Två män och en hund
■ Vänner för livet (Truman, Spanien 2015) heter den på svenska, Cesc Gays fina och finstämda, företrädesvis manliga vänskapsskildring som utspelar sig i skuggan av döden.
Och det är ju ett tabubelagt ämne hos oss, något som man helst undviker att tala om. Det är inte som i Mexiko där man firar de dödas dag med fest och fyrverkeri (såsom i Coco, animationsfilmen).
I spansk-argentinska Vänner för livet positionerar man sig mellan de två ytterligheterna. För trots att slutet obönhörligen närmar sig ligger fokus här på livet, på stundens behag. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, och så vidare.
Handlingen i filmen är förlagd till Madrid. Det är höst och medelålders skådespelaren Julián (argentinska fixstjärnan Ricardo Darin, bekant från Oscarsvinnaren Hemligheten i deras ögon och episodfilmen Wild Tales) får besök av Tomás (Javier Cámara), en barndomsvän sedan flera år tillbaka bosatt i Kanada.
Det är ett bra tag sedan de två träffades och när så nu sker är det inte under de lyckligaste av stjärnor. Det visar sig att den cancersjuke Julián ämnar sätta punkt för sina behandlingar, varför dra ut på lidandet.
Men skymningslandskapen till trots har katalanen Cesc Gay skapat den mest livsbejakande av filmer, en vänskapsskildring av det slag som känns både äkta och genuin, och inte har mycket till övers för den traditionella machoattityden.
Här är det ont om stora ord och ännu större gester, om fotbollssnack och domedagsstämningar värdiga Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna. Männen vandrar längs Madrids gator och gränder, äter gott, dricker ett glas vin, hälsar på vänner och bekanta, minns och tar farväl.
Lätt är avskedet inte, ofta blir det krystat och lite grann pinsamt, som det brukar när den närmaste omgivningen inte vet hur den ska ta till sig dåliga nyheter. Men filmen i sig är både vacker och vemodig, och så himla gripande att det är svårt att hålla tårarna på avstånd.
Truman då? Ja, det är Juliáns hund, en präktig bullmastiff som på förekommen anledning är i behov av ett nytt hem. Och vid det här laget blir det ju riktigt humoristiskt, med anledning av Juliáns omsorg och de hundägarkandidater – den ena mer knäpp än den andra – som betas av.
Hur som helst är det fråga om en film som inte ägnar sig åt falsk sentimentalitet, utan låter materialet tala för sig. Livet går vidare även när döden har vägarna förbi. Yle Teema 22.00