Hur blir det med äldrevården?

Den mest synliga kovändningen före val handlade om personalen i äldrevården – som man först skar i och sedan började härja om. Nu fattas anslag för vårdarutbildning i Finansministeriets förslag.

När Finansministeriet publicerat sitt budgetförslag syns skillnaderna mellan de förhoppningar ministerierna kommit med och vad Finansministeriet är berett att bjuda i reda pengar.

Två intressanta rader att leta upp är de om hur regeringen förbereder sitt löfte att förbättra äldrevården med mer personal, och hur allting syns i yrkesutbildningen, som drabbats av hårda nedskärningar tidigare. Äldrevården figurerar på båda ställena. Detta har alltså hänt: Den förra centerledda regeringen gallrade i kommunernas uppgifter och sänkte kraven på personal i äldrevården för att spara pengar. Strax före val, efter Esperi Care-skandalen och diverse andra skandaler, ändrade sig Centern och sällade sig till oppositionens krav på en personaldimensionering på 0,7 per klient inom dygnetruntvården.

Nu är regeringen förstås ännu färsk, och några lagförslag blir inte klara i en hast, inte heller det om personaldimensionering. Minister Krista Kiuru (SDP) har låtit förstå att ett förslag för personaldimensionering kommer i september.

Men för att utveckla äldrevården, också den omtalade personalstyrkan, föreslog Socialoch hälsovårdsministeriet 100 miljoner till i nästa års budget. Dessutom ville Undervisningsministeriet förbereda sig för det ökade personalbehovet genom att vika 16 miljoner till för att utbilda fler vårdare inför personaldimensioneringen. För att få tusentals fler vårdare borde utbildningen komma igång. Undervisningsministeriet ville också lappa nedskärningarna i yrkesutbildningen överlag med 100 miljoner och vika 10 miljoner för att åtgärda matchningsproblem på arbetsmarknaden.

I Finansministeriets förslag får Social- och hälsovårdsministeriet 20 miljoner mindre än den önskade summan för att utveckla personalstyrkan, och summan för utbildning av fler vårdare i yrkesutbildningen står inte att hitta över huvud taget. Även om anslagen för yrkesutbildning ökar för att täcka ökade kostnader tycks det ligga långt från Undervisningsministeriets förslag.

Statsminister Antti Rinne (SDP) har själv konstaterat att budgeten tycks få kritik ”dels för att man delar ut för mycket pengar och dels för att man inte delar ut tillräckligt”. Så är det alltid.

Det är också alltid frågor som lämnas öppna fram till den stora budgetmanglingen, och det är möjligt att lappa det uppenbara gapet i vårdutbildningen då. Hårt blir det – underskottet är redan större i nästa års förslag än i årets budget.

Också inom regeringspartierna finns krav på att redan i höst komma med svar om äldrevårdens resurser. Hur ska löftet materialisera sig? Temat för oppositionen är åtminstone givet, om man följer debatten på sociala medier: Twittrare roar sig redan med att jämföra personaldimensioneringen i vården med personaldimensioneringen bland ministrarnas specialmedarbetare. Den förra regeringen skar kraftigt i både specialmedarbetare för ministrar och i partistödet – nu höjs anslagen för bådadera, då antalet statssekreterare och specialmedarbetare vuxit.