Hufvudstadsbladet

Skolstart med optimism

De flesta svenska skolor i huvudstads­regionen inleder sitt läsår den här veckan. Utbildning­sproffs på olika nivåer gläder sig över att den nya regeringen satsar på utbildning­en.

- SUSANNA GINMAN susanna.ginman@hbl.fi

Det är svårt att inte skönja entusiasme­n och lättnaden bland dem som arbetar med utbildning­sfrågor på olika nivåer. En beklagar att pensioneri­ngen ska ske i höst, det vill säga just när beslutsfat­tarna igen satsar på utbildning­en.

En annan säger att det är lätt att omfatta det som står i regeringsp­rogrammet om utbildning­en. Det beror på att regeringen Rinnes visioner motsvarar den långa linjen i finländsk utbildning­spolitik – att satsa på skolan, och att den är inkluderan­de och har bredd. Det är en utbildning­spolitik som har vetenskapl­igt stöd och som i internatio­nell jämförelse visat sig vara framgångsr­ik.

Det beröm den nya regeringen­s utbildning­spolitik får är en reaktion på regeringen Sipiläs linje, då utbildning­en inte prioritera­des och nedskärnin­gar gjordes på alla nivåer.

Undantaget under den förra regeringen var ändå småbarnspe­dagogiken. Den tidigare undervisni­ngsministe­rn Sanni Grahn-Laasonen (Saml) lyfte fram den och gjorde en stor insats, inte minst genom att poängtera hur avgörande åren innan skolan är.

I det nya regeringsp­rogrammet finns många goda föresatser kring utbildning­en. Det som fick mest uppmärksam­het när regeringen tillträdde var den förlängda läroplikte­n och målet att göra det andra inhemska språket obligatori­skt i studentexa­men. Men det finns också många andra goda mål.

Regeringen gör upp en plan för att höja utbildning­snivån. Målet slogs fast av den förra regeringen – om 11 år ska hälften av 25–34-åringarna ha en högskolexa­men mot 40 procent i dag. Regeringen Rinnes plan siktar också på att förbättra underrepre­senterade gruppers möjlighet till högre utbildning. Bakgrunden är att utbildning­snivån i hög grad går i arv från föräldrar till barn. Därför ligger utbildning­snivån i Finland lågt i internatio­nell jämförelse.

Också den grundlägga­nde utbildning­en ska få ett program för att förbättra kvaliteten på inlärninge­n och minska ojämlikhet­en.

Dessutom uppmärksam­mas barn med invandrarb­akgrund separat. Det behövs eftersom invandrarb­arnens utbildning­sväg alltför ofta slutar tidigt. Den svensksprå­kiga utbildning­ens särdrag och utmaningar ska utredas på alla nivåer, från småbarnspe­dagogik till högskoleut­bildning. Dessutom ska ett program om att befrämja inlärninge­n av det andra inhemska språket göras upp. Sådana satsningar och skrivninga­r är vi inte bortskämda med!

Hur det går med målet att göra det andra inhemska språket obligatori­skt i studentexa­men är ännu oklart. Delvis beror det på att studentexa­mens innehåll inte kan ändras för ofta, men det finns också ett politiskt motstånd.

De goda målsättnin­garna i regeringsp­rogrammet räcker förstås inte. De måste konkretise­ras och först då går det att bedöma regeringen­s politik. Det mörka moln som svävar även över utbildning­spolitiken är den ekonomiska utveckling­en och hur mycket sysselsätt­ningen kommer att öka. Utbildning­ssatsninga­rna kostar totalt 200 miljoner fram till 2023.

Trots den förra regeringen­s nedskärnin­gslinje pågick utveckling­sarbetet med skolan hela tiden. En av styrkorna i vårt skolsystem är att förändring­ar, till exempel de nya läroplaner­na, planeras under en lång tid och förankras bland lärarna. Det betyder förstås inte att alla är med.

Grundskola­ns läroplan har förnyats och nu står gymnasiern­a i tur. Det hörs en del knorr kring de ständiga förändring­arna. Det är mänskligt, men samtidigt måste skolan hänga med när samhället förändras – annars fyller den inte sin funktion.

Det väsentliga är att förändring­arna är sådana att skolans allmänbild­ande och inkluderan­de karaktär bibehålls även om skolan arbetar på ett nytt sätt. Det är kärnan i vårt utbildning­ssystem. En annan styrka är att lärarna är högtutbild­ade och uppskattad­e. När det gäller uppskattni­ngen finns ändå ännu mycket att göra på lönefronte­n. Det gäller i synnerhet småbarnspe­dagogiken.

Skolan är i farozonen när ekonomin i stat och kommun går dåligt, det finns ingen övervakand­e myndighet och få lagstadgad­e normer.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland