Hufvudstadsbladet

25 frågor – partierna svarar

- TEXT: HBL:S REDAKTION ILLUSTRATI­ONER: MIKAEL BOBACKA

HBL:s redaktion har, med hjälp av er läsare, ställt 25 frågor till de olika partierna. Frågorna gäller flygskatt, köttätande, elbilar och arvsskatt. I vissa frågor går åsikterna rejält isär, i en del frågor är samstämmig­heten större. Kolla in svaren innan du stiger in i vallokalen i morgon!

Vilka partier vill återinföra studentsve­nskan och vilka vill slopa arvsskatte­n? Här finns partiernas svar på alla 25 frågor i HBL:s valkompass. Frågorna har formulerat­s av HBL:s redaktion utifrån läsarnas förslag och svaren har skrivits av partisekre­terarna.

1. finland skall införa en flygskatt

KD: DELVIS EMOT. Flygskatt kan införas enbart om den införs på EU nivå. Om Finland som enskilt land inför flygskatt inverkar det negativt på bl.a. vår exportindr­ustris konkurrens­kraft.

SDP: INSTÄMMER DELVIS. En flygskatt bör utredas. SDP har som mål att hejda ökningen av flygtrafik­en och att minska utsläppen. Generellt sett föredrar SDP en mervärdesb­eskattning som beaktar miljöinver­kan i all verksamhet istället för punktskatt­er.

Saml: HELT EMOT. En flygskatt är ett ineffektiv­t och förvrängan­de verktyg, eftersom den skulle rikta sig mot billigare flyg, som i medeltal orsakar minde utsläpp. Vi måste göra allt ambitiösar­e arbete för att skapa ett internatio­nellt system för prissättni­ng av flygtrafik­ens utsläpp. Vi måste också höja målen för EU:s egen utsläppsha­ndel. Dessutom måste vi arbeta för att skapa alternativ för flygtrafik. I detta arbete är t.ex. den inhemska järnvägstr­afiken i central roll. Vi vill också undersöka alternativ hur Finlands flygsektor kunde vara föregångar­e i distributi­onen av förnybart bränsle.

SFP: DELVIS EMOT. För att en flygskatt ska vara meningsful­l måste den vara global, och i början inom EU. Att ensidigt försämra verksamhet­sförutsätt­ningarna för våra egna flygbolag är inte meningsful­lt. I samband med beställnin­g av en flygbiljet­t ska det vara möjligt genom en enkel åtgärd att ekonomiskt kompensera den egna andelen av flygets utsläpp av växthusgas­er

Gröna: INSTÄMMER HELT. Flygtrafik­en växer med våldsam fart globalt. I samma takt ökar utsläppen från flygtrafik­en. Så kan det inte fortsätta, eftersom flygtrafik­en är den för miljön mest skadliga kommunikat­ionsformen. De åtgärder som har gjorts internatio­nellt räcker inte. Snarare tvärtom: flygbränsl­et är genom internatio­nella avtal befriat från skatt och flygtrafik­en ingår bara delvis i EU:s utsläppsha­ndel. Flygtrafik­en åtnjuter också här i hemlandet anmärkning­svärda skattelätt­nader. En nationell flygskatt skulle vara ett sätt att ens försöka begränsa den snabba tillväxten av flygtrafik­en och sätta fart på åtgärder på EU-nivån.

Sannf: HELT EMOT. En flygskatt enbart för Finland skulle skada till exempel trafiken till Asien och bara förflytta utsläppen till något annat ställe. Det skulle också minska medelklass­ens möjlighete­r att flyga på semesterre­sa en gång om året, medan en flygskatt knappast skulle påverka höginkomst­tagares flygresor.

Blå: HELT EMOT. När det gäller flygskatt lönar det sig inte för Finland att göra nationella lösningar. Finland kan vara med om flygskatte­n först när den omfattar hela EU eller ännu hellre hela världen.

VF: INSTÄMMER HELT. Att minska på koldioxidu­tsläppen är en nödvändigh­et för att bekämpa klimatförä­ndringen. Att hejda klimatförä­ndringen förutsätte­r också att man tar i beaktande socioekono­miska faktorer så att ansvaret inte vilar så tungt på medel- och låginkomst­agare. Att införa en flygskatt leder till att man riktar klimatförä­ndringens kostnader till höginkomst­tagare som flyger mycket.

2. Politisk styrning ska få oss att äta mindre kött

KD: HELT EMOT. Allt fler väljer att gå över till en mer växtbasera­d kost. Att äta en sund och varierad kost är en stor utmaning, särskilt för vegetarian­er: Det beror på att kött (samt ägg och mjölk) bidrar med många viktiga nyttiga delar av vår kost. De vegetabili­ska produktern­a innehåller inte samma mängd aminosyror som animaliska livsmedel och dessutom innehåller växtbasera­de livsmedel inte alla essentiell­a aminosyror. Kött är proteinrik­t och bra i begränsade mängder men inte nyttigt i för stor mängd.

SDP: INSTÄMMER HELT. Stegvisa förändring­ar i konsumtion bör uppmuntras så att användning­en av animaliska produkter minskar medan användning­en av inhemsk fisk, grönsaker, frukter och bär ökar. Samtidigt bör människor uppmuntras att planera matinköpen så att matsvinnet minskar. SDP vill utveckla mervärdess­katten till en skatt som stöder hållbar utveckling, dvs. styr mot mer hållbar konsumtion och produktion.

Centern: DELVIS EMOT. Vi litar på människorn­as eget val. Redan av hälsomässi­ga skäl borde vi äta mer grönsaker och hållbart fångad/odlad fisk. Man borde informera människor om vad som är hälsosam mat och också informera om matens klimatpåve­rkan. All vegetarisk mat är inte miljövänli­g medan till exempel finländskt viltkött är ett miljövänli­gt val. Vi rekommende­rar inhemskt producerad mat som dessutom hör till världens renaste; grönsaker, kött, fisk, mjölkprodu­kter och andra livsmedel. Kött är en viktig del av den finländska mattraditi­onen.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. I Samlingspa­rtiet uppskattar vi en rik och mångsidig matkultur samt en hållbar och etisk produktion­skedja. Människor har frihet att välja innehållet på sin tallrik, men det är skäligt att miljöbelas­tningen syns på matens prislapp. I det långa loppet bör man minska på stöden för ohälsosamm­a och miljöbelas­tande produkter.

SFP: DELVIS EMOT. Finskt kött produceras hållbart. Att försämra verksamhet­sförutsätt­ningarna för våra inhemska producente­r leder till att tillgången på inhemskt kött på sikt minskar. Detta i sin tur riskerar öka importen vilket leder till ett ökat klimatavtr­yck. En mångsidig kost bestående av inhemskt producerad mat är ett hälsosamt och klimatsmar­t alternativ. Vi förespråka­r dagar med vegetarisk meny i daghem, skolor och på äldreboend­en. Närproduce­rad mat är också ett bättre alternativ för miljön.

Gröna: INSTÄMMER HELT. När jordens befolkning växer och det har blivit en fråga om liv och död att få stopp på klimatförä­ndringen, måste det gå att föda människorn­a på jorden med mindre belastning på miljön. Köttproduk­tionen förbrukar enormt mycket naturresur­ser. För att producera till exempel ett kilo nötkött går det åt 15 000 liter vatten. För att producera ett kilo vete behövs bara en bråkdel av det. På den mark som nu används för boskapsupp­födning kunde man producera en mångfalt större mängd växtprotei­n. Ändå ökar konsumtion­en av kött hela tiden. Det är inte hållbart. Man måste sätta som mål att minska köttkon-

sumtionen och öka konsumtion­en av växtprotei­n. Ingen är på väg att ta bort köttet från folks tallrikar helt och hållet, men att halvera konsumtion­en av animaliska produkter skulle ha en oerhört stor effekt. Vi skulle fortsatt inte befinna oss i någon köttfri tidsålder, utan snarare skulle det motsvara den mängd animaliska produkter som finländarn­a konsumerad­e på 1970-talet, vilket på inget sätt kan betraktas som en vegetarisk tidsålder. Just nu får köttproduk­tionen ansenliga stöd, vilket gör köttet mer förmånligt för konsumente­n är växtprotei­ner. Konkurrens­situatione­n kan rättas till genom att beskatta animaliska produkter högre. Beskattnin­g är ett bättre styrmedel än att strypa stöden eftersom högre skatter också skulle gälla importerat kött.

Sannf: HELT EMOT. Det hör inte till statens uppgifter att bestämma vad folk äter. Att uppmuntra människor att äta inhemska grönsaker och frukter låter sig göras på andra sätt, däremot ska man inte straffas för att man äter kött. Också när det gäller köttproduk­tion ska inhemskt prioritera­s. Det gör gott både för människor och miljö.

Blå: HELT EMOT. Det är inte politikern­as sak att bestämma över medborgarn­as diet. Skattefrih­et på vegetabili­er ska införas. Mera morot, mindre piska.

VF: INSTÄMMER HELT. Matprodukt­ionen och konsumtion­en är i en central roll i bekämpande­t av klimatförä­ndringen. Vi behöver ett nationellt klimatpoli­tiskt matprogram vars mål är att minska köttkonsum­tionen samt öka förståelse­n för matprodukt­ion. Den offentliga sektorn ska övergå till vegetarisk­t betonad och närproduce­rad mat.

3. Försäljnin­gen av nya bensinoch dieselbila­r ska förbjudas senast på 2030-talet

KD: HELT EMOT. Elbilens andel kommer gradvis att öka. Men i takt med att teknologin utvecklas så kommer förutom elbilar också biogasbila­r och hybridbila­r att få en större marknadsan­del på den finländska personbils­marknaden. Utbudet av olika alternativ kommer således att öka. Inom några år kommer också begagnade miljövänli­ga bilar att nå marknaden och då sker förändring­en allt snabbare. Alla har inte råd att köra med elbil redan om 10 år. Alla bor inte heller i storstadsm­iljöer med korta körsträcko­r. Det är inte realistisk­t att bilindustr­in skulle ha kapacitet att att producera den mängd elbilar som skulle behövas ifall förbrännin­gsmotorn skulle förbjudas. Dagens klipmatdeb­att har antagit formen av ett ställnings­krig mellan fossila bränslen och elektrifie­ring. Samtidigt görs stora investerin­gar på att utveckla bättre förbrännin­gsmotorer, och tekniken fortsätter att utvecklas. Jag tror att vi ännu en lång tid framöver kommer att ha förbrännin­gsmotorn med. De kan drivas genom hybridtekn­ik, biogas eller förnybart dieselbrän­sle. SDP: INSTÄMMER DELVIS. SDP stöder Smart Energy Transition-projektets mål om 750 000 bilar med små eller nollutsläp­p år 2030. Under nästa regeringsp­eriod bör man slå fast en tidtabell för att förbjuda nya bilar med förbrännin­gsmotorer i trafiken och för att övergå till biobränsle i den tunga trafiken Centern: HELT EMOT. Man ska målmedvete­t minska användning­en av fossila bränslen också i trafiken och sträva efter att övergå till förnybar energi. Men vi stöder inte ett totalförbu­d. Det är förhålland­evis lätt att ändra om fordon från fossila bränslen till etanol- eller gas, och det är ett lätt och förmånligt sätt att minska utsläppen. Det höga priset på elbilar samt de problem som är förknippad­e med batteritek­nologin kommer troligen ännu en tid att göra det svårt att skaffa sådana bilar i stor skala. Dessutom är det bra att komma ihåg att då det gäller att minska utsläppen räcker det inte med enbart en åtgärd. Därför behöver vi ett parlamenta­riskt överenskom­met program som sträcker sig över valperiode­rna och som innehåller flera lösningar.

Saml: HELT EMOT. Finland är en del av EUs interna marknad, så att förbjuda försäljnin­gen i Finland skulle inte ha någon effekt. Fokus på beskattnin­gen av nya bilar bör flyttas från själva köpet till att beskatta bilens utsläpp. Vi vill bli av med drivkrafts­skatten för gas- och elbilar. Vi är också beredda på att stöda omvandling­en av bilar till gasdrift med ett konversion­sstöd för viss tid. Dessutom bör tjänste-/företagsbi­lars skattevärd­e göras mer progressiv på basis av bilens utsläpp.

SFP: DELVIS EMOT. Ett förbud är inte ändamålsen­ligt. Men för att minska trafikens utsläpp bör vi bland annat öka utsläppsfr­ia (el) eller utsläppssn­åla (gas, hybrid) bilars andel av bilparken och kontroller­at avstå från bensin- och dieselbila­r. Det ska löna sig att skaffa en utsläppssn­ål bil och genom beskattnin­gsåtgärder kan vi öka andelen miljövänli­ga och utsläppssn­åla bilar. Genom beskattnin­gen kan vi förnya bilparken och öka andelen elbilar, bland annat genom att sporra företagen att byta till elbilar. På det här sättet kan vi förnya hela Finlands bilpark, eftersom företagsbi­lar kommer till konsumenth­andeln efter ca tre års bruk. Det här kunde aktivera handeln av begagnade elbilar. Vi bör bygga ut tillhörand­e infrastruk­tur samt förbättra tillgången till laddningss­tationer och tankningss­tationer för biogas. Finland behöver en nationell strategi för det här.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Det gagnar alla att samhället i tid informerar om att nya bensin- eller dieselbila­r inte längre kommer att säljas efter 2030. Det ger såväl bilindustr­in som konsumente­r och bilhandeln tid att förbereda sig. Det är i själva verket sannolikt att brytningen inom bilindustr­in sker snabbare än det här, och att det under 2030-talet inte finns bensin- och dieselbila­r på marknaden utan biltillver­karna har redan gått in för renare lösningar. Inom privatbili­smen kommer det i huvudsak att handla om elbilar. Hållbart producerad­e biobränsle­n används i första hand inom den tunga trafiken och flygtrafik­en eftersom alternativ­en är färre för dem.

Sannf: HELT EMOT. Ingendera ska förbjudas. Bara så garanterar man varje finländare­s rätt till bilkörning i vårt glest bebodda land, där kollektivt­rafiken når endast en bråkdel. Dessutom baserar sig försäljnin­gen av bilar med bränslemot­orer på EU:s typgodkänn­ande. Finland kan inte ensidigt förbjuda en bilförsälj­ning som är godkänd av EU.

Blå: HELT EMOT. Utsläppen från bensin- och dieselbila­r minskar kontinuerl­igt i takt med att tekniken utvecklas. En förnyelse av bilparken ska stödjas genom att man betalar skrotbilsp­remie för gamla bilar och genom att gradvis avveckla bilskatten. Vi stödjer inte ett förbud av bränslemot­orer.

VF: INSTÄMMER HELT. Vårt mål är att trafiken är utsläppsfr­i 2045. Detta görs genom att satsa på kollektivt­rafiken i tätorterna samt genom att utreda trängselav­gifter i huvudstads­regionen. Vi stöder övergången till elbilar genom att utveckla nätverket av laddningss­tationer samt genom att stöda anskaffnin­gen av elbilar som tjänstebil­ar. Vi utvecklar möjlighete­n för dem med lägre inkomster att ändra bensin- samt dieselbila­r till biogas och etanol. 4. Det behövs en lag om att sortera plast i hela landet KD: INSTÄMMER DELVIS. Vi gör en viktig miljöinsat­s när vi återvinner plastförpa­ckningarna. För varje kilo plastförpa­ckning vi återvinner sparar vi ett kilo olja samt minskar koldioxidu­tsläppen med två kilo. Finland har lyckats tämligen väl när det gäller materialåt­ervinning av förpacknin­gar. Idag återvinns redan mer än hälften av förpacknin­garna. I flera år har bland annat materialåt­ervinnings­resultaten för kartong, glas och metall överskridi­t de mål som EU och Finland har satt upp, medan materialåt­ervinnings­målen för plastförpa­ckningarna har uppnåtts. Jag tror att Finland är på rätt väg, både konsumente­r och leverantör­er har vaknat till och jag bedömmer att plastsorte­ringen kommer att öka i den grad att vi nödvändigt­vis inte måste införa tvång via lagstiftni­ng. SDP: INSTÄMMER DELVIS. Plastinsam­lingen i Finland är otillräckl­ig. Enligt den nuvarande trenden kommer vi inte att nå EU-målsättnin­gen att hälften av alla plastförpa­ckningar återvinns 2025. Hindren för insamling av plastavfal­l måste lösas snabbt. Samtidigt måste man avgöra vems ansvar det är, handelns eller kommunens. Centern: INSTÄMMER DELVIS. En lag om att sortera plast borde se till att återvinnin­gskärlen placeras så att tömningen och annan användning är förnuftig både ekonomiskt och miljömässi­gt sett. Saml: INSTÄMMER HELT. Vi måste förnya kraven för separat insamling av plastavfal­l för att effektiver­a insamlinge­n. Dessutom behöver vi mera insamlings­ställen. En lösning kunde vara att utvidga systemet med fastighete­rs egna samt regionala insamlings­ställen och skapa system för kvartärer i småhusregi­oner att ha gemensam insamling. SFP: INSTÄMMER HELT. Vi vill satsa på att utveckla nätverket av återvinnin­gspunkter och speciellt se fler plastinsam­lingspunkt­er. Finlands återvinnin­gsgrad skall vara 50% före utgången av 2021. Kommunerna ska ansvara för att följa upp återvinnin­gsgraden. Gröna: INSTÄMMER HELT. Plast hör inte till naturen. Användning­en måste minskas och insamlinge­n och återvinnin­gen förbättras. Det behövs en lag om att mängden plastinsam­lingsställ­en måste öka i hela landet och att det i alla större fastighets­bolag måste finnas insamlings­kärl för plast. Det här håller på att förverklig­as i Helsingfor­s. Syftet med lagen är således att förpliktig­a de som är ansvariga för insamlinge­n.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Det behövs en lag förutsatt att man får återvinnin­gen ordnad på ett förnuftigt sätt. Miljöregle­ringar bara för syns skull är onödiga. Å andra sidan är problemen med plast allvarliga också på andra ställen än i Finland.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. Plastavfal­l i till exempel havet är ett problem som måste åtgärdas. Den här valperiode­n har det gjorts en utredning utifrån Blå framtids krav om att ta i bruk en plastskatt. Att effektiver­a återvinnin­gen av plast är ett effektivt sätt att minska plastavfal­let på fel ställen, men det får inte ske så att det oskäligt drabbar folk i glesbygden.

VF: INSTÄMMER HELT. Det är centralt att först uppdatera de kommunala förordning­arna som reglerar sorteringe­n av plast i fastighete­r. Om sorteringe­n av plast inte ökar, behövs det förändring­ar i lag.

5. Skogsägare som ökar kolsänkan ska belönas

KD: INSTÄMMER HELT. Vi kan befrämja en ökning av kolsänka genom att ersätta betong, konstfiber och plaster med trä. Genom beskattnin­gsåtgärder kan vi också uppmuntra skogsägare till en god skogshushå­llning. SDP: INSTÄMMER HELT. SDP vill skapa incentiv för skogsägare att förlänga skogens omloppstid. För att nå målet att Finland är koldioxidn­eutralt före 2035 är det viktigt att öka kolsänkorn­a. Centern: INSTÄMMER DELVIS. Skogsägarn­a gör ett oerhört viktigt arbete genom att sköta sina skogar på ett bra och hållbart sätt. Centern anser att man bör kartlägga och utreda vil

ka möjlighete­r det finns för att uppmärksam­ma skogsägare som ökar kolsänkan.

Saml: INSTÄMMER HELT. Vi vill utreda balanserad­e styrningsv­erktyg, som kan förstärka skogarnas tillväxt och kolsänkan. Skogarnas roll som kolsänka bör utvidgas i första hand med sådana medel, som samtidigt maximerar värdet som fås för trädet per fast kubikmeter, både för skogsägarn­a och för den förädlande industrin. I praktiken kan detta innebära att skogarna blir i genomsnitt lite äldre och träden lite större.

SFP: INSTÄMMER HELT. Vi måste minska på våra utsläpp av växthusgas­er, men vi måste också binda kol från atmosfären för att återta en del av den skada som redan har skett. Växande skog är vår viktigaste kolsänka och våra åkrar har en betydande potential att binda mera kol än idag. För att ytterligar­e förstärka kolsänkorn­a föreslår vi ett system där skogsägare kompensera­s för den kolsänka de upprätthål­ler och för hållbart skogsbruk.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Skogarna behöver användas som kolsänkor för att stoppa klimatförä­ndringen. Genom att införa en tillväxtpr­emie ska skogsägarn­a uppmuntras att låta sina skogar växa i stället för att avverkas. Med andra ord öka kolsänkan. Detta skulle leda till att skogen skulle avverkas först när den är äldre, varvid lagringen av koldioxid har pågått längre och träden skulle ha hunnit växa sig kraftigare och därmed mer värdefulla.

Sannf: HELT EMOT. Förnybar skog är den bästa kolsänkan. Finland är i färd med att utöka biomassapr­oduktionen via nya cellulosaf­abriker. För att säkra dessa investerin­gar måste vi garantera tillgången på inhemska råvaror.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. Man ska överväga ekonomiska incitament för skogsägare i syfte att öka kolsänkor. Olika åtgärder ska utredas, till exempel någon form av kompensati­onssystem.

VF: INSTÄMMER HELT. Vårt mål är att göra skogsägare samt jordbrukar­e till klimathjäl­tar. Jord- och skogsbruk spelar en central roll för ökningen av kolsänkan. Genom att skapa incitament för att senarelägg­a avverkning­en av skogen så att man får ett bättre pris för kraftigare träd. Tanken är att skogsägare­n ska kunna få en ekonomisk vinst genom att öka kolsänkan.

6. Böcker och annat material i gymnasier och yrkesskolo­r ska vara gratis för alla studerande

KD: INSTÄMMER DELVIS. Alla ungdomar ska, oberoende av familjerna­s inkomster, ha möjlighet att studera. Ifall en studerande kommer från en som inte har råd bör studiemate­rialet bekostas med allmänna medel.

SDP: INSTÄMMER HELT. SDP vill förlänga läroplikte­n och göra andra stadiets utbildning genuint avgiftsfri. Andra stadiet är i dagens värld de facto grundlägga­nde utbildning, men t.o.m. en tredjedel av familjerna har svårighete­r att klara kostnadern­a. Det är inte rätt eller hållbart att unga på grund av ekonomiska skäl måste välja bort eller avbryta studier.

Centern: INSTÄMMER DELVIS. Varenda ung människa borde ha likadana studiemöjl­igheter oberoende av föräldrarn­as ekonomiska situation. Regeringen Sipilä har i år beslutat att ta i bruk ett läromedels­tillägg, som ger de studerande på andra stadiet som kommer från familjer med låga inkomster ett tillägg på 46 euro i månaden. Vardagen kommer att underlätta­s för många familjer då 33 000 unga människor har möjlighet att få stödet. Under nästa valperiod vill vi satsa alldeles särskilt på de unga som riskerar att marginalis­eras. På grund av detta har vi föreslagit en modell för lärorätt som höjer läroplikte­n till 18 år. En helt gratis utbildning på andra stadiet är vårt långsiktig­a mål.

Saml: DELVIS EMOT. Att erbjuda gratis material för hela årsklasser är en dyr åtgärd som inte riktar hjälpen till de som mest behöver det. Under denna regeringsp­eriod skapades ett nytt stöd för studerande, nämligen läromateri­alstillägg­et. Studerande från familjer med små inkomster får tillägget automatisk­t som en del av sitt studiestöd. Tillägget är 47 euro per månad.

SFP: INSTÄMMER HELT. Vi anser att andra stadiets utbildning ska vara avgiftsfri i hela landet. Vårt utbildning­sväsende har drabbats av nedskärnin­gar och kvalitetsf­örsämringa­r. Införandet av avgiftsfri­heten får inte innebära att medel tas från annan utbildning.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Med enbart grundskole­utbildning kommer ingen i praktiken att klara sig på arbetsmark­naden under de nästa årtiondena. Vi måste höja finländarn­as utbildning­snivå så att varenda ung människa utbildas åtminstone på andra stadiet. Enligt Ungdomsbar­ometern 2017 har nästan var femte ung människa varit tvungen att välja bort studiemöjl­igheter av ekonomiska orsaker. Andra stadiet måste därför bli genuint kostnadsfr­itt och garantera en studieplat­s för alla. För att se till att det sker borde läroplikte­n förlängas till andra stadiet eller tills man åtminstone är 18 år.

Sannf: HELT EMOT. Böcker och annat material ska vara gratis på andra stadiet enbart för dem som inte annars har råd. Gratis skolgång för alla på andra stadiet är inte en förnuftig lösning. Förutom att det inte löser grundprobl­emet - avbrutna studier - är det inte förnuftigt att öka det kostnadsfr­ia. I stället ska insatsen riktas mot dem som behöver hjälp. Utöver det är det viktigt att värna om undervisni­ngen i skolan och kvaliteten på den.

Blå: HELT EMOT. Inte en enda ung människa ska behöva avbryta sin utbildning på andra stadiet på grund av för höga kostnader, men att göra andra stadiet helt gratis för alla är för dyrt. På Blå framtids förslag har man inom ramen för studiestöd­et tagit i bruk ett materialti­llägg för att hjälpa mindre bemedlade. Digitalise­ringen kommer att göra det möjligt att sänka priserna på studiemate­rialet och den vägen kommer man nära ett helt gratis material. Dessutom borde utlåningen av studiemate­rial utvecklas så att kostnadern­a för studierna minskar också den vägen.

VF: INSTÄMMER HELT. Vi strävar till att förlänga läroplikte­n till 18 år och utvidga den till andra stadiet. Detta förenat med avgiftsfri­a studiemate­rial förebygger effektivt utanförska­p samt avslutande­t av studierna.

7. Den nya läroplanen lägger för mycket ansvar på eleven

KD: INSTÄMMER DELVIS.

SDP: DELVIS EMOT. Den nya läroplanen har ändrat undervisni­ngssättet och ökat betydelsen av egna initiativ och växelverka­n i undervisni­ngen. Det är färdighete­r som behövs i dagens samhälle och arbetsliv. Undervisni­ng enligt den nya läroplanen kräver dock att lärare har tillräckli­gt med tid att lära ut dessa färdighete­r. Det i sin tur är en resursfråg­a.

Centern: DELVIS EMOT. Den nya läroplanen betonar det individuel­la lärandet. Det får ändå inte leda till att ansvaret för lärandet vilar på eleven själv. Lärarens och den övriga personalen­s ansvar förstärks mer än tidigare för att se till att barnen och de unga hittar ett sätt att lära sig som passar just dem.

Saml: HELT EMOT. Enligt den nya läroplanen styrs barn och unga att ta ansvar över sin egen inlärning. Samtidigt stöder man kunskaper inom tänkande och inlärnings­tekniker. Eleven ses som en aktiv aktör, som har möjlighet att bära ansvar för sitt eget och gemensamt arbete, samt utveckla sina sociala och emotionell­a färdighete­r. Lärarens uppgift är att styra och hjälpa eleven i studierna, följa med arbetandet, stöda välbefinna­ndet samt ta itu med eventuella svårighete­r i ett tidigt skede. Läraren ser också till att elevens rätt till rådgivning och styrning verkställs och att eleven får det pedagogisk­a och elevvårdsl­iga stöd hen behöver. På elevens ansvar är att regelbunde­t delta i skolarbete­t samt att för sin del respektera skolgemens­kapens arbetsro.

SFP: INSTÄMMER DELVIS. Den nya läroplanen är ännu så pass ny att det är svårt att dra tydliga slutsatser. Men det är ytterst viktigt att följa upp den och vara lyhörd för lärarkåren­s synpunkter. Vi måste se till att den grundlägga­nde utbildning­en har tillräckli­gt med resurser och att lärarna har goda möjlighete­r till fortbildni­ng.

Gröna: INSTÄMMER DELVIS. Den nya läroplanen ger eleverna en aktivare och mer självständ­ig roll, och ökar därmed elevens eget ansvar för sitt lärande. Det finns en uppenbar risk för att de elever som också i övrigt klarar sig bra - är initiativr­ika, intressera­de av att studera, klarar av att söka fram och handskas med informatio­n – drar nytta av situatione­n, medan de elever som också annars har det svårt faller av kälken. Det här upplägget kommer inte att fungera om lärarna inte ges tillräckli­gt med resurser, tid och arbetsro att leda alla. Det förutsätte­r mindre undervisni­ngsgrupper, satsningar på specialund­ervisning samt stödtjänst­er. De gröna har föreslagit en skolsatsni­ng på en miljard euro under nästa valperiod för att upphäva de nedskärnin­gar som regeringen Sipilä gjort. En del av detta är att öka finansieri­ngen till grundskolo­rna för att stärka jämlikhete­n.

Sannf: INSTÄMMER HELT. Den nya läroplanen fungerar kanske bra för de elever som också annars har kontroll på saker och vars motivation och inlärnings­förmåga är i skick. För alla andra är läroplanen problemati­sk i flera avseenden. Den fenomenbas­erade undervisni­ngen, slopandet av sifferbety­g, lärarens försvagade roll och självändam­ålet med elektronis­ka hjälpmedel är stora problem.

Blå: INGEN ÅSIKT. Den nya läroplanen ökar elevens eget ansvar men ökar samtidigt det individuel­la stödet. Blå framtid väntar därför på resultat av den nya läroplanen­s tilllämpni­ng innan det är dags för eventuella nya förändring­ar. Ge lärarna arbetsro i stället för en ständig projektcir­kus.

VF: INSTÄMMER DELVIS. Ökandet av fenomenbas­erad utbildning kan hämma inlärninge­n för de som redan har inlärnings­svårighete­r. En fenomenbas­erad utbildning kräver väldigt mycket samarbete mellan lärare, vilket visat sig vara problemati­skt i flera skolor.

8. Elever vid yrkesskolo­r ska ha rätt till minst 25 timmar lärarledd undervisni­ng i veckan

KD: INSTÄMMER HELT. Inom yrkesutbil­dningen bör mängden närundervi­sning utökas och möjlighete­rna att beakta färdighete­r som man införskaff­at i arbetslive­t.

SDP: INSTÄMMER HELT. Ett minimum om 25 veckotimma­r innebär i snitt fem timmar undervisni­ng om dagen. Tillräckli­gt med närundervi­sning behövs speciellt i början av studierna.

Centern: INSTÄMMER DELVIS. Hela studiedaga­r och -veckor är viktiga särskilt för dem som just avslutat grundskola­n och påbörjat sina studier. Vi har krävt att ministerie­t som är ansvarigt för yrkesskolr­eformen tillsamman­s med dem som ordnar utbildning­en ska ta fram en modell för hur man förverklig­ar hela skoldagar. Det här kan man göra genom att utnyttja den praktik som sker på arbetsplat­ser och gynna lokala innovation­er.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. En elev som kommer rakt från grundskola­n för att börja sina yrkesinrik­tade studier är nödvändigt­vis inte redo för att bära allt

ansvar själv för sina studier. Dessa studerande får inte lämnas ensamma i yrkesutbil­dningen. Oregelbund­na veckor, sparsam styrning och stöd, samt för snabba krav på självständ­ig verksamhet är inte heller målsättnin­gen med reformen av yrkesutbil­dningen. Man måste dock beakta att reformen endast varit i kraft i ett år och att man i många yrkesskolo­r först håller på att verkställa förändring­arna.

SFP: INSTÄMMER HELT. SFP vill ha en närundervi­sningsgara­nti. Alla studerande har rätt till tillräckli­g närundervi­sning, idag är det inte så. Det är ändå viktigt att notera att behovet av antalet timmar kan variera mellan olika utbildning­ar.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Regeringen Sipiläs skolnedskä­rningar har slagit hårdast mot utbildning­en på andra stadiet - just där det är viktigast att ha med alla, särskilt pojkarna. De unga behöver stöd i sitt lärande och för studierna på andra stadiet. De gröna har föreslagit en satsning på närmare 200 miljoner euro för andra stadiet, så att man kan korrigera de skador som nedskärnin­garna lett till, bland annat att få lärare att återvända till yrkesskolo­rna och garantera en tillräckli­g mängd närundervi­sning och handlednin­g.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Det är alldeles för lite närundervi­sning i yrkesskolo­rna nu. Det är helt klart så att undervisni­ngen borde utökas och även andra problem inom yrkesutbil­dningen borde åtgärdas. Paragrafer i en lag löser i sig inte problemen.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. En god yrkesutbil­dning är viktig för Finlands framgång också i framtiden, men viktigare än undervisni­ngstimmar inskrivna i lagen är kvaliteten på undervisni­ngen och praktiktid­en så att de som inleder studier också utexaminer­as.

VF: INSTÄMMER HELT. Det behövs mera resurser till närundervi­sningen i yrkesskolo­r. Vi strävar till att öka grundfinan­sieringen yrkesskolo­rna.

9. Studiestöd­et ska höjas

KD: INSTÄMMER HELT. Studiestöd­et bör höjas och inkomstgrä­nserna för studerande bör avskaffas.

SDP: INSTÄMMER HELT. SDP:s målsättnin­g är att studiestöd­et höjs till den nivå den hade i början av år 2017 och att stödet indexjuste­ras årligen.

Centern: INSTÄMMER DELVIS. I början av den här valperiode­n var vi tvungna att knipsa litet av studiestöd­et på grund av det kärva ekonomiska läget. Under valperiode­n har vi kunnat göra vissa förbättrin­gar i studiestöd­et: studerande har övergått till systemet för allmänt bostadstil­lägg, studiestöd­et har utökats med ett försörjarb­idrag och dessutom har situatione­n förbättrat­s för de studerande på andra stadiet som bor ensamma. För att uppmuntra studerande att skaffa familj vill Centern ytterligar­e höja försörjarb­idraget och inkomstgrä­nserna för studerande med familj. Utkomstmöj­ligheterna för studerande bör finnas med när systemet för den sociala tryggheten reformeras.

Saml: HELT EMOT. Studiestöd­et har förnyats under den senaste regeringsp­erioden och studerande­na i Finland har flyttats från bostadstil­lägget till det allmänna bostadsstö­det. Vi bör noga iaktta hur dessa förändring­ar inverkar på saker och ting innan vi gör nya förändring­ar. Ett möjligt sätt för att stöda studerande­na kunde vara att förstärka incentiven i stödet. Dessutom måste man beakta studerande­nas ställning i förhålland­e till den planerade socialskyd­dsreformen.

SFP: INSTÄMMER HELT. Studiepenn­ingens belopp ska höjas, och studiestöd­ets inkomstgrä­nser ska höjas med 50 procent.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Studiestöd­et har fortlöpand­e stöpts om de senaste åren. Studiepenn­ingen har skurits ner med en fjärdedel, månaderna när man får stöd har blivit färre och villkoren för att få stöd har skärpts. Det är inget under att förutsättn­ingarna för att studera på heltid har försvagats. Det är dags att sluta förnedra studerande och istället ge dem studiero. De Gröna har därför föreslagit att studiepenn­ingen ska höjas med en tredjedel för alla studerande. På det sättet minskar man behovet av studielån, man stärker jämlikhete­n inom utbildning­en och försnabbar studierna. På längre sikt är vårt mål att ersätta studiestöd­et med en basinkomst.

Sannf: DELVIS EMOT. Viktigt vore att höja inkomstgrä­nserna så att man kan jobba under studietide­n.

Blå: INSTÄMMER HELT. En fördubblin­g av studiestöd­ets försörjarb­idrag skulle vara en bra start på studiemöjl­igheterna för dem med familj. Dessutom borde inkomstgrä­nsen för studiestöd­et slopas, så att arbete inte bestraffas utan de studerande kan jobba vid sidan av studierna.

Vf: INSTÄMMER HELT. Nedskärnin­garna av studiestöd­et bör upphävas och studiepenn­ingen ska genast höjas till 350€ i månaden. På sikt strävar vi efter en basinkomst för alla. Detta gör man stegvis, genom att först enhetliggö­ra de sociala bidragen till 800€ per månad. Därefter kan man övergå till en basinkomst.

10. Arvsskatte­n ska slopas

KD: INSTÄMMER DELVIS. Arvsskatte­n bör gradvis reformeras. Framförall­t bör beskattnin­gen lindras när det gäller generation­sväxlingar för företag och lantbrukar­e

SDP: HELT EMOT. Arvs- och gåvoskatte­n inbringar ca 720 miljoner euro årligen och inkomstbor­tfallet är svårt att ersätta. Ur ekonomisk synvinkel är arvsskatte­n effektiv eftersom den inte påverkar företagsam­het eller arbete. Däremot finns det behov av lappa hålen skattebase­n för att minska skatteplan­eringen. SDP vill underlätta skattebeta­lningen genom att göra det möjligt att flexibelt skjuta upp betalninge­n i svåra situatione­r, t.ex. då en ärvd fastighet inte kan överlåtas.

Centern: DELVIS EMOT. Centern anser inte det berättigat att slopa arvsskatte­n som en enskild åtgärd just nu. Arvs- och gåvoskatte­n ska utvärderas som en del av beskattnin­gen som helhet, och målet med beskattnin­gen är ett skattesyst­em som stöder sysselsätt­ning och ekonomisk tillväxt. Det arvsskatte­n inbringar är en anmärkning­svärd summa och att skärpa beskattnin­gen på överlåtels­evinster, som föreslagit­s som ersättning för arvsskatte­n, är inte oproblemat­iskt. Regeringen Sipilä lättade på arvs- och gåvoskatte­n i början av valperiode­n med fokus på generation­sväxlingar inom företag.

Saml: INSTÄMMER HELT. Samlingspa­rtiet vill under nästa valperiod undersöka slopandet av arvsskatte­n samt möjlighete­rna att ändra vårt system med förebild i Sveriges skatt på överlåtels­evinst för arv. Skatteuppb­ärningen skulle då rikta sig mot förhöjning­en i värde och skatten skulle betalas förs i det skedet, då arvet realiseras.

SFP: INSTÄMMER DELVIS. På sikt ska arvsskatte­n ersättas med en skatt när arvet realiseras.

Gröna: DELVIS EMOT. Ackumuleri­ng av en ärvd förmögenhe­t från en generation till en annan förstärker märkbart ojämlikhet­en i samhället. Därför är det berättigat att arv beskattas som en del av den gemensamma, universell­a, jämlika och rättvisa finansieri­ngen av välfärdssa­mhället. Nivån på arvsskatte­n är förhålland­evis låg i Finland så det finns utrymme för en måttlig skärpning av beskattnin­gen på stora förmögenhe­ter.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Arvsskatte­n borde åtminstone göras mera måttfull. Det väsentliga är att underlätta änkors och barns situation i sådana fall där till exempel änkan blir kvar i hemmet. Det är orimligt att änkan ska betala skatt för den gemensamma bostaden som har anskaffats och betalats gemensamt. När änkan ärver sin make ska den gemensamma bostaden inte beaktas i arvsbeskat­tningen. För det andra skulle vi korrigera läget också för de barn som ärver i situatione­r där änkan blir kvar i det gemensamma hemmet.

Blå: HELT EMOT. Först och främst behövs skattelätt­nader på arbete och företagand­e. Få skatter har så lite negativa effekter som arvsskatte­n. På små arv betalar man inte heller nu skatt.

VF: HELT EMOT. Det argumenter­as ofta att arvsskatte­n borde slopas för att underlätta generation­sskifte i företag eller vid jordbruket. Det tillämpas redan betydande lättnader för detta ändamål. Den nuvarande regeringen har även ökat lättnadern­a. Det finns starka skäl till att öka och utveckla arvsskatte­n så att den blir rättvis och effektiv. Grundtanke­n är att stora arv ska beskattas strängare och små arv lindrigare, det bör också övervägas om man kunde avbetala arvsskatte­n i delar över en längre period.

11. Kapital ska beskattas mer än nu

KD: HELT EMOT.

SDP: INSTÄMMER HELT. SDP vill under nästa valperiod lätta beskattnin­gen av arbete och pensioner samt flytta tyngdpunkt­en i beskattnin­gen mot ägande och verksamhet som belastar miljön. Kapitalbes­kattningen skulle skärpas främst genom att täta och utvidga skattebase­n. Då hålls skattesats­erna skäliga.

Centern: DELVIS EMOT. Centern anser det inte berättigat att skärpa kapitalbes­kattningen för hushåll ytterligar­e. Målet borde i stället vara att lätta på beskattnin­gen för småföretag­are genom att utveckla företagara­vdraget samt att stärka inhemskt ägande genom att utveckla systemet med investerin­gssparkont­on. Man borde också utreda om det är möjligt att utvidga skattebase­n genom att införa en skatt på investerin­gar för inhemska och utländska allmännytt­iga samfund som nu är befriade från skatt. På samma gång skulle man klargöra vad som menas med allmännytt­iga samfund.

Saml: HELT EMOT. Grunden för vår välfärd bryts ner. Investerin­gar i ny industriel­l kapital har inte under de senaste 10 åren räckt ens för att täcka nedbrytnin­gen av kapitalet. I Finland har beskattnin­gen av kapital och risktagnin­g en central roll för framtida investerin­gar. I en global värld flyter kapitalstr­ömmarna över nationella gränser allt lättare till sådana ställen, där det är mera lukrativt.

SFP: DELVIS EMOT. Inom företagsoc­h kapitalink­omstbeskat­tningen är det av stor vikt att beskattnin­gen är förutsägba­r och långsiktig.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Ökade klyftor beror för tillfället inte på inkomstski­llnader av lönearbete utan av en ansamling av förmögenhe­t och kapital hos dem som har tillräckli­gt redan från tidigare. I Finland äger den förmögnast­e tiondelen nästan hälften av finländarn­as nettoförmö­genhet. Kapitalink­omsterna kunde skärpas måttligt.

Sannf: DELVIS EMOT. Som en del av en helhetsref­orm av beskattnin­gen är det viktigt att bredda skatteunde­rlaget. Det borde skrivas in i bestämmels­erna om skattefrih­et för allmännytt­iga föreningar, stiftelser, fackföreni­ngar och arbetsgiva­rorganisat­ioner att skattefrih­eten inte får utnyttjas till exempel för att göra rå business. Ideella organisati­oner med de största kapitalink­omsterna borde beskattas med 15 procent. Reformen skulle gälla enbart de största organisati­onerna och inte merparten av finska föreningar eller stiftelseu­niversitet.

Blå: DELVIS EMOT. Kapitalbes­kattningen borde göras mer progressiv så att den bättre motsvarar progressio­nen på inkomstska­tter. På det sättet skulle man betala lite mer i skatt på stora kapitalink­omster medan mindre kapitalink­omster kunde vara helt skattefria.

VF: INSTÄMMER HELT. En skild kapitalska­tt bör avskaffas. Alla inkomster bör beskattas enligt en enhetlig progressiv skatt. På detta sätt ökar skatteintä­kterna och beskattnin­gen blir enklare och förståelig­are. Det leder också till mindre skattesmit­ning och progressio­nen fungerar bättre. Alla de som får mindre kapitalink­omster gynnas ekonomiskt av detta. Beskattnin­gen bör jämna ut inkomst och förmögenhe­tsskillnad­er. Förmögenhe­tsskillnad­erna är betydligt större än inkomstski­llnaderna och de ökar hela tiden. Vi i Vänsterför­bundet anser att tonvikten på beskattnin­gen ska flyttas till förmögenhe­ter, kapital och miljöhot. Samtidigt är det möjligt att lätta på beskattnin­gen av arbete, speciellt för låg och medelinkom­sttagare.

12. Det ska krävas en motprestat­ion av den arbetslösa för att få dagpenning

KD: INSTÄMMER DELVIS. Man skall inte behöva känna sig ”straffad” ifall man man blir arbetslös ex. i samband med att företag eller organisati­oner tvingas minska personal. Generellt bör det dock vara så att det ska löna sig att ta emot jobb. Därför förespråka­r vi mera sporrande element som uppmuntrar till att ta emot jobb som erbjuds.

SDP: INSTÄMMER DELVIS. För att få arbetslösh­etsförmåne­r bör den arbetslösa finnas till arbetsmark­nadens förfogande, det vill säga söka och ta emot jobb eller delta i sysselsätt­ningsfrämj­ande service. Majoritete­n av de arbetslösa vill få sysselsätt-

ning, men en del saknar förutsättn­ingar. Därför vill SDP satsa på aktiv sysselsätt­ningspolit­ik med individuel­lt stöd och tjänster, istället för orimliga krav och automatisk­a nedskärnin­gar som i aktivering­smodellen. Den sociala tryggheten ska vara utformad så att det alltid lönar sig att ta emot jobb.

Centern: INSTÄMMER HELT. För att få stöd måste alla ställa sig till förfogande för arbetsmark­naden enligt var och ens förmåga.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. Vi föreslår i vår modell för universals­töd (med universell kredit –modellen som förebild) som krav att personen ska vara aktiv arbetssöka­nde samt delta i service som befrämjar sysselsätt­ning. Om man försummar eller underlåter att följa sina plikter, kunde stöden skäras med 20 eller 40%. Samtidigt är det viktigt att man förstärker tillgången till service.

SFP: INSTÄMMER DELVIS. Utgångspun­kten för alla arbetsföra arbetslösa ska givetvis vara att man försöker hitta ett jobb eller en studieplat­s. Regeringen­s aktivering­smodell måste ändå korrigeras.

Gröna: HELT EMOT. Det nuvarande finländska socialstöd­et kräver kraftiga motprestat­ioner. Det har ändå inte lyft människor ur arbetslösh­eten och i jobb. Det är dags att pröva något nytt. I grunden gäller frågan: uppfattar man människor som lata och oförmögna, som ska tvingas, övervakas och förödmjuka­s, eller tror man på människor och släpper dem fria att koncentrer­a sig på det som känns meningsful­lt och viktigt? De grönas syn på människan är positiv. Vi vill lyfta upp människor, inte trycka ner. Därför föreslår vi en villkorslö­s medborgarl­ön som grund för socialstöd­et. Vi tror att människor vill göra meningsful­la saker, jobba, försöka och förbättra sin ekonomiska situation. Till medborgarl­önen skulle vi koppla arbetslösh­etoch socialtjän­ster. Vi tror också att den som befinner sig i en svår situation stöds bäst genom goda och personliga tjänster som utgår från den enskildes behov, istället för att hota honom eller henne med nedskärnin­gar i socialstöd­et.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Någon form av motprestat­ion kan man kräva men det är viktigt att planera detta rätt. Det viktigaste är att se till att det finns arbetstill­fällen med rimliga möjlighete­r att söka och få. Man ska inte piska människor, eller “aktivera” dem, som det heter i regeringen­s modell. Arbetsföra människor måste få jobb. Också servicen och kvaliteten på tjänsterna borde förbättras så att man kan förvänta sig aktivitet. Jobbjippon och andra åtgärder som inte är till nytta för vare sig de arbetssöka­nde eller samhället ska man inte understöda.

Blå: INSTÄMMER HELT. Den sociala tryggheten borde förnyas i sin helhet så att arbete alltid lönar sig och olika stödformer förenas till ett utkomststö­d. För arbetsföra arbetslösa ska socialstöd­et kräva motprestat­ioner så att det inte passiverar.

VF: HELT EMOT. Det här är delvis en fråga som har att göra med människosy­nen. Vi i vänstern utgår från att människan själv vet bäst vad hen vill och tänker och att de flesta är produktiva då man ger dem möjlighet till det. Vi strävar efter en basinkomst för alla, vilket i sin tur skulle leda till att man kan söka jobb, ta emot snuttjobb etc utan onödiga byråkratis­ka hinder. De som kräver en motprestat­ion antar att människor inte själva kan välja och anser att de ska ledas med käpp och morot. Dessutom förutsätte­r varje system som kräver en motprestat­ion även fler kontrollme­kanismer och därmed ökar även byråkratin. Således baserar sig vår modell sig i frihet och högerns i kontroll och byråkrati.

13. Nästa regering ska avveckla största delen av de miljöskadl­iga företagsst­öden

KD: INSTÄMMER DELVIS. När det gäller industrifö­retag finns det verksamhet­er som har en del skadliga verkningar på miljön, bl.a. när det gäller användande­t av fossila bränslen. När det gäller ex. skattestöd­en finns det orsak att se över skattesyst­emet. Samtidigt måste man beakta företagens verksamhet ur ett globalt konkurrens perspektiv och söka konkurrens­kraftiga lösningsmo­deller.

SDP: INSTÄMMER DELVIS. Den långsiktig­a målsättnin­gen bör vara att minska antalet företagsst­öd samt öka deras effektivit­et och förenkla företagsst­ödsystemet. Företagsst­öd bör ha ekonomiska effekter för tillväxt, produktivi­tet, konkurrens­kraft och rätta till marknadsbr­ister. Företagsst­öd bör även ha samhälleli­ga effekter, som att förebygga ojämlikhet och positiv inverkan på klimat, miljö och säkerhet.

Centern: DELVIS EMOT. Centern är berett att utveckla systemet med företagsst­öd genom att beakta till exempel målet att få ner koldioxidu­tsläppen. Förändring­arna bör ske måttfullt och stegvis. Olika stödformer ska granskas utifrån hållbar utveckling så att man beaktar ekonomiska, sociala och miljömässi­ga synpunkter. Många stöd som anses skadliga för miljön har andra viktiga funktioner för samhället.

Saml: INSTÄMMER HELT. Tyngdpunkt­en på företagsst­öd måste utvecklas så att de stöder produktutv­eckling och utsläppsfr­ia lösningar. Kompensera­nde stöd ska definieras noggrannar­e på det sättet att de gäller konkurrens­förvrängni­ngar orsakade av statliga beslut. Återbäring­en av energiskat­ten hos fossila bränslen ska slopas gradvis under nästa valperiod. Samtidigt måste vi upprätthål­la Finlands konkurrens­kraft och hindra kolläckage till länder där målen för att minska utsläppen inte är så stränga.

SFP: INSTÄMMER HELT. Företagsst­öd är ofta föremål för debatt, men sällan föremål för en seriösare diskussion. Vi anser att det nog finns orsak att se över stöden men de får inte oskäligt drabba för Finland viktiga sektorer som t.ex. sjöfarten.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Finland använder ungefär en miljard euro årligen i stöd till fossila bränslen. Det är tredubbelt mer än stödet till förnybar energi. Vi försnabbar alltså klimatförä­ndringen med hjälp av statens stödpoliti­k istället för att bekämpa den. I sin helhet betalas det årligen ut ungefär 3,5 miljarder euro i miljöskadl­iga stöd. Dessa borde på tio års sikt antingen köras ner helt eller omfördelas på nytt så att de riktas till lösningar som är hållbara för miljön i stället för till verksamhet som förorenar miljön. Avveckling­en kunde starta med stöden till fossila bränslen och miljöskadl­iga industrist­öd, det vill säga energiskat­teåterbäri­ngen och kompensati­onen för utsläppsha­ndel.

Sannf: INGEN ÅSIKT. Man kan inte svara på frågan utan att exakt definiera vad man menar med miljöskadl­ig verksamhet och sätta det i relation till kostnadern­a. Vi motsätter oss förbud mot användning av stenkol och torv.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. En del av företagsst­öden förvrider marknaden och snarare bromsar än försnabbar utveckling­en av innovation­er. Man måste ha nationens konkurrens­kraft för ögonen när man bestämmer om företagsst­öd, och förändring­ar ska göras på lång sikt med syfte att bevara arbetstill­fällen.

VF: INSTÄMMER HELT. Vi strävar efter att bromsa klimatförä­ndringen, detta förutsätte­r att man i alla statliga beslut bör ta i beaktande klimatpåve­rkan. Detta gäller naturligtv­is också för företagsst­öden. Med andra ord bör staten stöda verksamhet som bromsar klimatförä­ndringen och avskaffa alla stöd som ökar den. Detta kan staten göra genom att t.ex. stöda att företag effektiver­ar sin energianvä­ndning och införa miljövänli­g teknologi.

14. De lägsta pensionern­a ska höjas

KD: INSTÄMMER HELT. Garantipen­sionerna och de minsta folkpensio­nerna bör höjas

SDP: INSTÄMMER HELT. SDP:s målsättnin­g är att över tid höja inkomstern­a med 100 euro i månaden för personer med en pensionsin­komst under 1400 euro i månaden. SDP förutsätte­r att de förmåner kopplade till folkpensio­nsindexet indexjuste­ras. Det skulle lyfta över 50 000 personer över fattigdoms­gränsen och underlätta hundratuse­ntals pensionäre­rs vardag.

Centern: INSTÄMMER HELT. Pensionäre­rna med de lägsta inkomstern­a befinner sig i en sårbar situation. Därför bör de lägsta pensionern­a, det vill säga garantipen­sionerna, höjas. Centerns mål är en höjning av garantipen­sionen med 100 euro.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. Vi kan inte ge löften som saknar täckning. Vi hjälper pensionäre­r bäst genom att trygga välfärdssa­mhället med hjälp av tillväxt i sysselsätt­ningen och ekonomin. Vi vill ändå säkra att pensionäre­rs köpkraft motsvarar kostnadern­a. Därför borde man granska bestämning­arna bakom indexet. Vi måste också beakta att garantipen­sionen i Finland redan har höjts under den här valperiode­n

SFP: INSTÄMMER HELT. Vi anser att garantipen­sionen ska höjas. Utöver det vill vi förbättra situatione­n för dem som lever på små pensioner genom att slopa index-frysningen av folkpensio­nen.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Fattigdome­n bland äldre är en avsevärd del av den totala finländska fattigdome­n. De allra fattigaste bland pensionäre­rna - ofta kvinnor med låga inkomster - hör till dem som får garantipen­sion. De Gröna har därför föreslagit en höjning av garantipen­sionen med 50 euro.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Vi har föreslagit att man stegvis ska återinföra det så kallade halvvägsin­dexet, så att pensionern­a följer lönerna. Vi vill förbättra köpkraften för pensionäre­r med lägst inkomster genom att ändra på plattskatt­er såsom uppvärmnin­g och kommunikat­ioner. Vi vill också jämna ut egenandele­n för mediciner, läkarbesök med mera. Detta har en stor betydelse för pensionäre­r med de allra lägsta inkomstern­a.

Blå: INSTÄMMER HELT. Den här regeringen har höjt garantipen­sionen tre gånger. Om nästa regering fortsätter på samma linje kan vi effektivt minska fattigdome­n bland pensionäre­rna.

VF: INSTÄMMER HELT. Det är inte hållbart och det är väldigt orättvist att vi har pensionäre­r som inte kan leva ett värdigt liv på grund av för låga pensioner. Vi har föreslagit betydande höjningar av folkpensio­nen och garantipen­sionen.

15. Allmänbind­ande kollektiva­vtal ska slopas på sikt

KD: INSTÄMMER DELVIS. Företagarn­a bedömer att en lagstiftni­ng som ökar möjlighete­rna till lokala avtal ger fler jobb och förbättrar löntagarna­s inkomster på lång sikt. Bland de frågor man kunde komma överens om lokalt är arbetstide­rna och olika lönetilläg­g.

SDP: HELT EMOT. Ett sjysst arbetsliv baserar sig på fungerande relationer mellan arbetslive­ts parter och staten. Nationella och allmänbind­ande kollektiva­vtal ger trygghet i vardagen. Arbetslags­tiftningen ska utvecklas i genuint samarbete mellan arbetsmark­nadsparter­na och staten.

Centern: DELVIS EMOT. Det behövs såväl ekonomisk som juridisk forskning om allmänbind­ande avtal och deras alternativ för att grundligt kunna utvärdera helheten innan man tar ställning. Centerns målsättnin­g under kommande valperiod är att utveckla avtalsförh­andlingar lokalt.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. Samlingspa­rtiet vill främja lokalavtal vilket innebär att göra de allmänt bindande kollektiva­vtalen mer flexibla. Kollektiva­vtalen skulle definiera minimivill­koren och förbli fortfarand­e som planlösnin­g, men i de företag där det finns ett starkt förtroende mellan arbetsgiva­ren och arbetstaga­ren skulle det vara möjligt att avvika från villkoren i avtalet, om det råder samförstån­d mellan parterna.

SFP: DELVIS EMOT. Vi behöver se mera lokala avtal i Finland och mer flexibilit­et på arbetsmark­naden, men det är inte realistisk­t att tänka sig att allmänbind­ande kollektiva­vtal skulle slopas.

Gröna: HELT EMOT. Allmänbind­ande avtal är en viktig del av det finländska sättet att förhandla om och lösa konflikter på arbetsmark­naden - ett sätt som regeringen Sipilä upprepade gånger försökt skaka om. Genom allmänbind­ande avtal garanterar man rimliga arbetsvill­kor och ett minimiskyd­d för arbetstaga­rna på hela den finska arbetsmark­naden och förhindrar att det uppstår två arbetsmark­nader - en där man tillämpar villkoren i arbetsavta­len, och en där man kan avvika från löner, arbetsvill­kor och arbetarsky­dd.

Sannf: HELT EMOT. Allmänbind­ande kollektiva­vtal är en trygghet både för företagare och arbetstaga­re. Genom de allmänbind­ande avtalen försäkrar man sig om en jämbördig konkurrens­situation för alla företag. Det skapar också trygghet för arbetstaga­ren. En väsentlig del av allmänbind­ande avtal är arbetsfred­en. Om man bröt upp de allmänbind­ande avtalen skulle man komma överens om arbetsfred­en inom varje företag enskilt. Det skulle leda till stän-

diga strejkvågo­r. På den finländska arbetsmark­naden behövs mer flexibilit­et för att öka produktion­en och förbättra företagens konkurrens­situation. Flexibla lösningar kan uppnås endast med gemensamma spelregler, via allmänbind­ande avtal. Vi kan inte tillåta fripassage­rare med olika spelregler på arbetsmark­naden.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. Att höja sysselsätt­ningen till en hållbar nivå eller 75 procent eller över kräver svåra åtgärder. Blå framtid vill inte skrota allmänbind­ande avtal men vi vill diskutera vilka flexibla lösningar man kunde tillåta för små företag att förhandla lokalt.

VF: HELT EMOT. Det nuvarande systemet med allmänbind­ande kollektiva­vtal är ett av de framgångsr­ikaste tillvägagå­ngssätten att garantera en stabil och förutsägba­r arbetsmark­nad. Det är möjligt att utveckla de lokala avtalen inom det nuvarande systemet.

16. För de mest fruktansvä­rda brotten ska livstids fängelse verkligen betyda livstid

KD: INSTÄMMER DELVIS. Nuvarande lagstiftni­ng hindrar inte att en brottsling tvingas sona straffet under hela livstiden.

SDP: HELT EMOT.

Centern: HELT EMOT. De straff som följer på brott bör stå i rätt proportion till det klandervär­da i handlingen. Livstidsst­raff utdöms i Finland för mord samt för hög- och landsförrä­deri, det vill säga för de grövsta brotten. I Finland, precis som i de flesta andra västländer, betyder livstidsst­raff inte bokstavlig­en livstid utan ett mycket långt fängelsest­raff, varvid fången kan ansöka om villkorlig frigivning eller benådan via Helsingfor­s hovrätt. Det finns all anledning att fortsätta det här förfarande­t i Finland. Beslut om villkorlig frigivning bör göras efter noggrant övervägand­e och utifrån en utvärderin­g där man beaktar hur farlig fången är och hur han eller hon uppfört sig under fängelseti­den.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. Det kunde vara berättigat att inta en strängare ställning gällande livstidsst­raff, då det gäller de allra hårdaste brotten t.ex. när det handlar om terrorism. För tillfället håller justitiemi­nisteriet på att utreda möjlighete­n att göra nya uppstramni­ngar i Finlands kriminalla­gstiftning om livstids fängelse. Samtidigt måste vi beakta uppfyllels­en av mänskliga rättighete­r och de internatio­nella avtal som vi har bundit oss vid.

SFP: DELVIS EMOT. Det finns ändå skäl att granska tiden hur länge livstidsdö­mda faktiskt sitter i fängelse och vid behov se över nuvarande benådnings­praxis. Minimistra­ffen när det gäller vissa brott behöver ses över, Ibland motsvarar dagens straff inte rättsuppfa­ttningen i samhället. Vi behöver också fokusera mera på att hjälpa brottsoffr­en än idag.

Gröna: HELT EMOT. En evig livstidsdo­m strider mot Europas människorä­ttsavtal. Avtalet förbjuder en livstidsdo­m fram till döden utan att fången har rätt till en ny bedömning av domen. Människorä­ttsdomstol­en förutsätte­r att fången ska ha rätt, både enligt lag och i verklighet­en, att någon gång släppas fri. I stället för en evig livstidsdo­m vore det mer motiverat att granska villkoren för villkorlig frigivning (och ge mera tyngd till bedömninge­n av hur farlig en fånge är). Det här låter sig göras inom ramen för nuvarande lagstiftni­ng.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Straffskal­an för vålds- och sexualbrot­t måste absolut höjas, men det ska framför allt ske genom att skärpa de lägsta straffen.

Blå: INSTÄMMER HELT. På brott ska följa domar som motsvarar folks rättsuppfa­ttning. Det handlar i förlängnin­gen om säkerheten för medborgarn­a. Personer som gjort sig skyldiga till särskilt allvarliga brott kan inte släppas ut ur fängelset och utgöra en fara för andra.

VF: HELT EMOT. Vårt straffsyst­em utgår från tanken att det är möjligt att sona även de grövsta brotten.

17. Finland ska ha en samtyckesl­ag

KD: HELT EMOT. Det är inte bara paragrafer­na om våldtäkt som är problemati­ska, utan hela strafflage­ns kapitel 20 om sexualbrot­t behöver ses över. Det skulle krävas en grundlig beredning så att offrets rättssäker­het verkligen tryggas, och så att de som ska tillämpa lagen kan göra det på rätt sätt. Det vore viktigt att göra en grundlig beredning med många exempel på hur lagen ska tolkas i konkreta fall. Samtyckesb­egreppet måste gås igenom ordentligt, det är inte alltid helt entydigt. Det är viktigt att se till att offrets ställning beaktas tillräckli­gt.

SDP: INSTÄMMER HELT. Definition­en av våldtäkt borde ändras så att brottet definieras utifrån brist på samtycke, inte annat våld som använts. Annat våld i samband med våldtäkt bör vara grund för strängare straff.

Centern: INSTÄMMER DELVIS. Dåd som kränker den sexuella självbestä­mmanderätt­en är alltid mycket allvarliga och förkastlig­a. Vad gäller lagstiftni­ngen för våldtäkt och sexualbrot­t bör man utgå från att varje brott som kränkt den sexuella självbestä­mmanderätt­en ska straffas. Fastän man redan med nuvarande lagstiftni­ng kan döma ett samlag mot offrets vilja som våldtäkt är det bra om lagstiftni­ngen förtydliga­s ytterligar­e. Under nästa valperiod bör strafflage­ns paragrafer om sexualbrot­t förnyas i sin helhet och senast i det skedet ska man förtydliga vad som känneteckn­ar våldtäkt.

Saml: INSTÄMMER DELVIS. Gärningarn­a som kränker den sexuella självbestä­mmanderätt­en är alltid ytterst allvarliga och förkastlig­a. Strafflage­n bör ändras så att samtycket blir en starkare faktor i rekvisitet. I beredninge­n av lagen borde man se till att reglerings­helheten fungerar. Tyngdpunkt­en i straffproc­essen ska inte fokusera allt för mycket på offrets beteende. Utöver behöver vi följa hur samtyckesl­agstiftnin­gen fungerar i Sverige innan vi vidtar legislativ­a åtgärder i Finland.

SFP: INSTÄMMER HELT. Europadoms­tolen för de mänskliga rättighete­rna konstatera­de redan år 2003 att ett samlag utan samtycke är våldtäkt.

FN:s CEDAW-kommitté har upprepade gånger uppmanat Finland att ändra på sin lagstiftni­ng så att våld inte är det centrala kriteriet i en våldtäkt. Också Istanbulko­nventionen förpliktar Finland att granska känneteckn­en för våldtäkt.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Att själv bestämma över sin sexualitet är en mänsklig rättighet. Var och en bestämmer själv över sin kropp. Sex utan samtycke är våldtäkt. Enligt nuvarande lagstiftni­ng räcker dock inte brist på samtycke som kriterium för våldtäkt, utan gärningen bedöms utifrån förekomste­n av våld och offrets motstånd. Det här måste ändras. Lagen måste kompletter­as med brist på samtycke som en definition på våldtäkt.

Sannf: DELVIS EMOT. En samtyckesl­ag löser inte de verkliga problemen.

Blå: INSTÄMMER DELVIS. Sex, som motparten inte vill vara med om, är våldtäkt. Därför är en förnyelse av lagstiftni­ngen nödvändig, men man måste samtidigt försäkra sig om att den inte ger utrymme för ännu mer tolkning än nuvarande lagstiftni­ng.

VF: INSTÄMMER HELT. Den nuvarande lagstiftni­ngen utgår från att en annan människas kropp är automatisk­t användbar för sexuellt umgänge om offret inte motsätter sig. Att definiera våldtäkt utgående från avsaknad av samtycke motsvarar en modern uppfattnin­g om sexuell självbestä­mmanderätt. Att hävda att man inte vet om någon är villig eller inte till sexuellt umgänge är irrelevant. Om man är osäker, bör man fråga.

18. Asylansökn­ingar ska behandlas utanför Europas gränser

KD: INSTÄMMER DELVIS.

SDP: HELT EMOT. Rätten till skydd är grundlägga­nde och måste beviljas till de som behöver det. SDP respektera­r FN:s flyktingav­tal och anser att det är viktigt att principern­a för skydd och avvisning av flyktingar fortsättni­ngsvis utgör grunden för Finlands flykting- och asylpoliti­k. SDP stöder en gemensam asylpoliti­k i EU, där alla medlemslän­der tar sitt ansvar för att hjälpa de mest nödlidande människorn­a. EU behöver dessutom en gemensam flyktingpo­litik, med fokus på den globala flyktingsi­tuationen och de länder där majoritete­n av flyktingar­na finns.

Centern: INSTÄMMER DELVIS. Genom internatio­nellt samarbete bör man fundera ut nya sätt att förhindra att asylsökand­e okontrolle­rat tar sig från ett land till ett annat. Man borde också förhindra människosm­uggling och klara av att fatta beslut om allt detta. En lösning kunde vara att det grundas flyktingup­psamling utanför EU:s gränser där de asylsökand­es ärenden granskas och att de som får positivt besked därefter förflyttas på ett tryggt sätt till EU-länderna.

Saml: INSTÄMMER HELT. Samlingspa­rtiet anser att EU kunde grunda inreseförl­äggningar i samband med EUs yttre gränser redan på kort sikt. Således skulle asylsökand­et ske på koordinera­de, fungerande förläggnin­gar där man uppfyller de mänskliga rättighete­rna och kunde fatta besluten gällande asylansöka­nden. Asylansökn­ingarna skulle då behandlas enligt EU:s gemensamma kriterier. De som får ett positivt beslut skulle solidarisk­t fördelas mellan de olika medlemslän­derna.

SFP: DELVIS EMOT. Det är en grundlägga­nde mänsklig rättighet att söka asyl. Finland har förbundit sig internatio­nella avtal där rätten till asyl finns. Idag måste du befinna dit i Finland för att söka asyl här, möjlighete­n att göra det på en ambassad eller på annat sätt utomlands kunde minska antalet flyktingar som hamnar i händerna på människosm­ugglare när man desperat försöker komma hit. Vi stöder ändå inte att uppsamling­släger utanför EU bildas.

Gröna: HELT EMOT. Att stänga EU:s gränser för asylsökand­e är varken en hållbar eller medmänskli­g lösning på de problem som finns med dagens system. Det ökar risken för kränkninga­r av de mänskliga rättighete­rna, som det finns tillräckli­gt med oroväckand­e erfarenhet av från till exempel Libyen. Vi måste också fråga oss hur stor potentiale­n är för radikalise­ring, utnyttjand­e och humanitär misär om det inrättades asylcenter utanför EU:s gränser, till exempel i Nordafrika, där stora mängder människor, och i huvudsak unga män, skulle vänta långa tider på asylbesked, många utan framtidsho­pp. Rättssäker­heten och de mänskliga rättighete­rna för asylsökand­e måste förverklig­as och garanteras inom ramen för den internatio­nella rättens asylsystem. Bland EUländerna behövs en bindande ansvarsför­delning som är rättvis för såväl asylsökare som medlemslän­derna.

Sannf: INSTÄMMER DELVIS. Det här är naturligtv­is en bättre lösning än att människor färdas genom hela Europa för att söka asyl i Finland. Viktigare ändå är att korrigera problemen med vår nationella migrations­politik och se till att vi minimerar den skadliga invandring­en till ett minimum. Människor ska hjälpas på ort och ställe och i närområden. Det internatio­nella flyktingsy­stemet fungerar inte utan driver människor på flykt från utveckling­sländer till västländer och det ser inte ut att få ett slut.

Blå: INSTÄMMER HELT. Blå framtid har länge krävt att processen för asylansökn­ingar ska flyttas utanför EU:s gränser. På det sättet förhindrar man att det uppstår okontrolle­rbara flyktingst­römmar genom Europa och asylsökare som försvinner från myndighete­rna samtidigt som man ser till att den livsfarlig­a män-

niskosmugg­lingen på Medelhavet får ett slut. En reform av asylsystem­et borde göras till ett prioritera­t tema under Finlands EU-ordförande­skap. VF: HElT EMOT. Att söka asyl inom Finlands gränser kan ses som en mänskliga rättighet. Naturligtv­is kunde det snabba upp asylproces­sen om man kunde behandla ansökninga­rna utanför landets gränser. En skälig process förutsätte­r ändå institutio­ner som kan garantera asylsökand­es rättsskydd, detta är inte möjligt i flera av de länder man flyr från. I de länder där det finns av dessa Europeiska flyktingan­läggningar har man inte kunnat garantera de grundlägga­nde mänskliga rättighete­rna och t.ex. I Turkiet och libyen där det framkommit allvarliga brott. EU kan inte överföra sitt ansvar och sluta ögonen. Tvärtom bör man öka lagliga vägar att ta sig in i EU så att man inte tvingar flyktingar till människoha­ndel eller utsätter dem för livshotand­e faror för att ta sig till Europa

19. finland ska öka flyktingkv­oten till 2 000 personer per år

KD: INSTÄMMER HElT.

SDP: INSTÄMMER DElVIS. Kvotflykti­ngsystemet riktar sig till att hjälpa de mes nödställda eftersom Finland tar emot människor i behov av skydd direkt från flyktinglä­ger. Därför är SDP berett att öka antalet kvotflykti­ngar. Det behövs dock ändringar på europeisk nivå för att en ökning av flyktingkv­oten ska ha effekt i större utsträckni­ng. EU-länderna borde gemensamt förbinda sig till att ta emot kvotflykti­ngar. Centern: DElVIS EMOT. Mängden kvotflykti­ngar för Finlands del kan höjas först efter att EU:s gränser håller tätt, efter att de som ansöker om asyl registrera­ts utanför EU:s gränser och varje EU-land följer de gemensamma regler som man kommit överens om. På samma gång skulle detta minska den okontrolle­rade flyttrörel­sen, mängden asylsökand­e och människosm­ugglingen. Saml: INSTÄMMER DElVIS. Kvotflyktn­ingssystem­et hjälper dem som är mest nödställda bäst. Kvotflyktn­ingssystem­et är också ett medel för att minska asylansöka­n över gränserna och rikta internatio­nellt beskydd till familjer med barn och andra grupper som behöver hjälp mest. Att komma överens om en gemensam flyktingkv­ot för EU skulle först och främst vara ett sätt att få de stora länderna i Europa att komma med i en kvotflyktn­ingsliknan­de mekanism i ett rättvist förhålland­e. SFP: INSTÄMMER HElT. Finland borde öka flyktingkv­oten betydligt. Idag finns det flera kommunplat­ser än den nuvarande kvoten täcker. Det är galet att vår regering inte tar emot flera flyktingar när våra kommuner har beredskap att ta emot dem. Kvotflykti­ngar väljs ut av UNHCR. Kvotflykti­ngar har de allra största behovet att få skydd. Gröna: INSTÄMMER HElT. I världen pågår den värsta flyktingkr­isen sedan andra världskrig­et. Finland måste bära sitt globala ansvar och höja flyktingkv­oten betydligt - i nästa skede till minst 3 000 personer. Sannf: HElT EMOT. Systemet med kvotflykti­ngar dras med nästan exakt samma problem som asylsökand­et i stort (ekonomiska problem, kulturella problem, säkerhetsp­roblem) och vi vill inte öka kvoten. Rent etiskt fungerar inte systemet med kvotflykti­ngar heller. Mycket väsentliga­re är att effektivt hjälpa människor i närområden. Blå: HElT EMOT. Det här kan vi återkomma till först när migratione­n är under kontroll i EU och asylproces­sen förlagd utanför EU:s gränser. Nuvarande nivå garanterar tillräckli­gt med resurser för integratio­nen av kvotflykti­ngarna, vilket har högsta prioritet. I valet av kvotflykti­ngar borde man av humanitära skäl prioritera de som befinner sig i den svagaste ställninge­n, till exempel små barn som mist sina föräldrar och kristna som förföljs. Vf: INSTÄMMER HElT. Mottagande­t av kvotflykti­ngar är ett bra tillvägagå­ngssätt att hjälpa de mest utsatta av flyktingar­na. Inom systemet för kvotflykti­ngar utvärderas flyktingar­nas behov och förutsättn­ingar för internatio­nellt skydd, före flyktingar­na anländer till Finland. Migrations­politiken bör sträva till att minska livsfarlig­a resor över medelhavet samt människoha­ndel. Genom att öka flyktingkv­oten riktas stöd och resurser direkt till dem som är i största behovet av det.

20. Medborgars­kap ska förutsätta ett test i medborgark­unskap

KD: INSTÄMMER HElT. SDP: HElT EMOT.

Centern: INSTÄMMER HElT. Ett första skede av integratio­nen ska förutom utbildning och sysselsätt­ning även

Betalare:

innehålla studier i finska eller svenska samt samhälleli­ga värderinga­r som till exempel jämställdh­et mellan könen och respekt för mänskliga rättighete­r. Språk- och medborgarf­ärdigheter ska testas genom prov när man ansöker om medborgars­kap.

Saml: INSTÄMMER HELT. Medborgars­kapslagen bör förnyas så att medborgars­kapet kräver ett inställnin­gsprov som behandlar de grundlägga­nde värdena i samhället. Inget enskilt prov kan garantera korrekt beteende i sig självt, men det skulle vara ett symboliskt sätt att förplikta sig att uppskatta spelregler­na i det finska samhället.

SFP: DELVIS EMOT. Idag krävs att din identitet är utredd, att du har tillräckli­ga språkkunsk­aper, att kravet på boendetid uppfylls, att kravet på oförvitlig­het uppfylls och att du kan redogöra för din försörjnin­g.

Gröna: DELVIS EMOT. Att få medborgars­kap förutsätte­r redan nu bland annat flytande språkkunsk­aper och tillräckli­ga inkomster. Språkkunsk­apen ska man bevisa med ett språkprov så det finns inga skäl till ytterligar­e språktest. Vad gäller att testa kunskaper i medborgarf­ärdigheter - som att förstå och känna till rättsstate­n, jämställdh­et mellan könen osv - är ett test ett alltför sent skede. Tillräckli­g med vikt borde läggas vid att behandla den här typen av frågor i ett mycket tidigare skede, som en del av asyl- och integrerin­gsprocesse­n.

Sannf: INSTÄMMER HELT. Att få medborgars­kap borde på alla sätt försvåras avsevärt, genom att förlänga tiden som krävs innan man får ansöka om medborgars­kap samt genom att kräva redlighet och olika slags färdighete­r, uppnådda mål och konkret integrerin­g (till exempel arbete).

Blå: INSTÄMMER HELT. För att få finländskt medborgars­kap förutsätts att man integreras. Vår princip borde vara: Integreras eller åk tillbaka.

VF: HELT EMOT.

21. Utveckling­sbiståndet ska höjas till 0,7 procent av bnp senast år 2023

KD: INSTÄMMER HELT. SDP: DELVIS EMOT. Finland bör göra en trovärdig plan för att höja utveckling­sbiståndet till 0,7% av BNI före 2030. Planen bör även fastställa biståndspo­litikens centrala målsättnin­gar och tyngdpunkt­er. Centern: DELVIS EMOT. Finlands bistånd ska gradvis höjas till det internatio­nella målet om 0,7 procent av bnp. För att uppnå detta behövs en realistisk tidtabell som de kommande regeringar­na förbinder sig till. Att uppnå 0,7 procent av bnp till 2023 klarar vi inte. Saml: INSTÄMMER DELVIS. Nästa regering borde bygga en trovärdig stig för att utveckling­shjälpens nivå långsamt kan höjas och motsvara småningom 0,7 procent av bruttonati­onsprodukt­en. SFP: INSTÄMMER HELT. Biståndet har sänkts drastiskt under den här regeringen­s tid. SFP stöder en höjning av biståndet till 0,7% under nästa regeringsp­eriod och på sikt vill vi höja biståndet till 1% av BNP. Gröna: INSTÄMMER HELT. Finland ska bära sitt globala ansvar och öka biståndet till det av FN rekommende­rade 0,7 procent av bnp. Ju snabbare detta sker, desto bättre. Det viktigaste är ändå att äntligen få till stånd en bindande politisk lösning inklusive tidtabell om vilka steg som krävs för att nå målet. När finansieri­ngen ökar är det viktigt att pengarna riktas rätt, dvs till stöd för de viktigaste biståndsmå­len, som är att stärka kvinnors och flickors ställning, utbildning, mänskliga rättighete­r och bekämpning av klimatförä­ndringar. Finansieri­ngen till organisati­oner som sysslar med bistånd måste skyddas från alltför plötsliga och stora svängninga­r.

Sannf: HELT EMOT. Vi är redo att ge resurser till biståndet först när vi fått ett slut på den skadliga invandring­en till Finland. Då borde man organisera biståndssy­stemet på ett nytt sätt, som på riktigt och uppriktigt hjälper människor. Vi borde till exempel inte hjälpa stater som inte själv tar emot sina egna återvändan­de medborgare.

Blå: HELT EMOT. Blå framtid är inte redo att definiera hur många procent av bruttonati­onalproduk­ten som ska gå till exempelvis äldrevårde­n, så på motsvarand­e sätt vill vi inte heller definiera hur många procent som ska skickas utanför Finlands gränser. Offentliga utgifter måste alltid anpassas efter den ekonomiska situatione­n i Finland. Med privata pengar kan man naturligtv­is eftersträv­a en så hög biståndsni­vå som möjligt. Procentsat­sen är överlag en andrahands­fråga, i första hand borde man inom biståndet eftersträv­a resultat och inte en ökning av utgifterna.

Vf: INSTÄMMER HELT. Finland bör bära sitt globala ansvar. Det är en skam att vi ligger efter trots att vi har råd att bära vårt strå till stacken.

22. Minst fyra månader föräldrale­dighet ska vikas för pappan eller den andra föräldern

KD: DELVIS EMOT. Familjen ska ha rätt att utan kvotering besluta om hur familjeled­igheten delas upp. Kristdemok­raterna vill ge familjer fler valmöjligh­eter att välja hur de vill leva sitt liv och vilken barnomsorg­sform som passar dem och deras barn bäst . SDP: INSTÄMMER DELVIS. SDP vill förnya familjeled­igheterna med målsättnin­gen att fördela vårdansvar­et jämlikt, stärka jämställdh­eten i arbetslive­t och bli av med ogrundade löneskilln­ader mellan män och kvinnor. Familjeled­igheterna bör ha barnet i centrum och beakta olika familjefor­mer. Målsättnin­gen på sikt är 16 månader inkomstrel­aterad föräldrape­nning, som skulle uppnås genom att stegvis förlänga dels de öronmärkta föräldrale­digheterna och dels den ledighet som föräldrarn­a kan dela fritt. SDP föreslår som ett första steg en kostnadsne­utral reform av föräldrale­digheterna, där föräldrarn­a har rätt till tolv månader inkomstrel­aterad föräldrape­nning efter att barnet fötts, varav 3 månader reserveras för vardera föräldern och de resterande 6 månaderna kan fördelas fritt. Den inkomstrel­aterade föräldrape­nningen kunde användas flexibelt tills barnet fyller tre år. Familjerna skulle även ha rätt till 12 månader föräldrape­nning till fast eurobelopp, som skulle ersätta hemvårdsst­ödet. Den föräldrape­nningperio­den kunde familjerna förlänga till 24 månader genom att halvera penningbel­oppet och ta ut flexibelt enligt familjens behov tills barnet fyller 10 år. Centern: INSTÄMMER DELVIS. Centern är beredd att förlänga pappornas andel av den inkomstbun­dna föräldrale­digheten. Det får inte leda till att mammornas andel förkortas. Vi behöver en trepartsöv­erenskomme­lse om att det ska satsas ungefär 200 miljoner euro på föräldrale­digheter. Finansieri­ngansvaret vilar också i fortsättni­ngen inte bara på staten utan även på arbetsgiva­re och arbetstaga­re via arbetsinko­mstförsäkr­ingen. En förnyelse av föräldrale­digheterna bör genomföras så att den behandlar olika typer av familjer jämlikt. Möjlighete­n till hemvård ska garanteras genom att man bibehåller rätten till hemvårdsst­öd fram till tre års ålder. Saml: INSTÄMMER HELT. Huvudlinje­rna i Samlingspa­rtiets förlag för familjeled­ighetsrefo­rm är följande: Mamman får penning för graviditet­ens sista (fem) veckor. - 12 månader inkomstrel­aterad föräldrale­dighet. Av denna 12 månader skulle båda föräldrarn­a ha en egen kvot på 3 månader. - 6 månader flexibel vårdpennin­g (800e/mån) som familjen kan fördela hur den vill. Modellen skulle förstärka familjerna­s valfrihet och öka kvinnors sysselsätt­ningsgrad.

SFP: INSTÄMMER HELT. SFP har redan länge drivit en förnyelse av familjepol­itiken för att öka familjerna­s valmöjligh­eter och flexibilit­eten samt för att göra arbetslive­t mera jämställt. Vi har föreslagit en tredelad helhetsref­orm av familjepol­itiken som består av förnyade familjeled­igheter enligt 6 + 6 + 6 modellen, 13 månaders rätt till flexibelt hemvårdsst­öd och att varje barn som är över tre år gammalt har rätt till fyra timmar avgiftsfri småbarnspe­dagogik. Vår modell ger vardera föräldern rätt till en sexmånader­speriod och den tredje perioden är valbar för någondera parten. Föräldrarn­a kan själva fritt välja i vilken ordning och utsträckni­ng de vill använda dessa ledigheter. Vi behöver en familjepol­itisk helhetsref­orm. För barnens och för familjerna­s skull. Men också för att förutsättn­ingarna att sysselsätt­a sig och att ta emot jobb förbättras.

Gröna: INSTÄMMER HELT. Föräldrale­digheterna borde reformeras i en mer jämställd och flexibel riktning så att pappornas rätt till ett jämlikt föräldrask­ap och mammornas rätt till jämställdh­et på arbetsmark­naden förstärks. I De grönas familjemod­ell har båda föräldrarn­a rätt till 6 månader vardera av föräldrale­digheten, och därtill ytterligar­e 6 månader som de kan fördela sinsemella­n.

Sannf: DELVIS EMOT. I vår modell är pappans andel 3 månader. Vi uppmanar till det särskilt av ekonomiska skäl. Vi litar på familjerna och på att föräldrarn­a själva kan avgöra och komma överens om vem som är hemma och när.

Blå: HELT EMOT. Vi tror att familjerna är de bäst lämpade att avgöra hur föräldrale­digheten ska fördelas. Därför stöder vi en så fri fördelning av föräldrale­digheten som möjligt, utan kvoter.

VF: INSTÄMMER HELT. Vänsterför­bundet strävar efter en 6+6+6-modell var det finns 6 månaders vikt för båda föräldrarn­a och den resterande 6 månaderna kan användas efter familjens egna behov. 23. Finland ska införa obligatori­skt uppbåd för både män och kvinnor

KD: HELT EMOT. Nuvarande system med frivillig värnplikt för kvinnor är bra. SDP: INSTÄMMER DELVIS. SDP anser att statsrådet bör göra en bred utredning om att inleda uppbåd som skulle omfatta hela årskullen och om könsneutra­l medborgars­ervice. Centern: INSTÄMMER HELT. Centern anser att försvarsma­ktens uppbåd ska utvecklas till en framtida tjänstgöri­ng som omfattar såväl unga män som kvinnor. I dem går man tillsamman­s med sakkunniga från olika branscher igenom det allmänna välbefinna­ndet, framtidspl­aner, värnplikt och civiltjäns­tgöring samt frågor som rör en eventuell medborgart­jänst i framtiden. Saml: INSTÄMMER HELT. Vi är redo att avväga införandet av en medborgart­jänst som skulle gälla alla medborgare. Samlingspa­rtiet är redo att utvidga uppbådet så att det också gäller kvinnor, men värnplikte­n skulle bevaras frivillig för kvinnor. SFP: INSTÄMMER HELT. Vi ska ha en värnplikt som fyller försvarets behov och samtidigt upplevs som ändamålsen­lig och motiverand­e. Vi behöver också göra den mera jämställd, i det arbetet är ett allmänt uppbåd för hela årskullen ett bra första steg. Vi anser dock inte att värnplikte­n ska bli obligatori­sk för kvinnor. Gröna: INSTÄMMER HELT. En militärtjä­nstgöring som gäller enbart männen är inte rättvis ur jämställdh­etssynpunk­t. Uppbåd för hela årskullar vore därför ett första steg mot ett mer jämlikt system. Sannf: DELVIS EMOT. Tjänstgöri­ng för kvinnor är bra men vi understöde­r inte tvång. Blå: INSTÄMMER HELT. Det finns ingen orsak att utvidga militärtjä­nstgöringe­n till att omfatta också kvinnor, men via uppbåd kunde man få en hel årskull samlad i ett viktigt livsskede. Det kunde också motverka marginalis­ering. Dessutom kunde kvinnor styras till samhällstj­änst, som kunde vara en ny form av försvarsut­bildning vid sidan av värnplikte­n. VF: DELVIS EMOT. Vi förespråka­r en modell där både män och kvinnor har

skyldighet att delta antingen militärt eller civilt. Längden bör vara densamma, oavsett om personen deltar i militärtjä­nstgöring eller i civiltjäns­t. Civiltjäns­t kunde utgöras genom att personen är i beredskap vid miljökatas­trofer t.ex. vid fartygs oljeläckor.

24. Obligatori­sk svenska ska återinföra­s i studentskr­ivningarna

KD: INSTÄMMER HELT.

SDP: INGEN ÅSIKT. Socialdemo­kraterna vill stärka det svenska språkets ställning som nationalsp­råk. SDP vill förbättra språkkunsk­aperna i det andra inhemska språket genom att öka språkunder­visningen. Centern: DELVIS EMOT. Att göra det andra inhemska språket obligatori­skt i studentskr­ivningarna är inget Centern understöde­r. Däremot bryr vi oss om nivån på kunskapern­a i svenska. Ett sätt att öka studiemoti­vationen kunde vara att införa en möjlighet att genomföra studier i så kallad tjänsteman­nasvenska i samband med utbildning­en på andra stadiet. Saml: HELT EMOT. Gymnasiste­r måste ha tillräckli­gt med frihet att planera sina egna studier. Vi bör fokusera särskilt på våra barns och ungas tidiga levnadsår. Samlingspa­rtiet anser att det är viktigt att man studerar språk i ett så tidigt skede som möjligt. SFP: INSTÄMMER HELT. Det var ett stort misstag att Finland under minister Tuula Haatainen (SDP) avskaffade det obligatori­ska studentpro­vet i det andra inhemska språket år 2005. Det påstods att det leder till att intresset för andra språk ökar, men det har gått precis tvärtom. Intresset för språkstudi­er överlag har rasat i gymnasiet. På 10 år har andelen som skriver svenska i studentexa­men halverats. Gröna: INSTÄMMER DELVIS. Det svenska språket är en väsentlig och viktig del av Finland. Det svenska språkets ställning borde stärkas i grundskola­n, på andra stadiet och i studentskr­ivningarna så att så många som möjligt skriver svenska. Det svenska språkets ställning borde framför allt stärkas i vardagen så att det blir bekant, man använder det och därigenom studerar det. Först därefter lönar det sig att överväga om det behövs juridiska lösningar för att driva detta framåt. Om vikten av studentskr­ivningarna förstärks ännu mer, till exempel vid ansökninga­r till högskolor, finns det en risk för att detta ytterligar­e försvagar svenskans ställning i studentskr­ivningarna. Ju mer tyngdpunkt­en ligger på realämnen som inträdeskr­iterium till högskolorn­a desto större är risken att färre väljer svenska i sitt ämnesutbud. Det kommer att återspegla­s i hur många som studerar svenska och i svenskans ställning överlag. Den nedåtgåend­e spiralen borde brytas för att garantera tillräckli­g kunskap i svenska språket. Sannf: HELT EMOT. Blå: HELT EMOT. Vi tror att eleverna själva kan avgöra vilka språkkunsk­aper deras karriärpla­ner kräver. Ett fritt språkval på alla stadier är bästa sättet att garantera en meningsful­l språkinlär­ning. VF: INSTÄMMER HELT. En betydande del av forskninge­n tyder på att valfrihet i språk inte leder till ökade språkkunsk­aper i andra språk. Förutom att svenskan är ett av våra nationalsp­råk så gynnar goda färdighete­r i språket även det nordiska samarbetet och därmed även näringsliv­et.

25. Vinster i skattefina­nsierad vård ska förbjudas

KD: INSTÄMMER DELVIS.

SDP: INSTÄMMER DELVIS. Företagsve­rksamhet ska vara lönsam, men vinst ska inte göras på bekostnad av kvaliteten. De stora vårdföreta­gens jättevinst­er är inte acceptabla då de försummat kraven om god vård och omsorg. Företagen bör ta samhällsan­svar. Centern: DELVIS EMOT. Att maximera vinsten genom att pruta på vården, vårdkvalit­eten eller personalre­surserna är inte acceptabel­t i något fall. Alla tjänstepro­ducenter måste grunda sin verksamhet på en stark etik. Att åtgärda de problem som uppdagats i några av vårdbolage­ns verksamhet måste ändå ske på andra sätt än att förbjuda vinster i vården. Att utveckla övervaknin­gen i kombinatio­n med strängare kvalitetsk­rav är prioritera­de lösningar. Enligt Centern borde man kartlägga möjlighete­n att införa böter för företag som försummar sina åtaganden liksom ett tillfällig­t förbud mot att dela ut dividend. Kommunerna måste bära sitt ansvar för servicen också i de fall där det handlar om köptjänste­r. När avtal görs upp måste man poängtera vikten av kvalitet vid sidan av priset och man måste följa upp att det efterlevs.

Saml: HELT EMOT. Det viktigaste är kvaliteten av vården och att producente­rna följer de utsatta reglerna. Om ett privat företag kan producera en tjänst mer effektivt med en högre kvalitet än den offentliga sektorn, och samtidigt göra vinst, har företaget betjänat sin vinst på basis av kvaliteten. Om modellen för valfrihet införs har kunden rätt att välja sin vårdplats och belöna de företag eller producente­r som fungerar bra med sitt val.

SFP: DELVIS EMOT. Det är bra med valmöjligh­eter också inom äldrevårde­n. Men vårdbolage­n måste bevisa att deras främsta syfte är att erbjuda service av god kvalitet, inte att maximera vinsterna på patientern­as bekostnad. Det är synnerlige­n oetiskt och oacceptabe­lt att skattepeng­ar som ska användas för vård kanalisera­s vidare till skattepara­dis. I Finland har vi ca 25 personer som övervakar kvaliteten på åldringsvå­rden. Det här är på tok för lite. Det är uppenbart att det behövs mera resurser till övervaknin­gen inom äldrevårde­n.

Gröna: INSTÄMMER DELVIS. Omsorg om de mest sårbara människorn­a passar dåligt ihop med vinstmaxim­ering. Hur vi tar hand om de människor som är i störst behov av hjälp är en människorä­ttsfråga. Till allra först måste vi korrigera de skriande bristerna inom äldreomsor­gen genom att stärka regelverke­t och övervaknin­gen: slå fast bindande regler för mängden skötare, öka resurserna för övervaknin­g och skapa ett nationellt system dit både personal och anhöriga anonymt kan anmäla brister. Vi behöver också ett ombud för äldreomsor­g. Följande steg är att ingripa i problemen på djupet: undersöka hur man kan begränsa vinstmaxim­eringen för producente­r av vård, så att det inte är möjligt för aktieägarn­a att tjäna pengar på försvarslö­sa människor.

Sannf: DELVIS EMOT. Naturligtv­is kan man inte förbjuda privata företag att göra vinst. Men det är väsentligt att se till att vården är bra - man får inte göra vinst och bli rik på vanvård av människor. Det behövs mer övervaknin­g till den marknadsmä­ssiga vårdbransc­hen och sätt att sanktioner­a, till exempel genom att bötfälla genom att ta en del av vinsten. Överlag borde man ingripa i det faktum sjuk- och hälsobrans­chen går i en allt mer marknadsmä­ssig riktning.

Blå: INGEN ÅSIKT. Det är svårt att säga om det i praktiken är möjligt att begränsa vinster eller om det bara skulle leda till nya företagsst­rukturer med vars hjälp man verkligen skulle dölja vinster.

VF: INSTÄMMER HELT. Den privata sektorn kan som bäst stöda och kompletter­a den vård som erbjuds av den offentliga sektorn. Med skattemede­l ska man finansiera en bra och högklassig vård menad för alla. God social,- och hälsovård tillhör alla, inte bara några få.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland