I Trumps Amerika
Att resa”, skrev Mark Twain, ”är fataalt för fördomar”. Påståendet finns i hans första bok, ett skämtsamt reportage om välmående amerikaner på gruppresa i Europa och Mellanöstern för hundrafemtio år sedan: The Innocents Abroad.
Under ett besök i författarens ståtliga hem i Hartford, Connecticut, får man veta mera om honom. Samuel Langhorne Clemens, som han egentligen hette, växte upp vid Mississippi och var som ung man lots på flodens ångbåtar. Men den längsta tiden bodde han med familjen i detta fina, representativa hus. Där skrevs också de samhällskritiska romanerna om Tom Sawyer och Huckleberry Finn.
Det ovannämnda citatet kunde ha varit mottot för vår resa genom USA – i tre veckor med bil och med tåg, från öst till väst – för att hälsa på släktingar och vänner och få en känsla för Donald Trumps Amerika. Ibland kan det dock vara motsatsen som gäller: Att resa bekräftar också fördomar.
I dagens USA är det känsligt att tala om politik med främmande människor. En gång blir vi till och med uppmanade att inte nämna Trump vid namn. En rik äldre dam låter förstå att hon inte gillar hur presidenten uppför sig, men trots det tycker hon att han gör ett bra jobb. Slutligen handlar det om den egna plånboken, säger hon och frågar lite senare: Har ni demokrati eller socialism i Finland?
Många som är kritiska till Trump vill höra hur man ser på honom i Europa. För andra är politiken tabu, de varken frågar eller ger konkreta svar. En före detta affärsman, som vi träffar på tåget, säger rakt ut att han är Republikan och har valt Trump. Alla politiker är korrupta, påstår han: Landet behöver en företagsledare som rättar till det som gjordes fel, ekonomin blomstrar och presidenten har redan uppnått påtagliga resultat. Mannen är övertygad om att Trump blir återvald 2020. På ost- och västkusten väljer man Demokraterna, säger han som själv är från Pennsylvania. Mitt i landet väljs Trump.
USA är ett rikt land. De flesta har det uppenbarligen bra, är vana vid att leva stort och i överflöd. Lika uppenbart är behovet att satsa stort på infrastrukturen. Det är nästan omöjligt att klara sig utan bil i vardagslivet, men vägar och broar är i ett beklagligt skick. Våra vänner kör drygt tolv kilometer till den närmaste stormarknaden för att handla mat. Småstäderna förstörs av gigantiska Shopping Malls och deras parkeringsplatser. Seriösa åtgärder mot klimatförändringen skulle kräva en fullständigt annan och för många amerikaner främmande livsstil.
Landet är djupt splittrad socialt, politiskt, kulturellt. Det förändras snabbt. Nyligen publicerades statistik som visar att vita barn under 15 år för första gången börjar bli en minoritet i sin åldersgrupp. Invandare från Latinamerika och Asien är de snabbast växande grupperna bland de vuxna. Trenden skrämmer tydligen Trumps mest trogna anhängare: vita män utan högre utbildning.
Bara en politiskt moderat vit man har en chans att besegra Trump, anser en ung, professionell framgångsrik kvinna i Kalifornien. Men starka kvinnor bland Demokraternas tjugo presidentkandidater profilerar sig just nu genom att attackera den tidigare vicepresidenten Joe Biden som ännu leder i opinionsmätningarna – också jämfört med Trump.
Även presidentens brinnande motståndare utesluter inte att han kan vinna en gång till. Och överraskande ofta hörs misstanken om att Trump efter ett nederlag skulle vägra erkänna att väljarna har gått emot honom.
Vad som helst kan ännu hända. Valkampanjen har inte ens börjat på riktigt. Men det angår också oss om världens mäktigaste demokrati kan befria sig ur den djupa förtroendekris USA nu befinner sig i.
”I dagens USA är det känsligt att tala om politik med främmande människor. En gång blir vi till och med uppmanade att inte nämna Trump vid namn. En rik äldre dam låter förstå att hon inte gillar hur presidenten uppför sig, men trots det tycker hon att han gör ett bra jobb.”