Det blir knappast bättre av att byta
Finlands herrlandslag i volleyboll förlorade alla sina matcher i OS-kvalet i Kina i helgen. Volleybollen var den bollsport där Finland skulle ha en realistisk chans att knipa en OS-plats i Tokyo, men i nuläget var och är den drömmen ren utopi.
Det erbjuds kanske ytterligare en chans när uppsamlingsgrupperna för de europeiska lag som inte ännu fått någon biljett till OS i Tokyo spelas i januari nästa år. Men gruppen med värdlandet Kina samt Argentina och Kanada hade varit en lättare väg. Nivån på europeisk volleyboll är hög och Finland hör tyvärr inte till det riktiga toppskiktet.
Utgångspunkten inför den här viktiga sommaren var inte god. Herrlaget genomgår en generationsväxling som kräver mycket både av spelarna och träningsteamet. Att chefstränaren Tuomas Sammelvuo avgick mitt under sin avtalsperiod och ersattes av britten Joel Banks precis när de första landskamperna i Gyllene ligan stod för dörren var ingen optimal situation. Speciellt inte som Banks träningsmetoder och spelfilosofi avviker lite från Sammelvuos.
Så att nu skylla de dåliga resultaten enbart på Banks är en grov förenkling. Den som vill tänka tillbaka ens ett år, till VM i Bulgarien och Varna i fjol och till EM-kvalet tidigare under hösten minns att finländsk volleyboll har problem med sitt generationsskifte. Oberoende av tränare. Fjolårets resultat var långt ifrån lysande.
I fjol i Varna var det många av de mer erfarna spelarna som tackade nej när Sammelvuo satte ihop sitt landslag. Det gav spelare som Samuli Kaislasalo och Niko Suihkonen en chans att visa framfötterna. Men den jämnhet som krävs av toppspelare har de ännu inte, även om Kaislasalo gör ett gott jobb.
Så det Banks hade att jobba med när han kom var ett landslag långt från sin toppnivå. Dessutom ett landslag i huvudsak valt av andra än honom själv. Kan hända finns det spelare utanför det nuvarande landslaget som skulle passa Banks taktik bättre. I sommar är det hur som helst för sent att pröva dem.
Vid EM som för Finlands del startar i Slovenien och Ljubljana om en månad är det den här gruppen som gäller. Och den gruppen visade stundvis också i Kina att den visst kan spela volleyboll.
Banks saldo med 14 förluster på lika många matcher är dåligt. Men att byta tränare nu skulle troligen bara orsaka ännu mera kaos, även om Banks andreman Sami Kurttila blev den som tog över. Kurttila tränade finska mästaren VaLePa i många år, men just nu behöver herrlaget inga ytterligare förändringar. Och Banks har rätt i att matchresultaten speglar nivån i finsk volleyboll just nu.
Att det dessutom i kulisserna ryktas om att Finlands volleybollförbund släppte iväg Tuomas Sammelvuo till Ryssland mitt i avtalsperioden utan ersättning gör inte läget bättre. Spelarna påverkas också av oro och byten på viktiga poster i förbundet. Det kan inte heller vara roligt att se Sammelvuo gå från klarhet till klarhet med det ryska landslaget.
Volleybollförbundets nya vd Seppo Siika-aho har de aktivas förtroende, men innan han hinner sätta sin prägel på förbundet krävs det tid. Det mest förvånande är kanske att förbundets ordförande Pasi Sydänlammi inte lyckades slå mynt av Sammelvuo. Sydänlammi leder till vardags den nyss börsnoterade och ekonomiskt framgångsrika Oma Säästöpankki, så affärsman är han.
”Volleybollen var den bollsport där Finland skulle ha en realistisk chans att knipa en OS-plats i Tokyo, men i nuläget var och är den drömmen ren utopi.” KATARINA KOIVISTO