Risto återigen på kartan
Den sjunde Risto Rappare-filmen är ett steg i rätt riktning. Slutresultatet är lätt och lekfullt, soligt och somrigt.
BARNFILM Risto Rappare och spännisen
Regi: Markus Lehmusruusu. Manus: Sinikka och Tiina Nopola. Foto: Robert Nordström. I rollerna: Silmu Ståhlberg, Lumi Kallio, Eelis Kesäläinen, Pamela Tola, Timo Lavikainen, Ylermi Rajamaa.
■ Risto Rappare, fritt efter Sinikka och Tiina Nopolas barnböcker, är Sune Andersson på finska, en omåttligt populär filur med ett gott öga till musik, tjejer och sommarlov.
Faktiskt är Risto Rappare och spännisen (Risto Räppääjä ja pullistelija) den sjunde filmen i ordningen, efter att Mari Rantasila betade av de tre första filmerna, tätt följd av Timo Koivusalo som också hann med tre filmer.
Turen går nu till långfilmsdebutanten Markus Lehmusruusu som här får sällskap av många fräscha ansikten. Som rödtoppen Risto och bästa kompisen Nella Nudel ser vi Silmu Ståhlberg respektive Lumi Kallio, ackompanjerade av Pamela Tolas moster Rita.
Det drar ihop sig till sommar och semestertider och hux flux har alla dragit i väg till stugan. Så inte Risto och Nella – eftersom ingen vill köpa solskärmar med kardborreband, Ritas levebröd, gapar plånboken tom.
Alltså knackar man på hos Lennart Lindberg (Ylermi Rajamaa), grannen som tipsar dem om en närbelägen semesterby. Fast nu är det ju inte fråga om någon viloanstalt. De facto kommer man här i kontakt med Bill och Sylvester Pöntinen (Timo Lavikainen och Eelis Kesäläinen), far och son som spänner muskler så det står härliga till.
Rita är inte så lite imponerad, smittad blir också Nella – med den påföljden att Risto och Lennart, inte kroppsbyggare precis, blir sotis. Dags att damma av Frysare-Fanny (Jenni Kokander), den mest skräckinjagande av personliga tränare.
Muskler är inte allt
Precis som i de tidigare Risto Rappare-filmerna vankas det många sångnummer, kanske lite för många för att handlingen på allvar ska få luft under vingarna. Men piggt och pikant är det, komplett med knip-