Hårt bestraffade skärgårdsbor
INFRASTRUKTUR Livet på en skärgårdsö har i alla tider varit en dans på törnen. Förr var det ändå i huvudsak vädrets makter som gjorde livet besvärligt. I dag kommer hotet främst från okunniga om inte illvilliga myndigheter på fastlandet.
Ett sådant hot, som om det förverkligas i värsta fall kan leda till bortflyttning från gamla släkthemman, är beslutet att utkräva fastighetsskatt för Natura 2000- och andra naturskyddsområden. Byggförbud råder, ändå kan kraven motsvara siffrorna för strandvillor i lyxklassen. Ett byråkratiskt misstag? Hur som helst ett allvarligt hot mot en levande skärgård.
Också räknenissarna inom Posti – betecknande nog saknar företaget svenskt namn – bidrar med sina nya inskränkningar av utdelningen till öar och holmar aktivt till avvecklingen av en ännu levande skärgård. Utdelning en gång i veckan lyder receptet. I praktiken kan detta leda till än mer omfattande förseningar.
Som Nina Söderlund och Pia Prost konstaterar, i sin ledare i senaste numret av Skärgård, kan det ”ta uppemot en månad för ett brev att komma från Åbo ut till en holme i skärgården, eftersom posten i princip får delas ut på måndag en vecka och på fredag den följande”. Enligt ett besked jag fått får posten inte ens föras till uppsamlingslådor, där mottagarna själva kunde hämta sina brev och tidningar.
Också för fastlandet har posten år efter år systematiskt försämrat sin service, men beslutet om skärgårdsutdelning luktar diskriminering. Ett straff för vilka oförrätter?
Före detta trafik- och kommunikationsminister Anne Berners förslag om chockavgifter för förbindelsebåtar förföll dessbättre.
Här fick i alla fall hotet ett mänskligt ansikte. Men vem döljer sig bakom planerna på att ge mindre statliga färjor tidtabeller, i stället för att de som nu trafikerar enligt behov?
Det beslutet är ännu inte fattat, och kan möjligen stoppas av skärgårdsdelegationen. Och den nya regeringen har också antytt att den bedrövliga postutdelningen i skärgården bör ses över.
Men faktum kvarstår. Det finns krafter i republiken Finland som vill vår skärgård ont. Motiven är för mig en gåta.