Wallgren och Kananen skrämmer med vilseledande påståenden
äLDREOMSORG Rapporterna från Esperi Care i Kristinestad var på många sätt chockerande. De var chockerande för att vi under årens lopp så många gånger har fått uppleva motsvarande skandaler och hört företagens löften. Det var också chockerande att den ansvariga ministern ordnade en Pontius Pilatus-tillställning på Ständerhuset i Helsingfors för att två både sina egna och företagens händer.
Man behöver inte syssla med rymdvetenskap för att förmå läsa det som var skrivet mellan raderna i vårdbolagens och ministerns 25 löften om förbättringar: rädslan för att Esperi-skandalen också skulle stjälpa förvaltningsreformen var uppenbar. Den biten av skandalen blev dessutom ännu mera uppenbar när man drar sig till minnes att Esperi Care såg framför sig bättre framtidsutsikter efter reformen. Mera skatteundandragande genom dyra lån från moderbolaget.
Men vårdbolagens och minister Annika Saarikkos cynism var inte det enda chockerande. Cynismens vågor gick höga också i enskilda aktivisters försök att utnyttja obehaget och rädslan för sina föregivet världsförbättrande målsättningar. Alldeles i klass för sig var Thomas Wallgrens och Johannes Kananens insändare i HBL (11.2).
Det finns i Hans Roslings ”Factfulness” ett återkommande tema kring det han kallar den överdramatiserade världsbilden. Temat gäller aktivister och journalister. ”Nästan alla aktivister jag har träffat överdriver – medvetet eller, troligare, omedvetet – det problem de vigt sitt liv åt.” ”Att dela upp världen i två delar är enkelt och intuitivt rätt, och också dramatiskt eftersom det tyder på en konflikt. Journalister vet detta. De tar minsta antydan till konflikt och omvandlar det till en berättelse om motsättningar mellan individer, grupper eller åsikter.”
Den här viljan till dramatisering leder sedan till en samhällsdebatt som ”ständigt producerar vinklade och överdramatiska nyheter” (Rosling).
Ordvalet i Wallgrens och Kananens insändare är exceptionellt: ”Döden väntar om vi inte handlar på alla fyra nivåer.” Ännu mera tillspetsat blir det med Wallgrens ord i Aktuellt den 15 februari: ”... det är ett faktum att de här dödsfallen är en följd av att man har släppt in de här hänsynslösa kapitalplacerarna på vår vårdmarknad …”
Om Wallgren och Kananen verkligen hade velat hitta de ansvariga hade det varit något lättare att söka upp Esperi Cares hemsida med namn och telefonnummer på alla, från tf verkställande direktören till den områdesansvariga för Österbotten.
Men Wallgren och Kananen var ute för att driva en tes Wallgren – ofta med ganska tvivelaktiga argument – har drivit sedan kampanjen om det transatlantiska frihandelsavtalet TTIP. Tesen lyder så här: alla frihandelsavtal med skiljemannaförfarande leder till att de enskilda staterna inte kan försvara sig mot ”de hänsynslösa kapitalplacerarna”. Det är inte en sanningsenlig tes. Från Europeiska unionens domstol (EUCJ) finns det ett ganska färskt domslut som berör det i Nederländerna registrerade försäkringsbolaget Achmea. Bo- laget stämde Slovakien för att ha ändrat på lagstiftningen och en tysk domstol bad om ett förhandsbesked från EUCJ. Domstolen slog fast att Achmeas krav inte var förenligt med EU-rätt.
Det finns alltså fastslaget i EU-rätt, att länder – på goda villkor – kan fatta beslut, som strider mot kapitalplacerarens etablerade villkor och som går emot förlikningsinstansens beslut.
Wallgren och Kananen sysslar alltså med att skrämma folk med felaktiga och vilseledande påståenden. Att göra det på gravens rand vittnar inte om särskilt god smak. Och en del journalister står på sidan och klappar i händerna utan att kontrollera fakta.
Men Wallgren och Kananen har naturligtvis rätt i en sak. Esperi Cares huvudägare Intermediate Capital Group sysslar med systematiskt skatteundandragande. Sen har de fel i påståendet: ”Kommunerna är av EU:s direktiv förbjudna att undvika skatteparadisföretag.”
Så här lyder det i verkligheten (från kommissionens hemsida): ”De nya reglerna kommer att göra det enklare och billigare för små och medelstora företag att bjuda på offentliga kontrakt, säkerställa bästa möjliga valuta för offentliga köp och respektera EU:s principer om öppenhet och konkurrens. För att uppmuntra till framsteg mot särskilda mål i den offentliga politiken möjliggör de nya reglerna också miljö- och sociala hänsyn samt innovationsaspekter som ska beaktas vid tilldelning av offentliga kontrakt.”
Nu gäller det för stat och kommun att utnyttja det nya upphandlingsdirektivet. Sen tror jag att vi behöver ytterligare en reform. Försvarslösa grupper måste få möjligheter till grupptalan. Det tror jag att Wallgren, Kananen och jag är överens om.
Det finns fastslaget i EU-rätt, att länder – på goda villkor – kan fatta beslut, som strider mot kapitalplacerarens etablerade villkor och som går emot förlikningsinstansens beslut.