Vi måste tala om hatprat

Studien visar att 34 procent av de kommunala beslutsfattarna har blivit utsatta för hatretorik i den offentliga debatten. Hälften av riksdagsledamöterna har upplevt hatretorik.

Också anhöriga till de kommunala beslutsfattarna har hotats. 14 procent av dem som sitter i kommunfullmäktige har anhöriga som hotats och som kan kopplas till det demokratiska uppdraget.

Det här har alltså inget med samhällskritik eller en saklig debatt att göra. Det handlar inte om ”den som ger sig i leken får leken tåla” utan om regelrätta trakasserier. Då det gäller kommunstyrelseuppdrag är siffran ännu värre, 23 procent av dem har upplevt trakasserier mot sina anhöriga. (...) För 42 procent av de tillfrågade hade lusten att delta i den offentliga debatten minskat på grund av hatretorik. En fjärdedel av de beslutsfattare som inte själva blivit utsatta för hatretorik uppger att hotet minskat deras lust att delta i den offentliga debatten. Det här visar tydligt att hatretoriken har blivit ett hot mot vår demokrati. (...) Särskilt kommunala beslut som rör integration eller flyktingmottagning leder till hatretorik. Men som bekant är det inte bara kommunala beslutsfattare som får vara slaskhink och måltavla. Redan länge har till exempel forskare som utreder invandringsfrågor hållit en låg profil för att undgå de verbala spyorna eller direkta hoten.

Nu är det dags att sätta in demokratins självförsvar. Det måste bli en större medvetenhet och samhället sätta in motåtgärder med skärpt lagstiftning och strategier för att vår demokrati inte ska förtvina.

Vasabladet Dan Ekholm om statsrådets studie om hatretorik.

Tänk om ekonomipolitikens realism skulle vara ett normalt och inte ett onormalt fenomen. Ilta-Sanomat