Teatern som arbetsplats
■ Arbetsplatskomedier har vi sett några av, både på kontor och, inte minst, branschsatirer som utspelar sig i nöjesbranschen, som film- och tv-inspelningar. Teatern som arbetsmiljö har inte varit lika mycket i fokus, men det ändrar dagens seriepremiär Melkein totta på, en åttadelad halvtimmeskomediserie som utspelar sig på en finsk teater.
Huvudpersoner är tre skådespelerskor i olika ålder som delar loge: 31-årige Suvi (Emilia Sinisalo), 46-åriga Eeva (Heli Sutela) och 62-åriga Juulia (Hannele Lauri). Via deras samtal, förmedlat i en rätt drastisk dialog, får vi en inblick i hur det kanske går till på teatern som arbetsplats. Och det är inte nödvändigtvis så smickrande för skådespelarnas del – Sutela har själv varit med och skrivit manus, tillsammans med skådespelarkollegan Riku Suokas och manusförfattaren Heikki Syrjä, så den arbetsmiljö de beskriver borde åtminstone vara bekant för dem.
Det handlar mycket om motsättningen mellan skådespelarna och teaterns ledning, främst personifierad av den nye ekonomichefen Olavi (Ville Tiihonen), en siffernisse vars uppgift är att sänka driftskostnaderna. De rättigheter skådespelarna kämpar för verkar snarare vara uttryck för bortskämdhet och bekvämlighet.
Första avsnittet handlar om hur skådespelarna rent ut sagt stjäl av sin arbetsgivare, allt från toarullar till material från verkstaden. ”Det är bara att ta”, upprepar Eeva när hon tar nye Olavi på en rundtur på teatern i tron att det är en skådespelarkollega hon inviger i ”hur det går till”. För att inte tala om alla krämpor och diagnoser som fabuleras för att komma undan, exempelvis en roll man inte har lust att spela.
Det för oss i nästa avsnitt in på följande ämne som är hierarkierna inom branschen: drama är finast, medan varken komedi eller barnteater står högt i kurs. Det gör däremot idrottstävlingar på tv där Finland deltar – då är det surt om man tvingas stå på scen. Men det finns knep som gör det möjligt att förmedla ställningen eller resultatet till dem som har föreställning. För att inte tala om hur en rätt tajmad paus mellan akterna kan göra att skådespelarna – i bästa fall – hinner se en målgång eller slutet av en match.
Det här är faktiskt rätt underhållande, och varje avsnitt kretsar kring den pjäs som för tillfället spelas på teatern. Vi får även se filmatiserade sekvenser ur pjäsen, liksom för att visa den illusion som man vill åstadkomma på scen. Eventuellt ser man lite annorlunda på teater efter att ha sett den här serien. Åtminstone om något idrottsevenemang pågår samtidigt, och man antar att den bild som serien ger är ”nästan sant”. Yle TV1 21.15, repris söndag 12.45