Den okände George Antheil

KlassisKt

George Antheil

Symfonierna nr 3 & 6, Hot-Time Dance, Archipelago, Spectre of the Rose – Waltz. BBC Philharmonic, dir. John Storgårds. (Chandos)

Det mesta John Storgårds presenterar eller dirigerar är värt att lyssna på och hans repertoarval brukar vara spännande. Den amerikanske tonsättaren George Antheil (1900– 1959) är främst ihågkommen för sin kakofoniska Ballet Mécanique (1923) och hans filmmusik uppskattades i Hollywood.

Jag kände inte till Antheils symfonier sedan tidigare, men den tredje och sjätte symfonin som vi hör här är ett hopkok av intryck som jag inte får att gå ihop. I tredje symfonins andra sats dyker Mahler upp och han lånar från Sibelius femma i tredje satsen. Aaron Copland lurar bakom varje hörn som avslöjar öppna västernlandskap eller folkmelodiska inslag. Den sjätte symfonin (After Delacroix) är lite mognare och individuell. Den långsamma satsen (larghetto) uppvisar en syrlig, men förförande romantik. I de övriga satserna kan Antheil dock in-

Jag kände inte till Antheils symfonier sedan tidigare, men den tredje och sjätte symfonin som vi hör här är ett hopkok av intryck som jag inte får att gå ihop.

te låta bli att referera till Sjostakovitj, Prokofjev och Ives.

Man kan höra Storgårds och BBC Philharmonics spelglädje i de snabba rytmiska passagerna och de plötsliga tempoväxlingarna, men det finns så många andra, intressantare amerikanska tonsättare. Antheils ”andra liv” är faktiskt också mer spännande. Tillsammans med filmstjärnan Hedy Lamarr uppfann han under kriget ett system för frekvenshoppning som vi i dag använder för trådlös kommunikation (Wifi, gps och Bluetooth med mera).