel i HBL i december framgår till exempel hur många som kämpar för att kunna betala sin sjukvård. Självrisken för vård, transport och läkemedel kan bli upp till 1 600 euro per år.
Dyra boendekostnader tynger både äldre på hyra och yngre medborgare, så i bostadspolitiken finns ett gemensamt mål utan generationskonflikter.
I framtiden måste den sociala tryggheten för ensamföretagare och andra som inte lönearbetar förbättras, för att inte en ny fattigdomsfälla ska vänta.
Invandringspolitiken är ytterligare en fråga som hör ihop med befolkningspyramiden och hur vi alla ska kunna gå i pension nöjda.
Det finns hur många val som helst att ta ställning till som är av största intresse för unga väljare. Men seniorerna dominerar vid valurnorna. Över 80 procent av 70-åringarna röstade i senaste val (presidentvalet), medan mindre än hälften av dem som var under 25 röstade.
Är du ung – fråga din kandidat om pensionspolitik och framtiden. Bestäm dig för vad du anser. Och hur avlägset det än låter, använd din röst också i pensionsfrågan. Annars dominerar någon annan, någon betydligt äldre.