Suzanne Brøgger synar ett masochistiskt förhållande
Hon är en frispråkig feministikon och en ständig ja-sägare. Nu slår Suzanne Brøgger ihop tre tidiga böcker och skildrar ett masochistiskt förhållande från 70-talet i nytt ljus. Och äntligen har hon hittat sitt nej.
Inte många författare har varit lika öppna kring sina brottningsmatcher med livet och kärleken som Suzanne Brøgger. Men något orakel vill hon inte vara och färdiga mallar har hon alltid skytt. Ändå söker hela tiden nya generationer människor råd av henne.
– Men jag har inga råd. Jag har bara min livshistoria, som jag har remixat, säger hon ödmjukt.
I nya självbiografiska romanen Koral har hon gjort just det: strukit ned och skrivit om tre av sina tidiga böcker: Crème Fraiche, Ja och Transparence. Utifrån dem utforskar hon återigen ett smärtsamt förhållande som hon hade på 1970-talet med en svensk förlossningsläkare.
Frispråkig natur
Suzanne Brøgger himlar med ögonen åt den unga kvinna som kritiserade kärnfamiljen i Fräls oss från kärleken men som samtidigt friade till sin man. En norsk journalist kallade det för dubbelmoral. Suzanne Brøgger slår ifrån sig beskyllningen med en axelryckning och ett leende.
– Det har inget med det att göra. Det är ett exempel på den motsägelse som är allmänmänsklig, att man tänker något, känner en annan sak och gör en tredje, säger hon.
Den paradoxen skildrar hon i Kora”, där hon både tar för sig av livet men samtidigt begränsar sig allt mer inför mannens oberäkneliga svartsjuka och mindervärdeskomplex. Osäkerheten beror delvis på hennes otrygga barndom, som präglades av en djupt olycklig mor, tror hon. Men erotiken har hon alltid skildrat öppet. Frispråkigheten är sprungen ur en kulturradikal uppväxtmiljö och är en både obetvinglig och oemotståndlig del av Brøggers temperament. Numera finns det dock inget skandalöst med sexskildringar, noterar hon.
– Mitt problem är att jag i min första bok upphävde privatlivet, och det var profetiskt för nu är privatlivet upphävt. Intimsfären har blivit kapad i det offentliga samtalet.
Bli nej-sägare
Hon skriver burleskt och dråpligt om sin ”misslyckade kärleksrelation”. Suzanne Brøgger kallar den ”lustig”. Kanske för att hon tycker att allt blir mer komiskt i backspegeln. Hon har också tränat sig för att hitta till humorn, när hon växte upp var den förbehållen männen.
Hennes hjärta krossas i det masochistiska förhållandet. Humorn blir ett sätt att skapa distans. För trots den så öppna attityden finns det smärtpunkter som författaren talar tystare om.
– Det finns något som är jobbigt att skriva om, men jag vill inte säga vad det är, säger hon.
Brøgger, som alltid har betraktat gränslösheten som ett av sina största problem, har lärt sig att sätta gränser. Livet igenom har hon varit en jasägare. Det har lett henne in på spännande men också farliga stigar: I boken skildrar hon bland annat hur hon slog följe med en försupen fransk skådespelare en kväll, vilket slutade med en otäck attack i hans hem.
– Nej, han finns inte med i Koral! utbrister Suzanne Brøgger häpet, innan hon med ett av sina frejdiga skratt resignerar inför att hon trots allt aldrig strök honom ur boken.
– Han kanske fick vara med för att det belyser kärleksrelationen och det masochistiska drag som också kan ligga i ja-sägandet. För att kunna vara en ja-sägare måste man finna sitt nej. Det har varit en livskamp, säger hon sedan allvarligt.
Väg till författarskap
Tillbakablickandet hör också ihop med ett citat som Suzanne Brøgger tycker om: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”. Hon skriver om, reviderar, ser det förflutna i nytt ljus.
Kanske var också förhållandet ett sätt att skjuta upp det verkligt skrämmande, funderar hon nu: vägen till författarskapet.
– Jag var väldigt ångestfylld kring att skriva min första bok. Men jag blev författare och att leva som en sådan är min livshistoria. Det visste jag inte då. Jag var väldigt osäker.
Hon ser tillbaka på den unga kvinnan med ömhet. Tryggheten hittade hon så småningom och en man ”promenerade in i tryggheten utan att ödelägga den”. Hon är fortfarande lyckligt gift, och har en vuxen dotter. Även det betraktades av somliga som ett svek.
Men Brøgger håller fast vid sin kritik mot kärnfamiljen.
– Fast som jag ser det finns det inga alternativ som är problemfria.