Det stundar till val
I Indien röstar man elektroniskt medan man i Finland använder papper och blyertspenna.
Våren 2019 går två av världens betydande demokratier till val. I Indien väljer man Lok Sahba, parlamentets andra kammare. Finlands röstberättigade utser representanter till enkammarriksdagen, som grundades 1906. Indien med 1,3 miljarder invånare väljer 543 ledamöter, medan 200 ledamöter representerar Finlands 5,5 miljoner.
I Finland vet man på förhand att inget parti får absolut majoritet, i Indien är det osannolikt. Det styrande hindunationalistiska BJP fick senast ensamt majoritet, men har under den gångna mandatperioden haft stöd av mindre partier. Många av de indiska partierna är regionala, och verkar bara i en eller ett par delstater. Ungefär som Svenska folkpartiet i Finland.
Narendra Modis BJP utmanas närmast av Kongresspartiet, som står till vänster om BJP på den politiska skalan. Kongresspartiet gör sitt bästa för att föra samman flera oppositionspartier till ett block, för att lättare kunna besegra BJP.
I båda länderna händer det att politiken går i blodet, att söner och döttrar fortsätter i föräldrarnas fotspår, ofta i samma parti. Kongresspartiets ledare Rajul Gandhi är dottersonson till Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru. Indira Gandhi var Rajul Gandhis farmor. Förra veckan meddelade Rajul att syster Priyanka ställer upp. Mamma Sonia är också med.
Det indiska valsystemet first-past-the post gynnar stora partier. De olika delstaterna är uppdelade i lika många valkretsar som det finns mandat. År 2014 fick BJP delstaten Rajastans alla 25 mandat med 50 procent av rösterna. Kongresspartiet fick 30 procent, men blev ändå utan mandat. Det här kan verka orättvist, men också i Finland leder d’Hondts metod till att kandidater med lågt röstetal blir valda.
De indiska tv-debatterna är färgstarkare är de finländska. Då debattörerna avbryter varandra i direktsändning och skriker i kapp är kontrasten stor till de finländska tv-debatterna där färglösa politiker artigt lyssnar på varandra och till slut upprepar samma sak. Argumenten i valdebatten är förvånansvärt lika: de makthavande har missbrukat makten och försämrat förhållandena, om ni röstar på oss ska det bli bättre utbildning och hälsovård ...
I båda länderna är soffliggarna ett problem. Bara två av tre väljare går till urnorna. I Indien röstar man elektroniskt medan man i Finland använder papper och blyertspenna. I Finland har man en valdag och förhandsröstning. I Indien röstar man i flera omgångar, under flera valdagar i flera veckors tid.
Den politiska debatten kan verka avlägsen i båda länderna. De alienerade kan hävda att ingenting ändras oberoende av vem som blir vald. Men faktum kvarstår att demokratin fungerar, frågor debatteras kritiskt och folket väljer sina styrande. Finlands och Indiens nya regeringar blir antagligen kompromisslösningar, men i båda länderna tillämpas parlamentarismens gyllene princip att den verkställande makten ska stödas av en majoritet av de folkvalda.