Toast eller kanapé?
Den gröna receptmappen lyser bland kokböckerna på hyllan i köket. Allt medan åren går sväller mappen på bredden, som en överjäst deg. Tacksamt har den tagit emot, tuggat, svalt och förvarat recept i snart tjugo år tills den en sommareftermiddag får nog och faller ned med en duns på köksgolvet. Recept och urklipp från diverse tidningar och journaler samt fotokopior och små handskrivna papperslappar, sprider sig som solfjädrar på köksgolvet.
Dessa recept har alltid flutit löst omkring i mappen. De har varken varit prydligt sorterade eller limmade eller funnits arkiverade i datamaskinens mappar. Varje gång ett läckert och lockande recept dykt upp, har det stoppats i mappen, i hopp om att någon gång användas och avnjutas. Detta var före pekplattans tid.
Input i mappen = insamling av recept, har alltid förblivit större än output vid spisen = förverkligande av dem. Drömmar bör man ha, men någonstans går gränsen! Sagt och gjort. Jag ser receptmappen ligga på golvet, uppgiven och utmattad. Det är hög tid att börja s-o-r-t-e-r-a.
– Bäst att sortera under höga himlar, här behövs mycket syre, tänker jag och för ut alla recepten på trädgårdsbordet.
Till en början går det bra. Min logik säger att det är bättre att sortera efter kategori än råvara, således: safter, soppor, såser, sallader, fisk-kött-hönsrätter, pasta, bakverk och efterrätter. Emellanåt slänger jag bort recept, men med en viss beslutsångest. Det går tre timmar. Plötsligt kommer det en vindpust och alla recepten flyger uppåt i en virvel och landar sedan bland de täta och taggiga rosenbuskarna. Det första receptet, som jag efter en viss ansträngning tar upp bland buskarna, har rubriken ”Alla vägar bär till skogs” och berättar om skördetid i lingonskogen.
Jag börjar komma till insikt om någonting stort. Jag inser att ifall någon utomstående person skulle slänga bort, låt oss säga, hälften av alla recept i mappen, skulle jag med stor sannolikhet inte märka någonting alls! Så varför spara på recept? Min faster sade alltid att man tager vad man haver.
Jag beslutar mig alltså för en ny strategi. Recept med roliga rubriker, definitioner eller historier sparar jag! Vad sägs om ”Kållandet kallar – höstens rikliga kålskörd i mustiga grytor och soppor”? Har ni förresten tänkt på att skillnaden mellan toast och kanapé är ett besök i stekpannan? Den senare serveras alltid kall. Visste ni förresten att rätten Janssons frestelse egentligen är titeln på en film från 1928? Historien berättar att kokerskan Broberg skulle tillreda en middag på Östermalm i Stockholm. Hon hade just sett sin favoritskådespelare Edvin Adolphsson i filmen och när hon fick frågan vad det var för rätt hon serverade klämde hon i med filmtiteln!