Nostalgins tid
”I skuggornas rike ska man akta sig för tavlans bedrägeri. Somran di kåmer int som förr”, sjunger Månskensbonden vemodigt i sin låt Somran. Sommaren är nostalgins högsäsong.
Minnen väcks till liv då vi återvänder till barndomens landskap och gamla smultronställen. Då kändes att solljuset var annorlunda, mjölken godare och tiden oändlig. I de otaliga sommarloppisarna botaniserar vi bland materiella reliker och bilder av förflutna ögonblick flimrar förbi. Strävheten i mammas sommarklänning i terylen från Oravais fabrik. Doften av kaffet som måttades ur Pauligs plåtburk. Mopeden som den tuffaste killen i skolan körde.
Vi längtar nödvändigtvis inte tillbaka, snarare handlar det om en romantisk känsla av tidens gång. En bitterljuv sorg över något som gått förlorat och inte kan återskapas. Annat än i minnet.
Ordet nostalgi består av de två grekiska orden nostos – att återvända hem – och algos – smärta. En längtan att återvända till en plats eller tid åtföljd av lidande. Men, det var inte grekerna som gav nostalgin dess nutida mening utan den schweiziska läkarstudenten Johannes Hofer, som 1678 diagnosticerade sjuklig hemlängtan som nostalgi. Från medicinen har begreppet spritt sig till andra områden – kultur, historia och politik – för att fånga en känsla av förlust.
Den ryska litteraturforskare Svetlana Boym skiljer mellan reflektiv – reflekterande – och restorativ – återställande – nostalgi. Medan den reflekterande nostalgin är drömskt bitterljuv, som somriga barndomsminnen, lovar den återställande nostalgin att vända klockan tillbaka. Löftena åtföljs av mer eller minde konspiratoriska förklaringar till varför det förflutna gått förlorat. Syndabockar hålls ansvariga för händelsernas förlopp.
”Vi måste återupprätta känslan av Sverige” sade Jimmy Åkesson i sitt tal under politikerveckan i Almedalen, och citerade Vilhelm Mobergs essä Svensk strävan, som skrevs på beställning av försvarsstaben 1942 då man befarade att Tyskland skulle invadera Sverige. Sverigedemokraternas partiledare har i tidigare tal beskrivit Sverige som förlorat och i förfall: Jag känner inte igen Sverige längre. Det här är inte Sverige. Det kan inte vara Sverige. Men så inser jag att det är Sverige. Det är det nya Sverige. Det är det nya, fantastiska, spännande, multikulturella lyckorike som så många inom de gamla partierna har skapat. Här är vi nu, med något som mest liknar krig på gatorna.
Den samtida politiken präglas av återställande nostalgiska idéer. De tidigare progressiva och framstegsinriktade politiska ideologierna – liberalismen och socialdemokratin – utmanas av politiska berättelser om att det var bättre förr. Att framtiden finns i backspegeln. Före invandringen och multikulturalismen då vi var mera socialt och kulturellt lika varandra. Före feminismen och HLBTQ-rörelsen som urholkade familjen. Innan EU begränsade det nationella självbestämmandet och globaliseringen flyttade produktionen till andra länder.
President Trumps slogan ”Make America great again” fångar pregnant den återställande nostalgin. Liknande slagord och historiska berättelser om förlorade paradis förekommer även i andra högerpopulistiska och nationalkonservativa partiers berättelser. Take back control–retoriken i Brexitkampanjen refererande till ett brittiskt historiskt förflutet som en självständig global stormakt.
Nostalgin slipar av de såriga och hårda kanterna i historien, och förstärker medvetet de önskvärda dragen. Det har sagts att nostalgi är historia utan minne; en form av selektiv varseblivning. Nostalgi är för minnet som kitschen för konsten.
Den politiska nostalgin målar upp ett förflutet i skimrande färger och blundar för dess skuggor. Afroamerikaner och andra minoriteter frågar sig vilket och vems USA ska göras stort? Det USA som var än mer rasistiskt och diskriminerande än i dag? Den nationella gemenskap som Sverigedemokraterna beskriver i termer av det svenska folkhemmet som uteslöt samer, tornedalsfinnar och andra minoriteter. En tid då kvinnans ekonomiska oberoende och frihet var begränsad då kvinnan bar det primära ansvaret för hemmet och barnuppfostran. Europa uppvisar många exempel på konsekvenserna av att bygga murar och nationell protektionism – minskat välstånd och våldsamma konflikter.
Moderniteten är en grundläggande idé i politiskt progressiva ideologier som socialism och liberalism. En föreställning om att samhället är stadd i konstant förändring till det bättre – större frihet och ekonomiskt välstånd – genom reformer som vägleddes av effektivitet och rationalitet. Trots att förändring är smärtsam bör den bejakas, och är till och med nödvändig för samhällets utveckling. Enligt Marx var nostalgi i likhet med religionen ett opium för folket. Nostalgin tjänade konservativa krafter skeptiska till den samhällsutveckling som hotade deras privilegier och position. Den var ett hinder för större socioekonomisk jämlikhet.
Den politiska nostalgin tycks ha en attraktionskraft vid genomgripande samhällsförändringar som inger känslor av att man inte har kontroll. En känsla av att samhället är i förfall göder tankar om att ”det var bättre förr”. Vi ska inte blunda för att modernitetens föreställningar om den eviga ekonomiska tillväxten också har sina skuggsidor. Trots att det ekonomiska välståndet ökat totalt har de socioekonomiska skillnaderna ökat mellan de rikaste och fattigaste. Vårt sätt att leva har gett upphov till de klimatförändringar som hotar jordklotets livsbetingelser.
Men, är en känsla som bygger på föreställningar om en förfluten guldålder och löften om en återställning, svaret på dagens utmaningar? På samma sätt som fake news ger vinklade och icke faktabaserade tolkningar av och förklaringar till samhällsutvecklingen erbjuder nostalgin en skevt färgad bild av historien. Som Månskensbonden sjunger : I skuggornas rike man ska akta sig för tavlans bedrägeri.
”De tidigare progressiva och framstegsinriktade politiska ideologierna – liberalismen och socialdemokratin – utmanas av politiska berättelser om att det var bättre förr. Att framtiden finns i backspegeln.”
ANN-CATHRINE JUNGAR är Jakobstadsbördig forskare i högerpopulism vid Södertörns högskola i Stockholm.