Klimatfrågorna skiljer partierna åt
De gröna och VF kräver mest, SFP progressivt bland de borgerliga
De gröna och Vänsterförbundet kräver de tuffaste klimatpolitiska åtgärderna, visar HBL:s valkompass. SDP står rätt nära de här två partierna, men också SFP och Samlingspartiet flaggar för en rätt progressiv klimatpolitik. Här står Centern och Kristdemokraterna står närmare Blå framtid och Sannfinländarna, som inte vill se tuffa klimatpolitiska åtgärder.
En analys av svaren i valkompassen visar att de som lägger ambitionsnivån högst också flaggar för de tuffaste åtgärderna som föreslås, även om just de åtgärderna inte vore de effektivaste. De som tar avstånd från tuffare åtgärder i rikspolitiken får i gengäld svårt att övertyga väljare som vill skärpa klimatpolitiken att de tar klimatförändringen på fullt allvar.
De gröna och Vänsterförbundet säger odelat ja till en flygskatt, till politisk styrning för att vi ska äta mindre kött och till att förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar på 2030-talet. Sannfinländarna och Blå framtid säger entydigt nej till samma klimatpolitiska förslag i HBL:s valkompass.
Det är väntat eftersom HBL:s analys av partiernas klimatambitioner redan i januari visade att De gröna och VF lägger ribban högst. Följaktligen flaggar de också för så gott som alla konkreta åtgärdsförslag som lagts fram. Att Sannfinländarna, som inte undertecknade riksdagspartiernas gemensamma klimatpolitiska programförklaring i december, är emot alla klimatåtgärder är lika konsekvent.
SDP positionerar sig ganska nära VF och De gröna i valkompassen. I det borgerliga blocket framstår Svenska folkpartiet och Samlingspartiet som progressivare i klimatfrågan är Centern, Kristdemokraterna och Blå framtid.
Ser man enbart till de klimatrelaterade frågorna i valkompassen står SFP faktiskt inte särskilt långt ifrån det rödgröna blocket. SFP svarar bara ”delvis emot” utsagorna om flygskatt, politisk styrning i köttfrågan och bensinbilsförbudet.
Skillnaderna mellan partierna kommer bäst fram i svarsmotiveringarna och de metoder partierna marknadsför som klimatsmarta.
SDP svarar ”delvis för” flygskatt men säger egentligen att en moms som beaktar all miljöpåverkan vore ett bättre alternativ än en punktskatt. Partiet anför ungefär samma argument i köttfrågan. SFP, Samlingspartiet och Centern talar för internationella lösningar för att få bukt med flygutsläppen, utan att påtala att de knappast är realistiska på kort sikt.
Även om internationella lösningar vore effektivast är hänvisningar till sådana också en vink till väljarna att man inte är beredd att göra mycket på hemmaplan. Det rimmar illa med den känsla av brådska och de krav på åtgärder som skolstrejker och klimatmarscher har ropat efter på sistone.
När väljarna kräver snabba åt-
gärder, som klimatbarometern tidigare i veckan visade att de gör, kan man begära också nationella lösningar av partier som säger sig ta klimatutmaningen på allvar. Men just i frågan om en flygskatt anser Markku Ollikainen, professor i miljöekonomi och ordförande för Finlands klimatpanel, att den knappast skulle tjäna sitt syfte.
– Den kunde minska på flygandet bland dem som inte har så mycket pengar, men annars skulle den troligen snarast samla in pengar till statskassan. Jag skulle hellre strama åt villkoren för flygets utsläppshandel och se en skatt på flygbränsle, säger han.
Av dem som är helt för en flygskatt i valkompassen prickar De gröna det skattefria bränslet och flygets andra skattelättnader som de egentliga problemen. Även om en nationell flygskatt inte vore den idealiska lösningen menar De gröna att den åtminstone delvis skulle kompensera för skattelättnaderna. VF argumenterar att rättvisan i flygskatten ligger i att den främst skulle gå ut över höginkomsttagare som flyger mest.
Vegetariska dagar
De gröna, VF och SDP instämmer helt med utsagan att det behövs politisk styrning för att minska på köttkonsumtionen. Samlingspartiet överraskar med svaret ”delvis av samma åsikt”. Individen ska nog få välja vad hen äter, men ”det är skäligt att miljöbelastningen syns på matens prislapp”, heter det. Samlingspartiet vill också ”minska på stöden för miljöbelastande produkter”, trots att det kunde slå mot det inhemska jordbruket.
SFP svarar ”delvis emot” med hänsyn till bönderna och hävdar att mångsidig kost på inhemska råvaror är ”ett hälsosamt och klimatsmart alternativ” trots att också inhemskt kött har större klimatpåverkan än grönsaker. I gengäld vill SFP ha vegetariska dagar i daghem, skolor och på äldreboenden.
Centern är likaså delvis emot, och hävdar att inhemsk mat är ”världens renaste” och att ”kött utgör en viktig del av vår diet och traditionella matkultur” – utan att nämna att köttets andel av samma diet har mångfaldigats bara på några årtionden. KD är helt emot och problematiserar i stället vegetarianernas ”stora utmaning att äta sund och varierad kost”.
Politisk styrning kan, som partiernas svar visar, innefatta olika slags styrmedel för att påverka dieten, men i valrörelsen har partierna på sistone mest kivats om en ”köttskatt” som ingen veterligen fö- reslagit. Markku Ollikainen säger att debatten spårar ur.
– Vi borde diskutera utsläppen från jordbruket och jordmånen, och avskogningen. Med rätt insatser där kan man enkelt göra mycket mer för klimatet, bara genom att minska på användningen av fossila bränslen och genom att sluta röja torvjordar. Det ger mycket större klimatnytta att främja odlingsmetoder som binder kol i marken än att införa någon form av köttskatt.
Centern bromsar i elbilen
En ansenlig del av klimatutsläppen kommer från trafiken. Oberoende av hur partierna svarar i valkompassen verkar de flesta vara beredda att underlätta en elektrifiering av biltrafiken, med lite olika medel. Bara VF och De gröna är beredda att förbjuda försäljningen av nya bensin- och dieselbilar på 2030-talet som ett led i utfasningen av fossila drivmedel.
SDP, som siktar på 750 000 bilar med små eller nollutsläpp redan 2030, är berett att slå fast en tidta- bell för förbudet under nästa valperiod. Varken de rödgröna eller de borgerliga partierna lägger fram någon som helst kalkyl för vad övergången får kosta eller hur den blir kostnadseffektivast.
Samlingspartiet som är helt emot ett förbud vill lägga om bilbeskattningen från köpet till utsläppen. Tanken är att beskattningen ska göra elbilar billigare än bensinbilar på 2030-talet. SFP resonerar ganska lika och vill ”kontrollerat avstå från bensin- och dieselbilar” utan att förbjuda dem. SFP vill också ha en nationell strategi för att bygga ut laddningsnätet för elbilar.
Centern slår på bromsen för elbilarna och flaggar för etanol och gas som bättre drivmedel i bilar med förbränningsmotor. KD tror inte att bilindustrin har kapacitet att producera så många elbilar som ett förbud av bensin- och dieselbilar skulle medföra.
Blå framtids klimatpolitik är att avveckla hela bilskatten för att förnya bilparken. Tanken är att bilarna
Flygskatten kunde minska på flygandet bland dem som inte har så mycket pengar, men annars skulle den troligen snarast samla in pengar till statskassan. Jag skulle hellre strama åt villkoren för flygets utsläppshandel och se en skatt på flygbränsle.
Det ger mycket större klimatnytta att främja odlingsmetoder som binder kol i marken än att införa någon form av köttskatt. Markku Ollikainen professor i miljöekonomi, ordförande för Finlands klimatpanel
hela tiden blir utsläppssnålare. Här litar Sannfinländarna på EU och fastslår att Finland inte ens kan förbjuda bilar som EU godkänt.
Oberoende av hur politikerna resonerar kring bensinbilsförbudet säger Markku Ollikainen att det är viktigt att man bygger ut laddningsnätet för elbilar.
– En omvälvning i trafiken är på väg. Kring 2025 kommer de nya fordonen att slå igenom och senast kring 2030 de nya serviceformerna, säger han och syftar på olika sätt att hyra eller dela på bilar.