Tätstriderna i valet går på stadsdelsnivå

I Jakobacka står det mellan SDP och Sannfinländarna

SDP leder opinionsmätningarna och Sannfinländarna har gått framåt. I Jakobacka i Östra Helsingfors är båda störst – och var det redan i förra riksdagsvalet.

Samma sak gäller i år, gissar Jakobackaborna. Eila och Matti Pudas säger att klimatdebatten gjort människor oroliga. SDP:s riksdagsledamot Pilvi Torsti, som kretsat i Östra Helsingfors, har märkt det som nytt fenomen.

– Jag får samtal av män som säger att de vill rösta på SDP, men undrar varför Finland ska axla klimatet när det finns Kina och Indien. Jag förklarar att Finland också kommer att bli EU-ordförande, och då gäller det att påverka EU och vidare globalt, säger Torsti vid sin kampanjgrill.

En Jakobackabo som röstar på Sannfinländarna säger att det inte verkar finnas intresse av att utveckla förorten i samma takt som innerstäderna.

Statsminister Juha Sipiläs (C) drag att låta regeringen avgå kort före riksdagsvalet fick oppositionen ställd. Den tidigare så tydliga gränsen mellan regering och opposition suddades plötsligt ut. Eller tilläts snarare bli otydlig.

Valrörelsen var länge förvånansvärt stillsam, ja rentav lam. Det var först i de sista valdebatterna den här veckan som partiledarna kom upp i varv och utmanade varandra på allvar. Som vanligt så slutade det i att minst två, ofta flera, skrek i munnen på varandra och ingen kunde höra vad som sades.

Vård- och landskapsreformen dominerade politiken hela hösten och även efter årsskiftet. Efter regeringens avgång var både Saml och C snabba med att ta avstånd från den stora kohandeln kring vård- och landskapsreformen och kom med helt nya egna modeller. Kohandel följdes av snabba kovändningar.

Lyckligtvis läcktes rapporten om hur illa förankrad och starkt politiskt styrd reformen egentligen var. Den skulle ha presenterats först efter valet, men då Helsingin Sanomat i veckan kom över den fick den här frågan igen ny fart i de sista valdebatterna.

Den intensiva valrörelsen de två senaste månaderna har förändrat konstellationerna endast på några punkter.

Som så ofta tidigare har partiet som toppar mätningarna tappat lite ju närmare valet vi kommer. SDP har förlorat ett par procentenheter av sitt stöd.

Den klara förloraren är Samlingspartiet som i de sista mätningarna har ett väljarstöd som ligger 3–4 procentenheter under siffrorna i slutet av januari. Skandalerna inom den privata äldreomsorgen och partiordförande Petteri Orpos oklara besked kan tillsammans med den stupade vårdreformen vara orsaken.

Den enda egentligen vinnaren är Sannfinländarna som har ökat med hela sex procentenheter. Alla övriga partier har ungefär samma siffror nu som i slutet av januari.

Med tanke på att Juha Sipiläs regering har varit den kanske mest impopulära av regeringarna i modern tid så är det inte konstigt att oppositionspartierna ser ut att gå framåt i söndagens val. Det förvånar däremot att speciellt det största oppositionspartiet, SDP, inte har lyckats öka sitt väljarstöd mer än vad opinionsmätningarna antyder.

Å andra sidan går SDP ändå mot den europeiska strömmen där socialdemokratiska kamratpartier med några få undantag har gått kraftigt tillbaka.

Antti Rinne är och förblir en svag debattör. Hans situation blev inte lättare av att han länge var sjukledig och att SDP som gallupetta blev attackerat.

Han har en förmåga att själv göra det ännu svårare för sig. Han släpper ur sig grodor eller åtminstone vaga och tvetydiga uttalanden som han sedan nästlar in sig i ytterligare då han ska försöka förklara vad han egentligen menade. Ifrågasättandet av Natooptionen, köttskatten i samband med klimatdiskussionerna, den otydliga prislappen på partiets satsningar och behandlingen av papperslösa unga män är de främsta färska exemplen.

Han inger inte det förtroende som en statsminister in spe borde ge.

Sannfinländarna var nästan utdömda som en politisk kraft redan kort efter att de gick med i regeringen. Jussi Halla-aho konstaterade efter att han blivit vald till ordförande att regeringsprogrammet fortfarande passar Sannfinländarna. Trots det tar han nu avstånd från det mesta som regeringen utförde de sista två åren. Blå framtid får ensamt bära hundhuvudet.

Invandringsfientligheten har varit huvudtema för partiet och sexualbrotten mot barn i Uleåborg i höstas gav Sannf ny vind i seglen. Regeringen bidrog till att förstora fallen genom att kalla till flera krismöten. Flyktingvågen 2015–2016 har också ständigt värmts upp av Sannf.

Ett uppvärmt klimat har blivit partiets andra stora valfråga. Partiet har målat upp de övrigas linje som klimathysteri och vill agera motkraft och låter påskina att vi inte behöver göra så mycket. Sannf har nedtonat dramatiken kring klimatförändringen.

På populisters vis försöker Sannf få väljarna att tro att svåra frågor har enkla lösningar. Men så är det ju inte.