Enhällighet utmaning för delat EU
EU kunde bli effektivare och handlingskraftigare genom fler majoritetsbeslut, men för att nå dit krävs enhällighet.
Blå framtid kämpar för sin blotta existens och försöker febrilt höja sin profil inför riksdagsvalet. Ett led i den här kampen såg vi i slutet av förra veckan.
Det gäller europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och ett förslag om att tillämpa fler majoritetsbeslut i stället för krav på enhällighet. Partiet hävdade att Centern och Samlingspartiet skulle vara beredda att godkänna förslaget och gjorde klart att Blå absolut inte vill att Finland går med på något sådant.
Nu har det i alla fall visat sig att förändringen inte är så stor som Blå framtid antyder, att regeringen inte är oense och att det blir nästa riksdag som fattar beslut i frågan.
Men Blå framtid är inte ensamma, varken i Finland eller i andra EU-länder, om att kämpa mot fler majoritetsbeslut i EU. Man har sällskap av många andra partier i olika länder, inte minst alla de EU-skeptiska som nu är på frammarsch, också i EU-parlamentsvalet i vår, enligt färska mätningar.
EU-skeptiska grupper är inte de som gärna ser att det prutas på kraven på enighet då beslut ska fattas. Men ju större roll de får desto större kan behovet av majoritetsbeslut bli, samtidigt som möjligheten att reformera reglerna kring beslutsfattande försvåras.
Majoritetsbeslut har blivit allmännare under EU:s historia. Men enhällighet krävs fortfarande bland annat beträffande större utrikesoch säkerhetspolitiska frågor, EU:s finanser, nya medlemsländer, harmonisering av vissa skatter, socialförsäkringar och socialt skydd.
Vi har nyligen också uppmärksammats om att medlemsländer som bryter mot EU:s gemensamma grundvärden inte kan straffas om inte alla andra länder är ense om det. Hade det varit möjligt genom majoritetsbeslut så hade både Polen och Ungern eventuellt fråntagits rösträtten i rådet. Men nu kan de genom att stödja varandra ostraffade fortsätta bryta mot EU:s grundvärden och rättsstatsprincipen.
För en månad sedan presenterade kommissionen förslag till fler majoritetsbeslut i EU:s skattepolitik. Kommissionen föreslår att majoritetsbeslut kunde införas stegvis så att det först endast skulle gälla skattebedrägeri och -flykt. Följande steg skulle inbegripa åtgärder där man med hjälp av beskattning främjar politiska mål, såsom kampen mot klimatförändring och skydd av miljön.
Trots att alla borde kunna omfatta de här två första stegen är sannolikheten mycket liten att alla skulle rösta ja till majoritetsbeslut.
Då EU har vuxit till en union med närmare 30 medlemsländer så har det blivit vanskligt att komma till skott i de områden som kräver enhälliga beslut. Frågan om reglerna för beslutsfattandet i EU kan vara avgörande för unionens framtid.
Ofta sätter nu kravet på enhällighet käppar i hjulet för reformer och det leder till att de endera måste begravas helt eller urvattnas. Det är inte ovanligt att ett eller ett par länder, som kanske inte ens berörs i någon större utsträckning av reformen, motsätter sig om de inte i sin tur får igenom något i en helt annan fråga som för dem är viktigare. Kravet på enhällighet skapar lätt kohandel.
EU kan visserligen fortsätta utvecklas i otakt, alla behöver inte vara med i allt. Då kan de som vill öka integrationen göra det. Men ju mer i otakt EU-medlemsstaterna går desto större blir klyftorna inom unionen och därmed minskar säkert också samsynen och möjligheterna att tala med en röst i viktiga frågor.
Det är viktigt att EU agerar som en enda stark maktfaktor i världen, men vissa krav på enhällighet försvagar EU:s möjligheter att över huvud taget agera. EU:s beslutsfattande skulle effektiveras och göras snabbare om majoritetsbeslut kunde tillämpas mer än i dag, till exempel i utrikespolitiken där EU, på grund av vissa länder som ställer sig på tvären, nu ger ett vagt eller velande intryck.
FN:s säkerhetsråd är ett bra bevis på hur handlingsförlamat ett organ eller en organisation kan bli om vetorätten brukas så att man närmast kan tala om missbruk.