Himla nice att vara gay
■ Lesbiska stereotyper, lesbisk på landet, lesbisk och gammal, lesbisk och mamma, lesbisk och queer, lesbisk och kristen, lesbisk i heteroförhållande och lesbisk i Sápmi.
Det är teman som Tack gud jag är homo tar upp, en infotainmentserie i åtta kvartslånga avsnitt där programledarna Alice Hollingworth och Linda Rosendal utforskar hur det är att vara lesbisk i dagens (och gårdagens) Sverige.
Syftet är uppbenbart att närma sig ämnet humoristiskt och upptågsrikt, och det märks på programledarnas personkemi att de är vänner även privat. Det glada budskapet är att det inte är så problematiskt att vara gay som det ibland framställs som, utan snarare rätt kul. Gång på gång slås det hål på fördomar kring att leva lesbiskt.
Det mesta verkar möjligt. Det behöver inte vara jobbigt att vara lesbisk på landsbygden, man kan inte ens räkna med att vara den enda flatan i byn. Det går till och med att vara lesbisk i Sameland, ett område där homosexualitet länge varit tabu men där attityderna nu även där börjat luckras upp. Det berättar renägaren Caroline som flyttat tillbaka till Pajala efter att först ha flytt undan fördomarna till Umeå. Och den glada nittioåriga seniorflatan Molly verkar ha varit en riktig förförerska i sin ungdom, även om hon riskerade att hamna i fängelse eftersom samkönat sex var kriminellt. Det är till och med möjligt att som Christine, som var homo- foben som kom ut som lesbisk, plötsligt bli kär i en man.
Alice och Linda driver med den lesbiska stereotypen: keps, flanellskjorta och snus under läppen, och tar upp den lesbiska femme– butch-skalan (feminin–maskulin) där de själva identifierar sig som nära mitten i egenskap av ”soft butch”. Vi introduceras även för begreppet ”hundrametersflatan”: en person som det på långt håll syns att är lesbisk. Här påminns vi om att stereotyper också är identitetsmarkörer som signalerar vem man är för omgivningen.
Lite mera substans hade fått plats utan att ge avkall på det lättsamma greppet. Nu får de intervjuade rätt litet utrymme i avsnitten till förmån för programledarnas ibland lite väl utdragna flamsande, och en del självklara följdfrågor blir oställda. Men det hindrar inte att serien fungerar som ett underhållande upplysningspaket. Som när Clara Henry redogör för skillnaden mellan bi- och pansexuell, där det senare begreppet inte exkluderar ickebinära och transpersoner som personer som man attraheras av. Begreppet queer gör Alice och Linda rädda för att göra bort sig; de känner sig lätt som ”heterosnubbar på flatklubb” när de rör sig i queersammanhang. Begreppet förblir komplicerat men vi får i alla fall veta att det kan betyda olika för olika personer som definierar sig som det, och att det syftar på att man i någon bemärkelse är normbrytande.
Serien som startar i SVT i kväll går att se i sin helhet på svenska Utbildningsradions streamingtjänst UR Play. UR Play och SVT1 23.30