De fattiga universiteten
För några veckor sedan försvann långt över tretusen vetenskapliga tidskrifter från alla finländska universitetsbibliotek. Orsaken var inte att tidskrifternas kvalitet skulle ha varit under kritik eller att de inte användes av universiteten, tvärtom hittas många vetenskapsgrenars toppjournaler på listan över de resurser vi inte längre har. Orsaken var att prenumerationen blir för dyr, att det vinstdrivande förlag som äger tidskriftspaketet begärde ett pris som Finlands förhandlare inte kunde finna rimligt och att de då, med rätta, var tvungna att avbryta förhandlingarna.
Men för oss som använder tidskrifterna som ett arbetsredskap betyder det här problem, och det är problem som i förlängningen drabbar de finländska universiteten.
Förenklat ser universitetsvardagen nu ut så att vi forskare, och universiteten genom oss, ganska långt värderas enligt våra publikationer. De avgör om vi får anställningar och stipendier, de väger in då universitetens budgetar avgörs. Publikationskanalerna är alltså en typ av grindvakter inte bara för kunskap (som de ska vara), utan också för forskningsfinansiering (mindre bra). Till det här kommer att publikationerna nationellt rankas på en skala som påverkar den finansiering som universiteten får då vi forskare publicerar. Det här leder ibland till att vissa av oss måste välja mellan att publicera i den tidskrift som är mest relevant för den forskning vi gör, eller publicera i en tidskrift som ger mest pengar till vårt universitet och förhoppningsvis i förlängningen till vårt ämne.
Men innan vi kommer så långt att vi alls kan publicera behöver vi få våra artiklar godkända. För att få dem godkända behövs inte bara aktuell och välgjord forskning, utan tidskrifterna önskar i många fall att man uttryckligen hänvisar till diskussioner som förts i den tidskriften man önskar publicera i. Att prenumerationsmängden minskat så drastiskt vid de finländska universiteten kan med andra ord riskera att försvåra forskarnas möjligheter att få sina artiklar antagna.
Det här är ett problem som länge varit aktuellt i länder som är fattigare än Finland och är en av de faktorer som gör att forskare i olika länder har ojämna förutsättningar att kommunicera sina resultat. Det här är något hela universitetsvärlden förlorar på, men vissa naturligtvis mer än andra. De länder och universitet som har omfattande bibliotek har bättre möjligheter att locka till sig forskare. Desto fler publikationer vi förlorar från våra bibliotek desto mindre lockande blir våra universitet både för inhemska och internationella forskare.
Nu är det här ett tidskriftspaket vi förlorade, det finns flera. Och det finns inofficiella sätt att få tillgång till texter man behöver. Men det här visar på vilken typ av hörn vi målat oss in i när det gäller publiceringsförväntningar och finansieringsmodeller för universitet. Det är ett som varken stöder undervisning eller forskning och framför allt inte internationellt utbyte av forskningsresultat, områden som borde vara universitetens kärnområden.
De länder och universitet som har omfattande bibliotek har bättre möjligheter att locka till sig forskare.