Jersey behöver ingen brexit
Det finns delar av Storbritannien som aldrig behövt bekymra sig för brexit. Jersey, Guernsey och de andra Kanalöarna utanför den bretonska kusten är inte och har aldrig varit medlemmar i EU. De har en egen unik statsbildning och är av många olika anlednin
Kanalöarna utanför den bretonska kusten har aldrig behövt engagera sig i brexitdebatten. De har aldrig varit medlemmar i EU. Den unika statsbildningen är en av orsakerna till att besöka den 116 kvadratkilometer stora ön Jersey, där livet domineras av ebb och flod. Havsvattennivån kan variera med tolv meter, och vissa tider på dygnet kan man gå torrskodd till befästningen Elizabeth Castle på klippön utanför kusten.
Den 116 kvadratkilometer stora ön Jersey har en uppsjö långgrunda sandstränder, bra surfingmöjligheter, vänliga pubar, ringlande småvägar och mycket historia i en blandning av franskt och brittiskt lynne.
Vi som var unga på 1980-talet minns tv-deckaren Bergerac, som spelades av John Nettles, som också under en rad av år var bosatt här.
Jersey är en utmärkt plats för den som vill förundra sig över tidvattnet. Alla öbor har en app i mobilen som berättar om när vattnet drar sig tillbaka respektive återkommer.
Ebb och flod
Stränderna blir breda och lustjakter och fiskebåtar i hamnarna sjunker till vila i dyn när havet drar sig tillbaka.
– Havsnivån kan variera med upp till tolv meter, säger Tony Pike, som jag träffar på Jersey.
Bara några hundra meter utanför hamnen i huvudstaden Saint Helier, dit färjorna från Saint-Malo och Portsmouth anländer, ligger en befästning på en klippö. Det är Elizabeth Castle med anor från 1590-talet.
Vissa tider på dygnet kan man promenera ut till ön, och till och med gå runt den. Några timmar senare krävs båt för att ta sig dit.
Om man inte väljer Charming Betty förstås – ett amfibiefordon som likt en buss rullar ut i havet. När vågorna lyfter hjulen från botten kopplar besättningen in propellern och så gungar det till. Lite lätt på sned mot vinden puttrar fordonet vidare till ön.
Eremiten blev martyr
Det var här, längst ut på en enslig klippa som eremiten Helier bodde i en grotta. Hans jobb var att hålla utkik efter pirater och smugglare och varna öborna om någon nalkades. Hans arbete uppskattades inte av piraterna som högg huvudet av honom. Efter det blev han martyr, Jerseys skyddshelgon och gav namn åt huvudstaden. Yxorna som halshögg honom blev stadsvapen.
Befästningarna på Elizabeth Castle har anor från 1590-talet, men avmilitariserades och förvandlades till museum redan 1923. Bara sjutton år senare, 1940, fick de militär betydelse igen då Nazityskland ockuperade de brittiska Kanalöarna och göt bombskydd och monterade upp luftvärnskanoner, även här.
Jersey, Guernsey och de andra öarna, Sark och Alderney, var alla ockuperade. Minnen från ockupationen finns överallt.
När Hitler och Albert Speer byggde Atlantvallen för att försvara det tyska riket mot angrepp och invasioner, från Norska ishavet till Biscayabukten, hamnade en tolftedel av all betong på just Kanalöarna.
Fjäder i Hitlers hatt
Ockupationen av de här brittiska öarna var en fjäder i hatten för Hitler. Jersey förvandlades mer eller mindre till en bunker, men praktiskt taget i onödan. Krigets fasor kom aldrig till öarna, där ockupationen i stället kom att handla om relationen mellan lokalbefolkningen och de tyska soldaterna.
På museet Jersey War Tunnels exponeras ockupationstiden 19401945 och alla dess aspekter. Från de tidiga mötena mellan tyska soldater och öbor, till de sista åren då hunger och köld gjorde relationerna frostigare.
– De var väldigt artiga och trevliga i början, minns Yvonne Isherwood, som jag träffar på puben Tenby’s i St Aubin, tillsammans med hennes man David och vännen Don Dolbel.
Bland tyskarnas första åtgärder var att flytta klockan, införa centraleuropeisk tid, samt lägga om till högertrafik.
Vega räddare i nöden
Efterhand som kriget fortsatte blev förhållandena svårare och svårare på öarna. Dagen före nyårsafton 1944 anlöpte det svenska fartyget S/S Vega hamnen i först Guernsey, och därpå Jersey, med förnödenheter från Röda Korset. Alla öbor fick sitt paket.
93-årige Don Dolbel minns känslan när han gick hem med sitt paket.
– Jag hade kunnat döda om någon försökt ta det ifrån mig, säger han med djupaste allvar.
S/S Vega har ett stort utrymme i öbornas tacksamma hjärtan och är troligen det fartyg som finns i flest
modeller på öarna. På tunnelmuseet heter serveringen Café Vega.
Jersey War Tunnels består av ett kilometerlångt tunnelsystem som tyskarna byggde med slavarbetare, främst från Ryssland och Östeuropa, för att ge skydd vid de brittiska flyganfall som sedan aldrig kom. 1943 byggdes det om till fältsjukhus, men det har heller aldrig använts i någon större utsträckning.
Gräver ut bunkrar
Tunnelmuseet är privatägt, men föreningen Channel Island Occupation Society (CIOS) har tagit som sin uppgift att bevara de fysiska minnena från ockupationen och har grävt ut och återställt flera andra av de gamla tyska befästningarna. En sådan som visas upp för turister är Batteri Moltke på Jerseys karga nordvästra kust.
Tony Pike är ordförande i CIOS och eldsjälen bakom den här renoveringen.
– Vi vill visa hur det verkligen såg ut. Det är otroligt hur mycket tyskarna byggde här under de här åren, säger han.
För att nå till Batteri Moltke kör man, vänstertrafik igen naturligtvis, på smala vägar genom byar och samhällen, och lummiga lantliga landskap. Man får vara beredd på att man kan möta en sopbil eller en dubbeldäckarbuss bakom nästa vägkrök, annars är det behagligt fritt från tung trafik.
Kör man fel är det bara att svänga vid nästa avtagsväg. Ön är så liten att en felkörning blir en bagatell.
Medan den södra och östra sidan av ön har långa och breda sandstränder, är landskapet i nordväst och norr kargare och vildare med klippor och stup. Längs kusten ligger det ena försvarstornet efter det andra.
Längst upp i norr finns Devil’s Hole, en kraterliknande klippformation som ger kusliga ljud ifrån sig då vågorna slår in och drar sig ur grottor och hålor i berget.
Bara ett stenkast inåt land, i Saint Mary, ligger Jerseys enda vingård, La Mare Wine Estate, som förutom vin tillverkar och säljer såväl gin som marmelader.
Publivet är genuint brittiskt på öarna och det är lätt att komma i kontakt med lokalbefolkningen på puben. På ett plakat utanför en pub i Saint Helier står det: Hungrig? Vi har mat. Törstig? Vi har alkohol. Ensam? Vi har alkohol…
Hederspolis
Tony Pike är också ”honorary policeman”, en sorts frivilligpolis på Jersey. Det är ett system där lekmän, efter utbildning, tjänstgör som poliser, utan ersättning.
– Det handlar mest om trafikövervakning och att se till att folk inte tar bilen hem efter puben, säger Tony, som tycker att det är ett utmärkt system. En eller två dagar i månaden drar han på sig uniformen.
Vi vill visa hur det verkligen såg ut. Det är otroligt hur mycket tyskarna byggde här under de här åren.
Tony Pike