Jubileumstider

Det är jubileumstider. Den ena inbjudningen efter den andra dimper ner i den digitala postlådan. Några exempel: segelföreningen firar sitt lustrumjubileum (5 år) med regatta och fest. Bokklubben firar två decennier (20 år) av glada träffar, intressanta diskussioner och 149 lästa böcker. Jubileet till ära firas kvällen på restaurant. Bokklubbsdamerna, åtta stycken, har var och en ställt upp med värdinneskap i hemmets vrå under åren. Nu är det hög tid för damerna att bli serverade på restaurant!

Det lilla kräftsällskapet på fyra personer, alltså två par, firar 25-årsjubileum. Det roliga är att det gästande paret skaffar kräftorna. För rättvisans skull växlar besöken varje år. Vidare, det har gått fyra decennier (40 år) sedan studentexamen och klassträffen hägrar i horisonten med en spännande utfärd på programmet.

Inte slut med detta. För ett drygt halvsekel (50+) sedan förvärvades en kär skärgårdsö tillsammans med tio andra familjer som tillsammans, med en outsinlig iver och nybyggarglädje i bästa talkoanda byggde sina första bastubyggnader och grävde sina första brunnar. Än i dag finns familjerna där, nu trampas stigarna av tredje generationen och det har grundats en sluten grupp på Facebook, där man ivrigt delar foton, minnen och bilder, historier och berättelser. Få se när det är dags för jubileumsfestligheter? Säkert i en nära framtid, men knappast innan snöflingorna faller i höst.

Ett jubileum, en minnesfest eller högtidsdag förknippas oftast med positiva händelser och firas vanligtvis för att det gått ett antal år sedan något viktigt hände. Men varifrån härstammar egentligen ordet jubileum? En snabbkoll på datorn definierar ordet jubileum med ursprung i det bibliska jubelåret som enligt tredje Moseboken skall firas vart femtionde år. Vid inledandet av dessa år blåste man i tidernas morgon i speciella vädurshorn, så kallade ”jovel” varifrån orden jubileum och jubel lär härstamma.

En ljus och klar försommarkväll i juni sitter jag på konsertbänken och lyssnar till tonsättaren Clara Schumanns romanser på piano. Musikfestivalen firar 30-årsjubileum och uppmärksammar att det gått 200 år sedan tonsättaren och pianisten Clara Schumann föddes i Leipzig. Hennes far, pianoläraren Friedrich Wieck, insåg tidigt att dottern var musikaliskt begåvad. Clara gifte sig med en fattig och okänd tonsättare, Robert Schumann år 1840. Äktenskapet varade i sexton år tills makens död, då Clara blev ensamförsörjare till sju barn och sedermera även till fyra barnbarn. Ändå ägnade hon sig på heltid åt pianistens yrke, med stor framgång. Med all rätt tillägnas musikfestivalen detta år kärleken. Och plötsligt kommer jag till insikt om att det är kärlekstemat som även beskriver vad jubileum egentligen handlar om: att minnas, hedra, vårda och älska allt det som en gång varit och samtidigt fortsätter att leva, inom oss.