Modigt eller våghalsigt?

Det är att hoppas att regeringen lyckas i sin riskfyllda ekonomiska politik. Men det avgörs inte enbart genom regeringens beslut.

Nästa års statsbudget föreslås växa jämfört med årets med 1,5 miljarder euro. Underskottet stiger från i år med 600 miljoner till 2,3 miljarder och låneupptagningen ökar därmed. Men målet är enligt regeringsprogrammet att ha ekonomin i balans före mandatperiodens slut. Det förutsätter att sysselsättningsmålet på 75 procent uppnås, vilket är lättare sagt än gjort.

Finansministern och hans ministerium fungerar traditionellt som regeringens ekonomiska vakthund. Försiktighet och sparsamhet har varit en dygd i ministeriets kuloarer. Då arbetet med nästa års statsbudget nu har gått in i sitt intensivaste skede överraskar ministeriet med ett budgetförslag som kan betecknas som modigt – eller våghalsigt.

Förslaget som offentliggjordes i sin helhet på fredagen är överraskande rundhänt med tanke på att tillväxten snabbt har avtagit i Finland och från Europa och den övriga världen kommer negativa signaler om den ekonomiska utvecklingen på bred front. Osäkerhetsfaktorerna är många.

Det är svårt att tro att den samlade regeringen skulle skärpa finansminister Mika Lintiläs (C) budgetförslag då de sätter sig ner till de egentliga budgetförhandlingarna om en månad. Det brukar gå snarast tvärtom.

Antti Rinnes regering tar vissa risker genom att göra stora satsningar och öka underskottet i statsbudgeten genast sitt första år. Mörka moln på den ekonomiska himlen borde hellre mana till försiktighet.

Finansminister Lintilä konstaterade då han presenterade huvuddragen i budgetförslaget att det stärker människornas och företagens tillförsikt inför framtiden även om det världsekonomiska läget blir osäkrare. Men det kan vara rakt tvärtom, att osäkerheten ökar då det egna landets regering späder på budgetunderskottet och ökar låneupptagningen inför en eventuell recession.

Större försiktighet nu kunde ge mer spelrum om och då det ekonomiska läget försämras. Den stimulans och de morötter som föreslås garanterar inte resultat, men man kan givetvis alltid hoppas. Utanför budgeten kommer satsningar för att få fart på investeringarna i vårt land. Det inger hopp, men vi vet ännu inte hur mycket och vad det kommer att satsas på. Kanslichef Martti Hetemäki kartlägger för tillfället vilka åtgärder som kan ge investeringar med bästa effekt.

Med investeringar hoppas man på fler jobb. Sysselsättningen är helt avgörande för hur det går de närmaste åren för Finland. Antalet sysselsatta ökade klart under den föregående mandatperioden, mycket tack vare det goda världsekonomiska läget. Men i år har ökningen av sysselsättningsgraden avstannat och den ligger kvar på cirka 72,5 procent.

Regeringen Rinne har som mål att sysselsättningen ska stiga till 75 procent före mandatperiodens slut. Det är ett bra och nödvändigt mål. Men det är långt ifrån säkert att det kan uppnås och om det inte sker rasar grunden för den kostnadsstruktur regeringen byggt upp i sitt program och nu fortsätter med i sin första budget.

I programmet sägs att 75 procent kan uppnås om världsekonomin utvecklas normalt. Just nu talar det mesta för att det kommer att gå precis tvärtom, den ekonomiska utvecklingen ser ut att gå neråt, eventuellt till och med kraftigt.

Regeringen har sagt att man granskar läget nästa år inför budgetförhandlingarna då. Det kan visa sig vara ett misstag att nu blunda för de tydliga tecken som i dag finns och redan nu genomföra en stor del av de satsningar på 1,2 miljarder euro i bestående kostnader som finns upptagna i regeringsprogrammet.

Bland annat de olika ekonomiska förbättringarna för låginkomsttagare, pensionärer och studerande som nu finns med i budgetförslaget är viktiga. Likaså är det välkommet att till exempel utbildningen får tillbaka ens en liten del av de resurser som den föregående regeringen skar bort. Men totalt sett borde budgeten i det nuvarande osäkra ekonomiska läget inte få visa upp ett så stort minus som i Lintiläs förslag.