Här går kampen mellan SDP och Sannf
Invånarna i Jakobacka förundrar sig över hur valdebatterna på tv låter så skräniga och ouppfostrade. – Varför talar vi inte mer om hur bra vi har det, säger Eila Pudas.
Bar asfalt, vårsol och korvdoft som ringlar sig mot busskuren och K-affären. Det samlas människor kring grillen i centrala Jakobacka i östra Helsingfors och de drar sig inte för att utmana SDP:s kandidater med frågor.
I förra valet var Jakobacka stadsdelen med lägst valdeltagande i Helsingfors, 60,6 procent. I stadsdelens två röstningsområden var Sannfinländarna störst i det ena, SDP i det andra med Sannfinländarna tätt efter. Men i kommunalvalet 2017 var det SDP som kammade hem hela Jakobacka.
Det är alltså till Jakobacka man ska bege sig för lite kännedom om hur tätstriden i riksdagsvalet ser ut. Yles senaste opinionsmätning gav SDP ett litet tapp ner till 19,0 procent, och Sannfinländarna en ökning upp till 16,3 procent.
Just i dag verkar samtalsämne nummer ett vara valdebatterna på tv, som tycks väcka fasa med allt skränande i munnen på varandra.
– Det ämnet är på ytan i dag. Människor tycker det är märkligt, för ”själva har vi fått lära oss hur man ska uppföra sig”. Samtidigt finns det en växande saknad efter folkhemskänslan, säger riksdagsledamot Pilvi Torsti (SDP), som delar ut flygblad med Hanna Huumonen och Jonne Juntura från SDP. Torsti har ordnat träffar på skolan i Jakobacka också mellan valen.
Torsti har tidigare varit tveksam till soppkök och korvgrillning, men har helt ändrat åsikt och tycker att gästfrihet inverkar mycket på hur människor möter varandra.
Jakobackabon Eila Pudas inflikar att man kunde tala om hur bra vi har det.
– Unga människor vet inte vad dåliga tider innebär. Om folk bara visste hur bra det är nu, säger Pudas, som ännu avnjuter sin grillkorv, medan Matti Pudas bredvid redan ätit upp sin.
Matti har också varit snabbare med att rösta. Eila sparar sin röst till valdagen, säger hon. Pensionsfrågor och resurser till skolorna, särskilt andra stadiet som lidit av nedskärningar under de senaste regeringarnas tid, räknar hon upp som sina viktigaste frågor.
Klimatdebatten skrämmer
Det som tycks påverka stort är det hon kallar ”klimat-tjatet”.
– Ja, jag tänker kalla det klimattjat. Det har kommit för starkt emot. Inte kan vi köra ner vår inhemska matproduktion, säger Eila Pudas. Matti Pudas håller med. – Det har spelat Sannfinländarna rakt i händerna, då man anfallit människor och hur de äter, till exempel. Och högre bränslepriser leder också till dyrare priser på maten.
De två är båda aktiva i den lokala stadsdelsföreningen, och har ett färdigt svar på varför SDP och Sannfinländarna är mest populära i stadsdelen. – Andra partier kommer inte hit. Margit Isomäki, som är ordförande för stadsdelsföreningen, säger att många går omkring med en dålig bild av förorten. I Jakobacka finns den högsta kullen i stan, ”den första klippa efter istiden som stack upp ur vattnet för fiskare att ta strandhugg vid”, skriver föreningen på sin hemsida. Efter landhöjningen har människor och bebyggelse flyttat sig söderut för att fiska. ”För Jakobackaborna tjänar Helsingfors centrum i dag som ett rätt så dugligt hamnkvarter.”
– Jag ser ekorrar och ibland en räv från fönstret. Här finns hälsostation, här finns en simhall, och snart har vi ju Jakobackas hjärta.
Projektet Jakobackas hjärta, som klubbades i stadsfullmäktige i fjol, är ett planerat nytt servicecentrum på 11 000 kvadratmeter som beräknas kosta 37 miljoner.
Isomäki är väl medveten om att valdeltagandet är lågt här.
– Det har säkert sitt ursprung i att många invånare varit besvikna på vad de får ut av samhället.
Just som de konstaterat att få partier tar sig ut till förorten svänger en mörk skåpbil in på andra sidan gatan. Riksdagsledamoten Paavo Väyrynen från rörelsen Tähtiliike kliver ut, och efter honom följer ett team som filmar dokumentär.
– Jag är själv uppställd i Nyland men jag är här för att stödja våra kandidater, säger Paavo Väyrynen.
– Vi är alternativet till alla metropolpartier, för vi är kraftigt emot centraliseringen. Också Sannfinländarna stöder Jan Vapaavuoris politik i fullmäktige.
”Bidragen kunde vara mindre”
Vid SDP:s tält står en ung man som åtminstone redan röstat sannfinländskt, nämligen på Jussi Hallaaho. Han vill inte vara på bild i tidningen, men polemiserar gärna om invandringen med SDP:s kampanjarbetare.
– Jag vill bara säga, att de som kommer hit ska bli finländare, eller åka i väg. Vill vi ha kriminella hit, vill vi att någon ska spränga något? Jag vill inte att vi börjar underkasta oss.
– Alla förstår inte hur stor skillnad det är mellan kulturerna om man inte själv rör sig med invandrare. Det är så olika kultur. Kebabpizzerior som inte betalar skatt, som har grå arbetskraft och nepotism. I Puhos ser man inte en vit människa, säger den unge mannen och syftar på köpcentret i Botbyhöjden.
Invandring är den huvudsakliga valfrågan för honom, men den unge mannen, som själv arbetar som bagare till vardags, tycker också att det behöver vara större skillnad mellan bidrag och arbetsinkomst så att det lönar sig att jobba. – Bidragen kunde vara mindre. Men livet i Jakobacka klagar ha inte på. Här finns den service man behöver, säger han.
– Men förorten utvecklas inte i samma takt som innerstäderna. Rikspartierna bryr sig mest om innerstäderna.
I fickan har han valbroschyrer, mest för att se om någon skulle lyckas ändra hans åsikt. Hans debatt om invandrarna med SDP:s kampanjarbetare leder visserligen inte till att någondera ändrar sig, men bagaren hojtar efter henne:
– Tack! Ta väl vara på dina egna synpunkter.
Unga människor vet inte vad dåliga tider innebär. Om folk bara visste hur bra det är nu. Eila Pudas Bosatt i Jakobacka