Ta hem ISIS-familjerna

KRIG Under det spanska inbördeskriget reste republikanernas sympatisörer från många länder till Spanien för att delta i kampen mot diktatorn Franco. En av dem var Ernest Hemingway som skrev boken ”Klockan klämtar för dig”. I våra krig har sympatisörer från andra länder ställt upp som frivilliga, ett fenomen som setts i många krig. Hemingway och de frivilliga hade och kommer att ha vår beundran.

Nu har vi huvudbry med folk som rest till Syrien för att hjälpa terroristerna i ISIS i deras ”fattigmanskrig”, ett uppenbart olagligt krig. Hur skall vi straffa dem som förbrytare, så att de aldrig mera själva begår eller lockar andra att begå liknande brott och terrordåd? Vi föreställer oss att en tydlig gräns, ett vattentätt skott skiljer lagliga krig från olagliga krig – en dessvärre naiv och romantisk bild.

Det tråkiga är nämligen att krigets teori skiljer sig från dess praktik. I många, kanske i alla såkallade lagliga krig förekommer uppenbart olagliga inslag, som endast undantagsvis eller långt i efterhand återberättas. Regeln är att de som deltagit eller bevittnat såkallade brott mot mänskligheten, förföljs av plågsamma minnesbilder, mardrömmar, kanske rentav psykisk ohälsa för återstoden av livet. Det är tyvärr sannolikt att alla krig i alla tider innehållit brott mot mänskligheten.

Det vattentäta skott som vi föreställer oss mellan lagliga och olagliga krig är endast teoretiskt, i praktiken obefintligt. Därför tvivlar jag att vi skulle kunna lösa dilemmat kring ISIS-krigarna på juridisk väg. Kunde vi i stället se det som ett terapeutiskt problem? Hur minimera skadan? Hur skall man behandla medborgare som har en galen politisk uppfattning, en galen tro? Hur skall vi handla för att deras galenskap inte skall radikaliseras eller spridas? Ur kriminologisk och social synpunkt förefaller det sig finnas långt flera möjliga handlingsvägar.

❞ I många, kanske i alla såkallade lagliga krig förekommer uppenbart olagliga inslag, som endast undantagsvis eller långt i efterhand återberättas.