Samiska kvarlevor återfördes till sin vilojord
För nästan 70 år sedan grävdes kvarlevor från 25 individer upp från den gamla kyrk- och marknadsplatsen Gammplatsen i Lycksele i södra Lappland. Nu har de döda återförts till sin ursprungliga gravplats, i det största enskilda återbördandet av mänskliga kvarlevor i Sveriges historia.
Solen strålade genom träden och lyste upp skogsgläntan i Gammplatsen när kvarlevorna från de 25 personerna åter sattes ned i jorden – bara några meter från där de en gång plockades upp för nästan 70 år sedan.
Gravplatsen omgärdas av en stenmur och runt den stod mängder av människor – många av dem klädda i samedräkternas karakteristiskt röda och blåa färger – och följde hur askbärarna kastade ned jord i det nygrävda hålet i marken, över de förfäder som nu fick återvända till den plats där de en gång hade legat. På samma plats har förutom de som nu återbördats många andra samer tidigare begravts.
”Ett övergrepp på mänskligheten”
Ceremonin inleddes när kortegen med representanter från Historiska museet och Västerbottens museum anlände bärandes de näveraskar med kvarlevor som skulle läggas i jorden. Stämningen som tidigare varit uppsluppen förbyttes snabbt till allvar när kortegen närmade sig.
Längst fram gick fanbärare med den samiska och den svenska flaggan.
– Välkomna tillbaka, ni som varit borta så länge, sade kommunstyrelsens vice ordförande i Lycksele, Roland Sjögren, som blev först att ta till orda.
– Detta var ett övergrepp på mänskligheten och på de mänskliga rättigheterna, sade han om vad som hände sommaren 1950.
Det var då som kvarlevorna från Gammplatsen togs upp i samband med en arkeologisk utgrävning. De skickades därifrån vidare till Historiska museet i Stockholm för undersökning, men kvarlevorna föll i glömska och upptäcktes först vid en inventering 2013. De skickades då till Västerbottens museum i Umeå.
”En uppriktig ursäkt”
Efter jojk och tal överlämnades näveraskarna till de som hade fått i uppdrag att sänka ned kvarlevorna på den gamla kyrkogården i Gammplatsen. En av bärarna var Sametingets ordförande Paulus Kuoljok.
– Nu kommer vi att lyfta våra förfäder till deras sista vila, sade han, innan gruppen tillsammans tog sig mot gravplatsen.
Efter att näveraskarna återförts till jorden höll flera personer tal. En av dem var Katherine Hauptman, chef för Historiska museet. Hon bad om förlåtelse.
– Jag står här i ödmjukhet med en uppriktig ursäkt till det samiska folket, och med förhoppningen om att vi från och med nu tar chansen att skriva ny historia, sade hon från scenen.
Historiska museet hade en aktiv roll i det som skedde i Lycksele 1950, eftersom museet hade begärt in samiska kvarlevor som man ville ha till sina samlingar, säger Hauptman till TT.
– Det har ju funnits en rasbiologisk intention i själva insamlingen.
Att så var fallet har kunnat bekräftas vid genomgångar av korrespondens mellan de som var inblandade vid utgrävningen i Gammplatsen.
Sametingets ordförande Paulus Kuoljok säger att dagens ceremoni var mycket känslosam.
– Det känns bra för de här individernas skull. Men det finns mycket kvar att göra ännu. Vi har tagit ett första steg där museerna börjar ta sitt ansvar för det här. Däremot har ännu inte staten ställt de krav på museerna som vi från Sametinget har krävt sedan 2007.
Sanningskommission
Även regeringen var representerad på plats vid Gammplatsen i Lycksele, genom statssekreteraren Helen Öberg. I sitt tal pratade hon om den svenska statens behandling av samerna; att rasism och rasbiologiska föreställningar under vissa tidsepoker har varit statligt sanktionerat.
– I många år har det talats om behovet av en sanningskommission om vad staten har gjort mot samerna. Regeringen vill i nära samarbete med Sametinget etablera en sådan, och jag är glad att kunna berätta att dialogen om detta har börjat, sade hon.
Beskedet togs emot med högljudda applåder av de många åhörarna.