Sluta kacka i eget bo
SPRÅKBAD Jag refererar till insändaren med rubriken ”Det måste vara fel i systemet” (HBL Debatt 3.9) med kritik mot språkbadsundervisningen.
I den skola där jag undervisar har vi språkbadsundervisning för högstadiet på svenska för elever vars modersmål är finska. (Inte tvåspråkiga eller svenskspråkiga elever.) Dessa har gått i språkbad ända sedan daghemmet. Vi har sju lärare som undervisar i språkbadet för tillfället och elevernas undervisning på svenska skall utgöra över 50 procent för att undervisningen skall klassas som språkbad. Tre av lärarna har svenska som modersmål eller är tvåspråkiga. En lärare har som barn bott i Sverige och är sålunda tvåspråkig, en lärare har själv gått i språkbadet och har svensklärarbehö-
righet utöver två andra ämnen och en är lärare i svenska. Därmed vågar jag påstå att nivån på svenskan bland våra lärare är tillräckligt bra. När jag besökt lågstadiet som språkbadseleverna kommer från verkar det som om lärarnas kompetens även där är god. Det här är alltså i Helsingfors, jag kan inte uttala mig om andra skolor i Finland.
Det är sant att eleverna ofta använder sitt modersmål finska, även om målsättningen är att de skulle använda svenska så mycket som möjligt. Eftersom det trots allt är svårt att tvinga en person att prata ett språk tillåts det ändå, men läraren diskuterar enbart på svenska med eleverna och i de flesta fall fungerar dialogen mellan eleverna och lärarna på svenska. Nivån av svenskan varierar bland eleverna, men de allra bästa talar en så god svenska på nionde klassen att man inte genast kan urskilja om det är deras modersmål eller inte. Särskilt utifrån uttalet är det nästan omöjligt att höra någon brytning över huvud taget.
Små fel märks möjligen i skrift, eftersom språkbadselever kan ha svårt att urskilja mellan till exempel ”en” och ”ett”, men det har även tvåspråkiga personer som talar språket på modersmålsnivå. De allra svagaste eleverna har inte en lika stark svenska, men jag skulle våga påstå att de har en bättre svenska än sådana elever, som inte gått i språkbad utan som studerar det som insändarskribenten kallar ”tvångssvenska”.
Eftersom vi lever i en tid där svenskundervisningen i finskspråkiga skolor ifrågasätts tycker jag att vi borde värna om och glädjas över att finskspråkiga föräldrar väljer språkbadsundervisningen för sina barn så att dessa lär sig svenska. Det är inte en självklarhet men om attityden bland svenskspråkiga är att språkbadet är strunt och bedrivs av inkompetenta lärare kommer intresset och attityderna gentemot denna form av undervisning att minska, vilket inte vore önskvärt för svenskans framtid i Finland.
MIKAEL BJÖRK-WINBERG
språkbadslärare i historia och samhällslära, Lauttasaaren yhteiskoulu
Nivån av svenskan varierar bland eleverna, men de allra bästa talar en så god svenska på nionde klassen att man inte genast kan urskilja om det är deras modersmål eller inte.