Allah99, sisu, salmiak

I slutet av Hassan blasims roman Allah99 reser huvudpersonen, veterinären och författaren Hassan Buma från Helsingfors till Kairo. På planet läser han ungraren Lázló Krasznahorkais roman Satantango, nyligen utgiven i arabisk översättning. Hans finska bänkgranne frågar snart, precis som Buma gissat att han skall göra så fort hans blyga tungas band lösts av den första drinken: ”Arabiska ser så vackert ut, är det där Koranen?” När medresenären får höra att boken är en dystopisk roman och dess läsare ateist och författare, vill han berätta en historia om en finsk seriemördare.

Blasim/Buma är visserligen uppgivet ironisk mot de fördomar och stereotypier han utsätts för i Finland, men jag får känslan att han förlåter sin nya bekantskap eftersom han med förtjusning återger dennes berättelse, bland många andra märkliga historier i romanen. Han kvitterar med en liten klichéspark om livet i Finland. Seriemördaren är nämligen specialiserad på att lura med sina offer på en roddtur och dränka dem i en idyllisk insjö. Han heter Isisu – ”sisu” som i den uthållighet vi inbillar oss att är något typiskt finskt. Den pratsamma bänkgrannen själv heter Salmi-Aki, en hänvising till salmiak, som finländare älskar men många andra godisätande folk anser oätlig.

Filmregissören och författaren Hassan Blasim, f. 1973, kom till Finland för femton år sedan på flykt från diktatorn Saddam Husseins Irak. Medan han bott och skrivit här har översättningarna av hans noveller från arabiskan till (åtminstone) engelska, franska, tyska, svenska, danska, norska och finska gjort honom internationellt berömd utanför den arabisktalande världen. Recensenter i olika länder jämför honom med Kafka, Borges, Gogol, Bolano...

Blasims två novellsamlingar – Irakisk Kristus heter den som finns på svenska – dominerades av våld. Motivet var våld, språket följde våldets logik, krossade realismens kronologiska och logiska ordning och frammanade groteska och surrealistiska mardrömsvisioner.

I romanen allah99 är tempot lite lugnare. Många av personerna dör i terrorattacker, men däremellan händer annat. Buma interagerar med sina nya landsmän (och -kvinnor) i Finland huvudsakligen på murriga barer (och i sängen), och skriver. Han samlar på berättelser från sitt forna hemland genom intervjuer och utväxlar långa e-postbrev med en gammal dam som kallar sig Ayn Mim. Korrespondensen handlar mycket om den rumänska filosofen Emil Cioran, om litteratur, filosofi och estetik. Romanens Buma lever liksom verklighetens Blasim i exil på en partikulär plats, men är hela tiden hemma i en universell värld, litteraturens. Referenser vi känner till är förutom Cioran till exempel Italo Calvinos Palomar, Joyce, Dante...

Här njuter vi av Blasims tragiska och våldsamma, humoristiskt ömsinta och råa, snuskiga och renhjärtade texter på finska i den mångkunniga Sampsa Peltonens översättningar – det första språk Allah99 översattes till var finskan.

Hur troget Peltonen återger Blasims språkliga trapetskonster mellan arabiskans olika register kring frågor om politik, sex och religion kan jag ju inte veta – men Peltonens finska språkvärld är rik och njutbar, och det är uppenbart att en författare som Blasim kräver en översättare som han, med goda kunskaper i källspråkets historiska och politiska kontext.

Det vi kallar ”Finlands litteratur” är alltså inte bara det som skrivs här på våra små nationalspråk finska och svenska, eller på gamla minoritetsspråk som samiska. Att vårda och odla de här språken är fortfarande ett viktigt kulturpolitiskt uppdrag. Men vår nationella litteratur innefattar också sådant som skrivs här i Finland på andra språk, nyare i våra nejder, och som förmedlas till finskan eller svenskan via översättningar. En oumbärlig del av vår interaktion både inom landets och den finländska kulturens gränser, och med världen utanför.

Allah99, alltså 99هللا är utgiven på arabiska 2018 av förlaget Mutawassit, som verkar i Italien. Jonathan Morén håller på att översätta den till svenska och Jonathan Wright till engelska. Planer finns på översättning till åtminstone nederländska och tyska.

”Här njuter vi av Blasims tragiska och våldsamma, humoristiskt ömsinta och råa, snuskiga och renhjärtade texter på finska i den mångkunniga Sampsa Peltonens översättningar – det första språk Allah99 översattes till var finskan.”

PIA INGSTRÖM