Får alla chansen att lära sig simma?
Om man inte identifierar sig som antingen flicka eller pojke kan simhallen och badstranden vara jobbiga platser att gå till, i ett samhälle som i så många sammanhang, felaktigt, utgår från att det endast finns två kön. För många finlandssvenska barn och unga hör simskolan sommaren till. Men hur inkluderande är simskolan egentligen?
– Vi behöver alla fundera mer på hur vi skapar platser där alla kan känna sig bekväma, säger helsingforsaren A Oksanen som identifierar sig som transmaskulin.
För många finlandssvenska barn och unga är Folkhälsans simskola en rolig och lärorik aktivitet som hör sommaren till. Men för barn och unga som identifierar sig som något annat än pojke eller flicka kan stranden eller simhallen vara en jobbig och icke-inkluderande plats.
Helsingforsbon A Oksanen definierar sig som transmaskulin och är 18 år gammal. Oksanen gick i simskola på finska i Nurmijärvi som ungt barn.
– Om man på något sätt upplever att man inte passar in i de binära könskategorierna så kan simhallen och badstranden vara jobbiga platser att gå till. Jag har en vän som har sagt att ”om man bara skulle vara cis–man så skulle man kunna gå till vilken strand som helst”. Nog begränsar det ju en, säger Oksanen.
En cis-person är en person som identifierar sig med den könsidentitet som registrerades åt en vid födseln. Inom många sammanhang i samhället utgår man från att personer identifierar sig endast antingen som kvinna eller man.
– Jag har personligen kunnat hantera att gå till stranden rätt så bra. Transmaskulina personer kan till exempel ha så att säga vanliga badbyxor och en hudfärgad binder på sig när de simmar. Eller så simmar man med skjorta på, en del gör det också. Man hanterar det på olika sätt, säger han.
En binder är ett klädesplagg som liknar en topp, som till exempel transmän och icke-binära personer kan använda för att platta till eller dölja brösten.
Lotte Telakivi är koordinator för ungdomsarbetet på människorättsorganisationen och transcentret Seta. Telakivi berättar att de flesta ungdomar som är trans eller icke-binära som hon har kommit i kontakt med undviker platser där man behöver byta om bland andra människor.
– Samtidigt finns det sparsamt med information om hur transunga och icke-binära har det vad gäller något så specifikt som simundervisningen och simskolor, säger Telakivi.
Transinkluderande direktiv saknas
Under sommarmånaderna, men även året runt, ordnar Folkhälsan simundervisning runtom i Svenskfinland. Totalt cirka 6 000 finlandssvenska barn i åldrarna mellan 6–11 år deltar i Folkhälsans sommarsimskolor, som ordnas av regionala lokalföreningar. Enligt Telakivi är det svårt att säga hur många barn och unga som identifierar sig som något annat än flicka eller pojke.
– I Institutet för hälsa och välfärds enkät ”Hälsa i skolan” från 2017 svarade lite över fem procent att de inte identifierar sig med det kön som de har definierats med vid födseln. Men på grund av att frågan var oklart formulerad kan andelen vara större, säger Telakivi.
Anna Fröding, simkoordinator för Folkhälsans simskolor i Österbotten, säger att Folkhälsan aktivt jobbar för att alla ska vara välkomna till simskolan.
– Men just nu har vi inga konkreta direktiv eller policys i vår handbok för Folkhälsans simverksamhet över hur vi inkluderar trans- eller ickebinära barn och unga. Men vartefter som samhället utvecklas så får vi också utvecklas, säger Fröding.
Alla Folkhälsans simlärare går en obligatorisk fortbildning varje år. Olika teman för fortbildningen har bland annat varit mobbning, jämlikhet och likabehandling. Fröding sitter med i Folkhälsans arbetsgrupp som varje år läser igenom och uppdaterar simskolans handbok med bland annat allmänna direktiv för simskolans lärare och ledare.
– Enligt de erfarenheter jag har av att koordinera simskolor så har transinkludering inte varit en fråga vi har behövt ta ställning till, men det kanske blir det med tiden. Jag hoppas att alla känner sig välkomna till simskolan, säger Fröding.
Fröding berättar att de flesta av simskolornas stränder bara har omklädningsrum för flickor eller pojkar, medan det finns badstränder som inte har några regelrätta omklädningsrum alls – då byter simadepterna om på stranden.
– Om någon som identifierar sig som trans eller icke-binär skulle känna sig obekväm i vår simverksamhet hoppas jag att hen tar kontakt med oss simkoordinatorer vid Folkhälsan, säger Fröding.
Könsroller begränsar alla
A Oksanen säger att det skulle vara viktigt att fundera mer på hur samhället kunde bli mer inkluderande för andra könsidentiteter än de binära könen.
– Könsneutrala omklädningsrum behövs. Det betyder inte att alla skulle behöva använda samma omklädningsrum men att det ens skulle finnas ett tredje alternativ, säger Oksanen.
Anna Fröding berättar att frågan om ett tredje, könsneutralt, omklädningsrum också är en fråga för skolornas simundervisning, eftersom alla barn inte går Folkhälsans simskola.
– Vi räknar till exempel med att cirka 35 procent av skoleleverna i årskurserna 1–6 i Österbotten går vår sommarsimskola.
Enligt Oksanen är det också viktigt att påpeka att den här diskussionen inte bara gäller för Folkhälsan, utan för hela samhället i stort. Och det handlar inte ”bara” om omklädningsrum.
– Vi behöver bryta ner det här starka kategoriserandet av kön och könsroller i samhället. Vi är ibland så otroligt oflexibla vad gäller kön att ingen får rum att leva. Alla påverkas av de här starka könsrollerna, det begränsar våra beteenden och liv mycket, säger Oksanen.
Många erfarenheter av våld och trakasserier
Enligt Lotte Telakivi behövs ett tredje omklädningsrum så att alla skulle ha ett tryggt ställe att byta om.
– Så gott som alla trans och icke–binära unga har erfarenheter av våld, trakasserier eller mobbning av olika slag. Många har också erfarenheter av att ha pratat med vuxna om vad de har blivit utsatta för utan att någon reagerar, säger Telakivi.
Ett tredje omklädningsrum och till exempel individuella bås att byta om i är några konkreta exempel på hur vi i samhället kunde skapa mer inkluderande miljöer, enligt Oksanen.
– Det här är saker som måste bestämmas på institutionell och heltäckande nivå. Det enda sättet att till exempel få könsneutrala omklädningsrum är att man helt enkelt bygger sådana. Så redan i planeringsskedet av olika byggnader måste man tänka på det här.
– Vi behöver alla fundera mer på hur vi skapar platser där alla kan känna sig bekväma, säger Oksanen.
Vi behöver alla fundera mer på hur vi skapar platser där alla kan känna sig bekväma.
A Oksanen
Oksanen föredrar att inte använda sitt fullständiga förnamn och därför används det inte i artikeln. Oksanen kommer att inleda en könskorrigeringsprocess och kommer också att byta namn.