Oppositionen kan hålla en del av vårdreformen om den faller
Oppositionen vill slopa regeringens valfrihetsmodell men en stor del av vårdreformen kan föras vidare. De grönas ordförande Pekka Haavisto tror att vårdreformen kan falla och vill samla partierna för att diskutera hur man går vidare.
Klockan klämtar för regeringens vård- och landskapsreform. Grundlagsutskottet väntas bli klart med sitt utlåtande om reformen senast nästa vecka. Tiden är knapp eftersom behandlingen ska vidare till social- och hälsovårdsutskottet, innan lagpaketen landar för omröstning i riksdagen. Det är fyra veckor kvar tills riksdagen slutar arbetet för en valpaus.
– Jag tror att vårdreformen kan falla, säger De grönas ordförande Pekka Haavisto. Enligt honom vore det viktigt att alla partier kunde sitta ner och diskutera hur man ska fortsätta efter valet.
Allt arbete som gjorts med vårdreformen är ändå inte onödigt. Oppositionspartierna skulle behålla stora delar av regeringens förslag.
– Det har målats upp hotbilder om att man måste börja om från början när regeringen byts ut. Det stämmer inte. Till exempel i Nyland har städerna med samarbetspartner redan en plan B och C, säger riksdagsledamot Maria Guzenina-Richardson (SDP).
Oppositionspartierna är överens om att social- och hälsovården måste skötas av större förvaltningsområden. Modellen med 18 landskap passar de flesta men regeringens modell för valfriheten bör skrotas. Alla utom KD och Sannfinländarna efterlyser beskattningsrätt för landskapen. Oppositionen vill också att man till en början koncentrerar sig på vården och lämnar de övriga uppgifterna till ett senare skede.
– Regeringen har försökt stycka en hel elefant på en gång, säger SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson.
Bredare axlar för vården
De gröna skulle helst se 12 landskap men kan godkänna 18.
– När det gäller metropolområdet bör man också ta hänsyn till särbehov, säger Haavisto.
SFP tycker att 18 landskap är okej, men ser också att vården kan ordnas olika på olika håll i landet utifrån behovet, alltså en blandning av landskapsmodellen och starkare primär- kommuner. Partiet vill att kommunerna också i fortsättningen ska ha rätt att producera vården.
– Kommunerna ska själva få ta ställning till om man vill ordna socialoch äldreomsorgen i kommunerna eller föra in den i större helheter, säger Henriksson.
Kristdemokraterna ogillar landskapsmodellen och ser hellre att specialistvården koordineras av de fem universitetssjukhusen. När det gäller äldrevården klingar däremot pratet om bredare axlar illa, enligt riksdagsgruppens ordförande Peter Östman.
– Den senaste tiden har det blivit uppenbart att inte ens kommunalpolitikerna har kontroll över äldrevården. Om beslutsfattandet flyttas längre bort från medborgarna finns det risk för ännu större missar, säger Östman.
Också SDP har sagt att man god- känner 18 landskap som bas. Guzenina-Richardson tycker ändå att man bör lyssna på experter som sagt att antalet är för stort.
– Jämlikheten lider. Experterna har varit ovanligt eniga här. Tanken med en vårdcentral som producerar primärvården är god men de ska inte drivas av privata bolag.
Guzenina-Richardson håller med om att kommunerna också i fortsättningen ska få vara med och producera vården.
Vänsterförbundet utgår också från 18 landskap.
– Om landskapen själva i ett senare skede vill slå ihop sig eller samarbeta ska de kunna bestämma om det själva, säger Vänsterförbundets ordförande Li Andersson och tillägger att kommunerna inte ska få fortsätta producera vården.
– Om bara vissa kommuner får producera tjänster tror jag det blir problem med det kommunala självstyret och jämlikheten mellan olika invånare, säger Andersson.
För Sannfinländarna passar 18 landskap, men riksdagsledamot Arja Juvonen skulle helst bryta ut Helsingfors som ett skilt område från Nyland.
– Man måste beakta att landskapen är väldigt olika både till befolkningsmängden och ekonomiskt.
Skrota valfriheten
Hela oppositionen vill skrota regeringens modell för valfrihet. Däremot talar SFP, De gröna, VF och SDP för en modell med servicesedlar och personlig budget.
– Huvudsaken är att den offentliga sektorn har ansvar över produktionen, medan den privata och tredje sektorn kompletterar vården, säger Henriksson.
Hon får medhåll av Haavisto, Guzenina-Richardson
och Andersson.
Om Sipiläs regering nu misslyckas är följande regering den fjärde som får ta itu med vårdreformen. Hur ska det gå? – Det viktiga är att den kommande regeringen diskuterar detaljer lite längre under regeringsförhandlingarna och kan vara överens. Då tror jag att man kan lyckas, säger Haavisto.
– Om Samlingspartiet eller SDP vill hålla fast vid städernas och kommunernas möjligheter att producera vården står vi snabbt tillbaka i ruta ett i fråga om själva förvaltningsmodellen, säger Andersson.
SPT/JENNY JäGERHORNTABERMANN
SPT/ERIK SANDSTRöM